Donald Trumps upprepade utspel mot Kina har slagit tillbaka mot honom själv. Kina har svarat med lugn och framstår som en seriös motpart. Foto: TT Bild

Trump gör Kina ”great” igen

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Ingen har som Donald Trump attackerat och förolämpat Kina. Men ingen har samtidigt bjudit ett så auktoritärt land på så mycket goodwill på kuppen. Trump är på god väg att hjälpa till att göra Kina till en riktig stormakt igen.

Susan Ritzén

Klimat, miljö och vetenskap

Kina är en besvärlig nöt för president Donald Trump, och han är sannerligen inte är den förste att upptäcka det.

Hans företrädare Barack Obama försökte också balansera behovet av samarbete med vad som är världens andra största ekonomi, med uttalad kritik – både mot Kinas militära upptrappning i Sydkinesiska sjön och mot bristen på mänskliga rättigheter i den extremt auktoritära regimen.

Ingen tyckte då att Barack Obama gjorde något alltigenom lysande jobb, att försöka hålla Kina stången på olika områden utan att USA skulle förlora alltför mycket mark.

Men misslyckanden är ju avhängiga av vad man jämför med.

Hjärtligt mellan Xi och Obama

Vi ser det redan i bilderna från 2013, när Xi Jinping och Barack Obama möttes på egendomen Sunnylands i Kalifornien, långt ifrån det formella Vita Huset.

De visar ett möte som både ser ut och har beskrivits som hjärtligt. Och trots stora olikheter och allvarliga konfliktämnen, litade Xi och Obama till sist tillräckligt mycket på varandra för att till exempel vilja samarbeta om klimatet.

Vi får se om Donald Trump kan matcha den relationen. Trump valde också bort att ses i Washington till förmån för ett mer informellt möte på hans egendom Mar a Lago i Florida – en miljonärsklubb i Trumps ägo sedan länge.

Den nye amerikanske presidenten har nu samma möjlighet som Barack Obama – att försöka skapa ett starkt fundament för framtida besvärliga förhandlingar och viktiga överenskommelser mellan länderna. E

nligt källor i Vita huset hoppas Donald Trump på politiska resultat redan i övermorgon. Det låter möjligen väl förhoppningsfullt.

Och förutsättningarna kunde ha varit bättre. I alla fall för Trump.

Trump har lovat tuffa tag

Den amerikanske presidenten har inte bara ägnat en stor del av sin tid både under valrörelse och som nybliven president med att kraftfullt utmana och förolämpa den kinesiska ledningen, han har också investerat en hel del i löften till sina väljare om att han ska behålla en tuff stil mot Kina.

Men det är svårt att vara stentuff när man ses öga mot öga. Särskilt om man upplever att man behöver samarbeta.

Det blev tydligt redan när den amerikanske utrikesministern Rex Tillerson besökte Peking, och där hårda ord och tweets från både honom och Trump, till sist förbyttes till entusiastiska löften om försök till samarbete i den så viktiga frågan om Nordkoreas utveckling av kärnvapen.

Donald Trump är ju ganska ostyrig i sina attacker. Han har redan vacklat om vissa kraftfulla uttalanden, och också vänt helt i några för Kina riktigt känsliga och viktiga frågor.

Som den så kallade ”Ett Kina-politiken”, om relationen till Kina och Taiwan. Trump utmanar inte längre Kina i den frågan, något som gjort Xi:s nuvarande och ganska avslappnade resa till USA möjlig.

Trump en ifrågasatt ledare

Trump har också haft flera motgångar på hemmaplan den senaste tiden. Han är president i ett extremt delat och polariserat land, där han själv har lägre popularitetssiffror än tidigare presidenter.

Så vi kan nog lugnt räkna med att det är en betydligt mer försonlig amerikansk president som välkomnar sin kinesiske dito än tidigare.

Trump vill att Kina samarbetar med USA för att få kontroll på Nordkoreas kärnvapenprogram, och han vill att handeln och eventuella arbetstillfällen i relationerna mellan Kina och USA ska utvecklas på ett mer fördelaktigt sätt för amerikanerna.

President Xi Jinping har på det sättet en mycket enklare resa. Kinas president är oomtvistad på hemmaplan och behöver inte prestera speciellt mycket under mötet i USA för att tillfredsställa någon missnöjd hemmaopinion.

Hans uppdrag är snarare att samla kunskap om den nye amerikanske presidenten och hans administration, och att börja bygga någon slags relation med dem.

Och, och inte minst viktigt – att stå lugn och sansad inför eventuella attacker från Donald Trump.

Kina behåller sitt lugn

Det kanske inte blir så svårt. Kina har behållit lugnet hela vägen, trots Trumps fientliga attacker ända sedan början av hans amerikanska valrörelse.

Delar av förklaringen till den lugna reaktionen är kulturell. I Kina undviker man offentliga attacker om man kan, markerar möjligen oenighet i särskilt viktiga frågor, men då i lugn ton.

Xi Jinping själv är dessutom en person som är högst kontrollerad och inte alls någon som man uppfattar skulle fara ut mot någon offentligt i första taget.

Vissa av Trumps anklagelser mot Kina har dessutom varit så oprecisa och ibland felaktiga att det har varit svårt att bemöta dem av den anledningen.

Kinas valuta ökar i värde

Att Kina skulle ägna sig åt valutamanipulation, d v s  att hålla valutan låg medvetet för att gynna exportindustrin, är svårt att hävda i ett läge när Kina under de senaste två åren tvärtom spenderat stora pengar för att hålla uppe värdet på sin valuta.

Den exportfördel det hade kunnat ge till exempel USA har inte infunnit sig, eftersom dollarn ökat ännu mer i värde under samma period.

Kineserna har väntat med att svara USA, precis som andra aktörer väntar på att Trump ska få fler experter på plats, så att han kan sätta sig in bättre i åtminstone de viktigaste internationella sakfrågorna. Framför allt Nordkorea.

För i ett läge när Nordkorea enligt vissa bedömare inte har långt kvar till att utveckla kärnvapenmissiler som når ända till USA, så behöver inte bara amerikaner utan hela världen en mer påläst och gärna mer förutsägbar amerikansk president.

En paradox för Trump

Det är en paradox att Trumps utnämnande till Kina som USA:s huvudfiende nummer ett snarast har gett Kina mer pondus i omvärlden. I jämförelse med Donald Trump, framstår nämligen Kina som är en auktoritär regim, som ett under av förutsägbarhet och lugn.

Xi Jinping emottogs också som en världsledare i Davos tidigare i år, och delegationer som kommit till Peking den senaste tiden gör det utan att nödvändigtvis markera mot repression och bristen på mänskliga rättigheter.

Ett exempel är Norges statsminister som besöker Kina i helgen, och som uppgav redan för en vecka sedan; att något prat om mänskliga rättigheter blir det inte. Norge är mån om att ”normalisera” relationerna med världens andra största ekonomi, efter många år i en diplomatisk frysbox som inte har underlättat för handeln mellan länderna.

Kina har ju numera också positionerat sig som en mer ansvarstagande nation på vissa sätt. Ett land som verkar för att rädda klimatet och att värna om internationell handel och globalisering.

Och den kinesiska taktiken att förbättra ett skamfilat rykte, har fungerat mycket bättre än kanske väntat – inte minst tack vare en ostyrig president i Vita Huset.

Donald Trump makes – tro det eller ej – Kina great igen!

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.