Frågan är vad som händer när hundratusentals besvikna och desperata unga människor tappar tilliten till de politiska processerna, skriver SVT:s Erika Bjerström. Foto: Stephanie Lecocq/TT

Analys: ”Undergångsstämning i klimatfrågan ökar risken för terrorbrott”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Desperationen över klimatkrisen växer. Med argument om att undergången är nära växer sig den gröna fascismen allt starkare inom extremhögern – och det finns tecken på att klimataktivister längst ut på vänsterkanten håller på att radikaliseras.

Erika Bjerström

Klimatkorrespondent

2020 åtalades två killar i Sölvesborg för en mordbrand mot en minkfarm. Förundersökningen avslöjade att de hade nära kontakter med ”Green Brigade” en ekofascistisk grupp i USA, som ägnar sig åt paramilitär träning för att påskynda samhällets kollaps.

Enligt åklagaren är det första gången ett terrorbrott ägt rum i Sverige med kopplingar till den nygamla gröna fasciströrelsen. I en rapport från i somras varnar Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, för hur fascistiska och nationalsocialistiska rörelser väver samman de gröna frågorna med rasideologi, där klimatkrisen skylls på icke-vita. Coronapandemin har enligt FOI  skyndat på spridningen av gröna fascistiska idéer.

Utrikesbyrån

Vill ha en renare värld

Resonemanget  från grupper som ”Green Brigade” lyder i korthet att coronapandemin är ” naturens hämnd”. De förespråkar samhällets kollaps för att skapa rum för en ” modern grön nationalsocialism”, där utvalda etniska grupper ska leva i harmoni i den rena, oförstörda naturen, med tydlig inspiration från Hitlers vurm för vegetarianism och djurskydd.

Också nutida kända högerterrorister som bombaren som stod bakom moskéattackerna på Nya Zeeland förklarade sitt brott med argument om klimatkrisen, konsumtionssamhället och med nazismens tankar om ”Jord och Blod” om att rädda etniska invånare, hembygden mot de som ”invaderar”.

Säpo varnade 2020 för att våldsbenägna högerextremister alltmer engagerar i djurrättsfrågor, klimatkrisen, skogsskövling och hoten mot naturen och skyller naturkrisen på invandringen och vill skapa ” en ny och renare värld”.

Människan en parasit

Men också från den autonoma vänstern hörs uppmaningar om civil olydnad och sabotage, där motiveringen är att läget är så pass akut att det krävs direkta attentat mot den infrastruktur, teknik och maskiner, som försörjer det fossildrivna ekonomin. Klimatrörelsen Extinction Rebellion har i Storbritannien krossat skyltfönster på banker som investerar i kol-och oljebolag. Även här finns en vurm för idén om den okränkbara naturen och synen på människan som en parasit som rubbar den ekologiska balansen.

Den svenska aktivisten och universitetslektorn Andreas Malm utkom tidigare i år med boken ”How to blow up a pipeline”, en uppmaning till sabotage som fått global uppmärksamhet. Andreas Malm anklagar klimataktivister att vara ” dogmatiska pacifister”.

Själv har han deltagit i olagliga aktioner i Stockholm där aktivister släppte ut luften ur däcken på stadsjeepar. Nu propagerar han för nästa steg med mer storskaliga sabotageaktioner. Han hänvisar till historiska lärdomar, som postkoloniala strider på den afrikanska kontinenten, att stora samhällsförändringar sällan sker utan att människor bryter mot lagen.

Ändamålet helgar medlen

Medan extremhögern inte väjer för att offra människoliv så riktar den autonoma vänstern in sig på civil olydnad och aktioner som drabbar materiella ting. Men vad de har gemensamt är övertygelsen att ändamålet helgar medlen och den självpåtagna rätten att sätta demokratins lagar ur spel i ett läge som är akut. Vad som också förenar är analysen att eftersom världen ändå hotar att brinna upp så är militanta strategier oundvikliga.

Än en gång samlas snart tiotusentals klimatdelegater i Glasgow för att försöka komma överens om hur de globala utsläppen skyndsamt ska gå ner, i en ordning som inte missgynnar fattiga länder. Uppdraget för mötet är att enas om tillräckligt snabba utsläppsminskningar så att den globala uppvärmningen inte går över 1,5 grader.

Besvikna och desperata

Att döma av vad länderna lovat innan de kommer till förhandlingsbordet finns det ingenting, än så länge, som tyder på att COP26 i Glasgow blir en framgång. Frågan är vad som då händer härnäst, när hundratusentals besvikna och desperata unga människor tappar tilliten till de tröga, politiska processerna. Kommer den vildvuxna floran med uppmaningar om antidemokratiska aktioner, från både den yttersta högern- och vänstern, vinna fler anhängare då?

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Utrikesbyrån

Mer i ämnet