Det är listigt uträknat. I den årliga rapporten till FN av ryska växthusgasutsläpp räknar Ryssland också in Ukrainas utsläpp från Krimhalvön och andra annekterade områden. Syftet är att om FN inkluderar de ryska utsläppen i sin globala sammanställning, så får Ryssland ett officiellt FN-dokument som de menar indirekt erkänner ockuperade ukrainska områden som ryska. Ukraina å sin sida anklagar Ryssland för att inte sky några medel i sin annektering av landet.

FN har dock löst den smått bisarra diplomatiska krisen genom att avstå från en slutlig sammanställning av världens utsläpp. Konsekvensen blir att världens beslutsfattare inte får någon korrekt global siffra över länders utsläpp med sig till förhandlingsbordet.

Det är ett av flera exempel på hur kriget i Ukraina kastar långa skuggor över COP27 i den egyptiska strandorten Sharm el-Sheikh.

Krav på fond för klimatskador

Viktigast i Egypten blir frågan om tillit. Rika länder har öst ut pengar, nu under Ukrainakriget och tidigare under pandemin, samtidigt som fattiga länder får höra att det inte finns pengar till exempelvis klimatfonder. De rika länderna har ännu inte levererat de 100 miljarder dollar som var utlovade till fonderna till i år. Det finns en djup misstro mot hur rika länder räknar pengar.

Den nya koalitionen av världens 20 mest sårbara önationer har bildat en koalition där de kräver ytterligare en klimatfond kallad “loss and damage” som ska täcka deras kostnader för extremväder. Här har det uppstått en spricka inom EU eftersom Danmark tillsammans med regionerna Vallonien och Skottland går önationerna till mötes och lovar pengar till en ny fond.

EU:s linje är nej till en ny fond, av rädsla för att det kommer ställa rika länder inför enorma skadeståndskrav. EU pekar i stället på de klimatfonder som redan finns och på det traditionella biståndet, med argumentet att det bidrar till att rusta länder och göra dem mer motståndskraftiga. Men att försöka få gamla bidrag att framstå som nya medel brukar sällan vara en väg till framgång i förhandlingar.

Här kommer att krävas en kompromiss, annars riskerar mötet att sluta i ett fiasko.

Oväntade framsteg

Det som ändå öppnar ett fönster till möjliga framsteg är att flera stora länder skärpt sina klimatlöften betydligt. Australiens nya regering lovar 43 procents minskning av växthusgaser till 2030. Om alla länder gav det löftet skulle världen vara på god väg att klara klimatmålen. Brasiliens nya president Lula da Silva lovar en grön omställning. USA har antagit ett historiskt klimatpaket. Också Indien har snabbat på sin omställning mot förnybart och når 50 procent 2030.

Men strandorten Sharm el-Sheikh kommer inte gå till historien som den plats där det globala klimatarbetet gjorde avgörande framsteg.

Snarare är det en framgång om världens länder, trots allt, fortsätter att mötas.