Efter den protestaktion som den svenska reklambyrån Studio Total genomförde i somras, då ett hundratals nallar med regimkritiska budskap släpptes över Vitryssland från ett litet flygplan har relationerna mellan länderna varit frusna.

Flera vitryska medborgare greps för inblandning i aktionen och den svenska ambassaden i Minsk tvingades stänga. Kritiker kallade reklambyrån för aningslösa, och menade att de underskattat reaktionerna från den vitryska regimen.

Men den svenska aktionen var långt ifrån den första att förmedla kritiska budskap till Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko. Redan ett halvår tidigare hade en annan grupp nallar demonstrerat i den vitryska huvudstaden. Bakom dem stod aktivisten Pavel Vinogradov.

SVT reste till Minsk för att träffa Pavel Vinogradov men samma morgon som SVT:s Moskvakorrespondent Elin Jönsson anlände med tåget till Minsk greps Vinogradov av polisen.

Tolv dagars fängelse

Så fort vi fick reda på vad som hänt kastade vi oss i en taxi och tog oss till domstolen. Vitrysk polis stoppade oss från att komma in i byggnaden men vi lyckades filma när Vinogradov kördes iväg mot fängelset.

Pavel Vinogradov dömdes till tolv dagars fängelse för att han vecklat ut den inofficiella vitryska flaggan och visat ett porträtt på en politisk fånge vid en tunnelbaneuppgång i den vitryska huvudstaden. Han tillhör ett envist gäng aktivister som länge kämpat mot Lukasjenkos regim. Studio Totals nalleaktion upplevde de därför som en stöttande dunk i ryggen. Det säger Alexander Grot, som vi träffar istället för den fänglsade Vinogradov. Han avvisar helt kritiken mot att Studio total agerat aningslöst. 

– Det svenskarna gjorde var viktigt för oss. De visade att man inte ska låta sig skrämmas av diktaturer. Vi fick visserligen problem efteråt, många åkte in i fängelse. Men jag menar att man ändå inte ska gå i statens ledband, hur repressivt systemet än är. Man ska alltid försöka skapa sina egna livsvillkor.

Svårt att demonstrera

Aleksandr Grot tillhör liksom Pavel Vinogradov proteströrelsen Zmena som började med nalleprotesterna.

– Eftersom det är svårt att gå ut och demonstrera i det här landet lät vi en grupp gosedjur göra det oss åt oss. Vi tänkte att de skulle vara banalt att gripa leksaker, men de grep oss efteråt istället, säger Aleksandr Grot. Han menar att alla som trotsar Lukasjenkos regim är medvetna om riskerna de tar och beredda att betala det pris det innebär. Själv har Aleksandr Grot suttit i fängelse tre gånger och uteslutits från universitetet pga sin politiska aktivitet.

– Att bli av med jobbet eller uteslutas från universitet hör till vardagen för alla våra medlemmar. Våra makthavarna gör vad de vill. De kan sätta en i fängelse, helt utan anledning om de vill. Det är tråkigt att det är så här, men man ska inte låta sig skrämmas. Det är trots allt inte det värsta som kan hända en.

Får inte uttala sig

Samma sak säger Anton Surjapin, en av dem som dömdes för iblandning i nalleaktionen, trots att han aldrig haft någon som helst kontakt med den svenska reklambyrån. Han driver en nyhetsfotosajt och fotograferade en av nallarna efter aktionen, vilket räckte för att han skulle dömas till en månads fängelse.

Anton Surjapin tvingas väga varje ord i munnen under samtalet med oss, eftersom han är belagd med yppande- och utreseförbud.

– Jag anklagar inte svenskarna för att jag åkte in i fängelse. När jag skapade den här nyhetssajten visste jag mycket väl vilket land lever i. Jag har visserligen en romantisk idealistisk bild om att det inte borde vara så här men jag vet var jag bor och vad som kan hända mig. Och det som hände med bilden på nallen kunde ha hänt med vilken annan bild som helst.

Enligt Anton och Alexander har de senaste åren av massiv repression i Vitryssland lett till att många oppositionella tystnat eller flytt till väst.

– Det är ett stort problem för oppositionen att antalet aktivister ständigt krymper. Men jag tänker kämpa vidare, säger Aleksandr Grot.

Vägrar att ge upp

Inte heller Anton Surjapin tänker ge upp sin fotosajt, trots att han ständigt känner KGB:s ögon på sig.

– Människan måste tro på något för att överleva. Jag tror att jag kan påverka, till och med i det här landet med de här makthavarna. Och det är det som driver mig framåt, säger Anton Surjapin. När vi skiljs åt hoppar han upp på sin cykel med sina stora kamera över axeln, på väg ut på jakt efter nya sensationella fotografier.