När Putin i ett tal till nationen den 15 januari sa att konstitutionen måste ändras var budskapet i princip det motsatta. Den nuvarande konstitutionen som säger att presidenten bara får sitta två mandatperioder i följd, men några år senare kan väljas om för ytterligare två mandatperioder, skulle skrotas. Med den nya konstitutionen skulle presidenten bara få sitta två mandatperioder, punkt. Presidentens makt skulle begränsas och parlamentet bli starkare.
Att Putin skulle lämna ifrån sig makten var det ingen som trodde. Så vad skulle han göra i stället, när han nu inte kunde behålla presidentposten? Spekulationerna var ändlösa. Talman i parlamentet kanske, eller ordförande i det dittills rätt okända Statliga Rådet.
En kommission tillsattes för att presentera förslag på lämpliga ändringar i konstitutionen. Förslagen gick i nationalistisk och moralkonservativ riktning, men också med viss betoning på förbättringar för landets barn, åldringar och fattiga. Några exempel:
Att förringa Rysslands roll som segrarmakt blir förbjudet. Äktenskap gäller uteslutande mellan en man och en kvinna. Ryssland behöver inte längre respektera internationella avtal. Sjukvården ska förbättras, barns och djurs rättigheter likaså, och både pensioner och löner för de med sämst inkomster ska höjas.
Beslutet var redan fattat
Det där sista är ju inget som en konstitution kan reglera i praktiken. Men det fungerar bra som argument för att få folk att tycka om förändringarna. ”Vårt land, vår konstitution, vårt beslut” står det på miljontals reklamaffischer runt om i landet. Fast beslutet är ju redan fattat.
Medan detaljer diskuterades, och spekulationerna om vilken ny position Putins skulle ta för att behålla makten gjorde Putin som han brukar – och som han verkar njuta av. Han teg hemlighetsfullt.
Så kom dagen för den avgörande omröstningen. Då begärde den åttiotreåriga dumaledamoten Valentina Teresjkova ordet.
– Om vi nu antar en ny konstitution där presidenten bara kan sitta i två mandatperioder, då är det väl logiskt att den bestämmelsen träder i kraft samtidigt som konstitutionen, och mandatperioderna räknas från noll, föreslog hon.
– Tack, sa Putin.
Känd för att vilseleda och överraska
Om Putin hade planerat allt detta i detalj är oklart. Men att den före detta KGB-officeren under sina tjugo år som Rysslands härskare har gjort sig känd för att intrigera, vilseleda, överraska och på oväntade sätt nå sina mål är välkänt.
Till skillnad från när det gäller val och folkomröstningar finns inga lagar som reglerar påhittet ”allrysk omröstning”. Inga krav på valdeltagande, eller på hur eller när folk kan rösta, och inga oberoende valobservatörer. Och det väljarna nu har röstat om är något som redan är klart. Det ryska parlamentets två kamrar – Duman och Federationsrådet – har röstat igenom konstitutionen. Författningsdomstolen har godkänt den, president Putin har skrivit under den. Allt är klart.
Och oavsett hur många som i verkligheten har röstat och hur de har röstat så kommer omröstningen av president Putin, Kreml och maktlojala medier att presenteras som ett bevis för att det ryska folkets önskan är att få behålla Putin så länge som möjligt.