Morgonen efter att Mohamed Lahouaiej-Bouhlel avsiktligt körde en lastbil in i folkmassan i Nice och dödade 84 människor berättar 36-åriga Parisbon Julie Pradier för TT om hur hon kände att något väsentligt hade förändrats.
– Jag var på väg till jobbet och kom plötsligt på mig själv med att hålla utkik efter vita lastbilar vid varje korsning. Fick jag syn på en så tog jag flera steg tillbaka för att ta skydd. Det var som en reflex, men en reflex jag aldrig haft förut.
Lastbilsdådet var den tredje stora attacken i Frankrike på 18 månader, inräknat fjolårets attentat mot bland annat satirtidningen Charlie Hebdo och konserthallen Bataclan. För många fransmän bekräftade dådet i Nice att våldet har blivit en del av vardagen och verkligheten.
– Vi måste lära oss att leva med det, precis som folk i Libanon och Tel Aviv har gjort. Och det är inte bara Paris som drabbas längre, det är hela Frankrike, säger Pradier.
Hård kritik
En opinionsundersökning publicerad i dagstidningen Le Figaro dagen efter Nicedådet visar att hon inte är ensam att känna så: 67 procent av de tillfrågade fransmännen sade sig sakna förtroende för att regeringen kan bekämpa terrorism. Efter januaridådet mot Charlie Hebdo och en judisk matbutik, som krävde 17 dödsoffer, låg siffran på 49 procen, och efter attentaten den 13 november, då 130 människor dödades, på 51 procent.
På det politiska planet lät kritiken mot president François Hollandes socialistregering inte vänta på sig. Förre presidenten Nicolas Sarkozy, som siktar på en ny presidentkandidatur för högern, sade att ”allt som borde ha gjorts de senaste 18 månaderna… har inte blivit gjort”.
Högerpolitikern Alain Juppé, en gång i tiden premiärminister och också han hoppfull om en kandidatur, anklagade regeringen för att ha vilselett fransmännen genom att lägga ut en ”rökridå” om de säkerhetsåtgärder man sagt sig ha vidtagit. Marine Le Pen, ledare för högerextrema Nationella fronten, skrädde inte heller orden och krävde ministeravgångar.
Enighet bortblåst
Den nationella enighet och det samförstånd som tidigare rått över partigränserna efter de två förra terrordåden, verkar med Nice vara som bortblåst. Enligt Aurélien Mondon, expert på fransk politik vid University of Bath i Storbritannien, beror det till stor del på att man nu vädrar morgonluft i 2017 års presidentval.
– Terrorfrågan kommer att vara en nyckelfråga, förklarar han.
– Man försöker utnyttja situationen till sin fördel genom att skylla på regeringens oförmåga att skydda fransmännen, trots undantagstillståndet. Men jag tror att det skulle ha varit omöjligt för alla, för såväl Sarkozy som Le Pen, att förhindra det som hände.
Men Mondon säger att Hollandes impopulära regering, som anklagar oppositionen för okänslighet när den ger sig in i pajkastning knappt innan de döda i Nice hunnit kallna, inte heller är oskyldig.
– Det tog bara några timmar innan de började kalla dådet för en terroristattack, i ett läge då man knappt visste vem gärningsmannen var, säger han.
Billigt trick
Mondon anser att i princip alla sidor har valt att spela på folks rädsla och fokusera på terror, vilket han ser som ett billigt sätt att ignorera de djupare problem man behöver ta itu med, som samhällets splittring, utanförskap och arbetslösheten bland unga.
– Politikerna saknar mod för det är mycket svårare att tackla de socioekonomiska problem som landet lider av än att hitta syndabockar i minoriteter. Det är väldigt, väldigt farligt och spelar rakt i händerna på både terroristerna och extremhögern.
Julie Pradier känner att bristen på förtroendeingivande presidentkandidater, och deras reaktion på Nice, sannolikt leder till att hon snarare kommer att rösta emot en politiker än för.
– Och jag vet många som känner så.