Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Den belarusiske ledaren sitter i knät på Putin, men samtidigt är relationen mellan dem inte särskilt god, menar SVT:s Elin Jönsson. Hör analysen i klippet. Foto: Shamil Zhumatov/AP/TTVisa alla (2)
Visa alla (2)

Analys: ”Lukasjenko underhåller journalister på annat håll medan han fortsätter tortyren”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Brutal, bonnig, våldsam, verklighetsfrånvänd, simpel, obildad och galen – det är några av de epitet som brukar tillskrivas Belarus ledare Alexander Lukasjenko.

Elin Jönsson

Utrikesreporter

Lukasjenko har själv många gånger skämtat om sin roll som Europas sista diktator och citat som ”hellre diktator än bög, så klart” har stärkt bilden av honom som en tölpaktig, tokig tyrann.

Men många politiska ledare och bedömare underskattar hans förslagenhet. När han skämtar om sig själv som diktator gör han det högst medvetet. Han vet att det avväpnar hans kritiker, hur kommer man åt någon som inte ens skäms för att uttrycka sig på det sättet?

Även hans bonniga, ibland nästan obegripligt simpla sätt att tala är medveten retorik – Lukasjenko kom till makten som en man av folket. Hela hans politiska karriär i detta jordbrukarland går ut på att visa att han, en bonde från vischan, förstår bättre än någon annan vad hans folk behöver.

Spelar ut öst och väst mot varandra

Lukasjenko har också under sina år vid makten, fram tills augusti förra året, skickligt lyckats balansera mellan Ryssland och väst genom att öppna och stänga dörrarna precis lagom mycket åt båda håll och bara exakt då det behövs. Han sätter till exempel gränser gentemot Putin genom att släppa efter för EU:s påtryckningar men inte mer än att det går att skruva åt igen när han behöver.

Efter den massiva repression som följde förra årets protester har han nu helt målat in sig i det ryska hörnet. Dörren mot väst är stängd och Lukasjenko har därför sökt och funnit andra verktyg för att hantera EU:s kritik. Det så kallade flyktingvapnet är ett utslag av cynisk men klassisk söndra och härska-teknik.

Flyktingarna som Lukasjenko låter slussa till EU:s gränser anses vara en hämnd mot sanktionerna och ett försök att hindra att fler sådana införs. Men Lukasjenko har också tröttnat på det stora intresset för den svåra människorättssituationen i Belarus, något han anser bara är hans angelägenhet.

Journalister blir upptagna på annat håll

Genom att ge EU-länderna egna humanitära bekymmer i form av hundratals hungriga, frusna och förtvivlade migranter flyttar han fokus från repressionen inne i Belarus. Och visst har det fungerat. Journalisterna, däribland undertecknad, är upptagna med att rapportera från läget vid gränsen. Så även politikerna. Förutom att hantera själva situationen med migranterna tvingas de också handskas med kritik av situationen på den egna sidan av gränsen, både internt i landet och från andra länder.

Lukasjenko måste mysa gott när tusentals demonstrerar mot den polska regeringens inhumana behandling av migranterna under paroller som ”stoppa tortyren”. Under sådan förhållanden kan han själv lugnt fortsätta tortyren av befolkningen hemma i Belarus utan det blir så mycket väsen om det.

Se mer om Belarus ledare Alexander Lukasjenko i Utrikesbyrån: Putins knähund på SVT Play.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Utrikesbyrån

Mer i ämnet

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Den belarusiske ledaren sitter i knät på Putin, men samtidigt är relationen mellan dem inte särskilt god, menar SVT:s Elin Jönsson. Hör analysen i klippet. Foto: Shamil Zhumatov/AP/TT
EU menar att Lukasjenko skjutsar migranter till EU-gränsen för att destabilisera unionen. Foto: TT