Redan när premiärminister Hun Sen med självsäkra steg – och med sin djupt korrupta fru Bun Ray vid sin sida – klev in i vallokalen i Phnom Phen-förorten Takhmao, visste alla att den gamle gerillakommendanten i de Röda khmererna försäkrat sig om ytterligare fem år vid makten.

Planen var genomförd till sista punkt och nu återstod bara finalen i det demokratiska skådespelet: Att via den nationella valkommissionen förklara att valdeltagandet var över 80 procent och att den förbjudna oppositionens uppmaningar till valbojkott alltså inte hörsammats.

Planen tog sin början för fem år sedan

Planen tog sin början redan efter det förra valet för fem år sedan när Kambodjas Nationella Räddningsparti (CNRP) oväntat vann nära hälften av alla platser i parlamentet och i grunden skakade Hun Sen och hans partis långa maktmonopol, Kambodjas Folkparti (CPP).

Då lyckades CPP ändå behålla majoriteten i parlamentet, men endast genom ett omfattande valfusk. Och när Räddningspartiets framgångar fortsatte i lokalvalen förra året, blev planens förverkligande ännu mera akut.

Räddningspartiet ledare Sam Rainsy och Mu Suchoa hade redan tvingats i landsflykt med åtal om landsförräderi och hoten om långvariga fängelsestraff hängande över sig. Men för att verkligen försäkra sig om valsegern i årets parlamentsval kom nu attackerna mot den spirande demokratin i Kambodja slag i slag.

Sam Rainsys efterträdare Kem Sokha greps misstänkt för landsförräderi och försmäktar fortfarande, utan rättegång, i ett interneringsläger nära gränsen mot Vietnam. Räddningspartiet upplöstes genom en dom i Högsta domstolen, oppositionella tidningar och radiostationer stängdes och ledarna i den etablerade oppositionen som inte gripits drabbades av ett femårigt förbud att ställa upp som kandidater i politiska val. Fackföreningsledare och medborgaraktivister greps eller trakasserades. Manegen var krattad för dagens valspektakel.

Inhyrda valobservatörer

Som en extra krydda har Hun Sens maktparti rekryterat så kallade valobservatörer från när och fjärran. I den internationella delen finns en grupp som låter sig hyras in som ”oberoende” observatörer när samma slags valspektakel som i dag genomförs i länder som Kazakstan, Zimbabwe och Venezuela. De dyker upp när EU och USA vägrar skicka observatörer, eller inte släpps in, för att valen är uppgjorda på förhand.

Bland de så kallade oberoende observatörerna finns också tusentals lokala kambodjaner som är medlemmar i maktpartiets CPP:s många ungdoms- och kvinnogrupper. De belönas med kontanter, som när tiotusentals personer deltog i en massiv manifestation i Phnom Phen sista kampanjdagen i torsdags. De fick fem dollar per skalle för att glatt vifta med CPP:s flaggor och sjunga hyllningssånger till Hun Sen.

Stöd bland äldre

Hun Sen och hans maktklick har utan tvekan ett visst stöd bland äldre väljare, särskilt på landsbygden. De har upplevt de Röda Khmerernas terror och folkmord på 70-talet och ser Hun Sen som en garant för att den mörka perioden – när 1,7 miljoner kambodjaner dödades – inte ska komma tillbaka; en paradox eftersom Hun Sen och delar av hans maktklick själva var en del av Röda Khmererna innan de hoppade av och flydde till Vietnam.

Och den starka ekonomiska tillväxten på i snitt 7,5 procent årligen de senaste 20 åren har skapat en relativt välmående medelklass som ser Hun Sen som deras välgörare. Men tillväxten är mycket ojämnt fördelad och det stora flertalet, särskilt Kambodjas många yngre – sju av tio kambodjaner är under 30 år – föraktar Hun Sen, hans familjs och innersta krets för deras oblyga korruption.

Den starka ekonomiska tillväxten ser till exempel Kambodjas 600 000 kvinnor i textilindustrin inte särskilt mycket av, kvinnor som tjänar omkring 1500 kronor i månaden med 60 timmars arbetsveckor och tuffa produktionsmål; en produktion som förvisso gav Kambodja 50 miljarder kronor i inkomster bara förra året, men som knappast lyfter dem som skapat vinsterna ur sin fattigdom.

Tomma vallokaler

När jag och fotograf Salim Alsabbagh i dag besökte flera av Phnom Phens många vallokaler var de alla så gott som tomma. Möjligen har fler röstat ute i provinserna där maktpartiet CPP kan utöva större påtryckningar på folk. Men att när nationella valkommissionen påstår att 82 procent skulle ha röstat talar ändå det mesta för att också den siffran är en del av planen att behålla makten för Hun Sen och hans klick; en plan och en siffra som bestämdes långt innan vallokalerna öppnade.