Splittret från granaten trängde in på Alis vänstra sida, punkterade lungan och fastnade nära ryggraden. Nioåringen slåss nu också mot en elak infektion.

– Det rasade strider alldeles i närheten av oss när vi hörde en väldig explosion och våra fönster krossades. Ali låg och sov, men jag förstod direkt att han var träffad, berättar hans mamma Om Ali.

Slåss för sina liv

Det är förvånansvärt tyst där de allra yngsta vårdas. De flesta av barnen har drabbats av splitterskador eller bär skottskador.

Läkare utan gränser är de enda som har lyckats hålla sin verksamhet öppen under hela konflikten och behovet av vård har varit betydligt större än möjligheterna att hjälpa.

I början kom ett par hundra skadade hit varje dag. Nu är det lugnare, men alltfler barn slåss för sina liv på sjukhuset.

– Barnen är oerhört hårt drabbade i det här kriget. Ibland har de trampat på landminor och i andra fall har de skjutits av prickskyttar. Det är en omänsklig situation, som vi inte ser något slut på, berättar läkaren Tatiana Chiarella.

 ”Trodde han var död”

Ali låg hemma i dagar innan någon kunde köra honom de nio timmarna från fronten hit till Aden, genom explosioner och skottlossningar. Så var det för de flesta här. Men många dör också under de svåra transporterna eller tvingas till amputationer efter stora förluster av blod. Ali har haft tur

– Jag är inte rädd av mig, men när jag såg honom ligga där blödandes trodde jag att han var död, säger hans mor.

Finns ingen säkerhet

Här är läkarna vana vid det mesta, men inte vid det här gränslösa våldet. Aden är den stad som har drabbats minst av kriget. Ändå är verkligheten brutal, och någon lösning på konflikten är inte i sikte.

I en av sängarna ligger Hannan. 14-åringen är skjuten i benet.

 – Jag är rädd för att röra mig ute på gatorna. Vad som helst kan hända nu, när kriget rasar. Det finns ingen som helst säkerhet, säger hon.