Det var en vanlig lördagskväll med indisk mat och svensk TV, när fönsterrutorna plötsligt skakade på sjunde våningen. När jag sprang ut på balkongen såg jag en tjock rökpelare, som steg mot luften från Besiktas området.
Smällen var dov och tung och det är vanligtvis dåliga nyheter. Och snart skrek sirenerna i den mörka natten.
Turkiet är ingen säkert land i dag. Risken att drabbas av ett attentat är förstås minimal, men vilka platser som är säkra att besöka är nästan omöjligt att säga.
”Håll oss borta från EU”
Utanför Besiktas stadion står en ensam kvinna med en turkisk flagga lyft mot skyn och precis vid platsen där en av bomberna detonerade har fotbollssupportrar samlats och en lång rad av blommor har placerats på gatstenarna.
En kort stund senare fattar de varandras händer, bildar en ring runt blommorna och skanderar: ”Avrätta förrädarna och håll oss borta från EU.”
Stämningen är hätsk och ilskan riktas mot omvärlden och oss utlänningar som är på plats. Vi kallas spioner. Många poliser fick sätta sina liv till vid det här attentatet och våldsspiralen på gatorna och vågen av massgripanden fortsätter.
”Ska inte lyckas dela vår nation”
Kring ett cafébord utanför akutsjukhuset sitter en familj och vakar över sin 26-årige son. Mehmet är polis och har svåra splitterskador på benen och i bröstet.
– Terroristerna ska inte lyckas dela vår nation. Vi står enade, säger hans far. Den skadade polismannens mamma har svårare att hålla tårarna borta.
– Jag känner sorg för min son, men också för hela vår nation. Men även om en ny attack planeras i detta nu kan vi inte oroa oss. Vi måste vara starka, säger hon.
Ingen säkerhet
Turkiet har många motståndare och efter kuppförsöket i somras är väldigt lite sig likt här. Det finns ingen logik i var terroristerna planerar sina dåd. Sydöstra Turkiet, Ankara eller som nu Istanbul. Alla platser är måltavlor och ingen kan säga om det är poliser eller ännu fler civila som ska sätta liven till.
Den här gången valdes Besiktas stadion ut som platsen för sprängdåden och kravallpoliserna hade nästan ingen chans när den första bomben detonerade.
Trygghet är vad människorna här i Turkiet mest av allt önskar sig.