Nu hör han vårt samtal om miljökatastrofen och plötsligt faller pusselbitarna på plats: fruns kroniska huvudvärk, krukväxterna som dör, missfallet för två veckor sedan.
Tungmetaller lämnades vind för våg
Taxin kryssar fram på de dammiga gatorna i Arica – en ökenstad i norra Chile med 200.000 invånare. Under några skälvande minuter tar reportageresan en oväntad riktning: förberedelser och planer kastas över ända när verkligheten kliver in och gör taxichauffören till huvudperson. Han som bara skulle ta oss från punkt A till punkt B förkroppsligar plötsligt hur Bolidens avfall fortsätter att skörda offer på andra sidan jorden.
– Vårt hus är det rosafärgade där borta.
Tommy pekar. Han står mitt på vad som nästan skulle kunna misstas för en grusfotbollsplan. ”Sitio F” – så kallas dumpningsplatsen där 20.000 ton så kallat våtverksslam blev liggande.
Det chilenska bolaget Promel hade köpt gruvavfallet av Boliden för att utvinna metaller men gick snart i konkurs. Tungmetaller som arsenik, bly och kvicksilver lämnades vind för våg. Chilenska myndigheter flyttade avfallet 1998, men bara en kilometer längre bort, alldeles intill bostadsområden.
Vem är skyldig?
Så vem är då skyldig till att omkring 13.000 Arica-bor exponerats för livsfarliga tungmetaller?
Boliden som sålde våtverksslammet till militärdiktaturens Chile trots att det fanns frågetecken kring Promels kapacitet att hand om avfallet? Promels ägare som lämnade en tickande miljöbomb efter sig när företaget försattes i konkurs? Den chilenska staten som byggde bostäder på den förgiftade marken och lät befolkningen bo kvar i området trots tecken på allvarliga hälsorisker? Eller kanske allihop?
Fallet med Bolidens gruvavfall i Arica kastar ljus över något större – frågan om ansvar i en globaliserad värld där varor och tjänster strömmar över gränserna och linjen mellan orsak och verkan tar oväntade vägar och blir allt svårare att följa. Där alla parter intygar att just de gjort vad som krävs.
Inte lätt att sälja
– Vi kanske borde sälja huset?
Taxichauffören Tommy Tejada tittar frågande på sin fru Karol Contreras. Hon har just tagit sig igenom migränen som lamslår henne varje morgon. Dataspelsmusiken från sonens läsplatta bryter tystnaden.
– Det är inte lätt. Att sälja så att någon annan ska bli sjuk. Jag klarar mig men lämnar en annan familj åt sitt öde.
Tragedin fortsätter i Arica
Karol tackar för besöket. Hon är nu en i raden av sjukdomsfall som förvandlat Arica till en lång läkarjournal: näsblod, magsmärtor, missfall, skelettskador och alla tänkbara former av cancer. 353 Arica-bor vann skadestånd från den chilenska staten år 2007. Och nu väntar 796 invånare med höga halter arsenik i kroppen på ett domslut från Skellefteå. Men oavsett om Boliden frias eller fälls så fortsätter tragedin i Arica.
Jag blir stående vid en lekplats med stegar och rutschkanor i grälla färger. Här ska snart en ny generation leka i sanden. Och utsätta sig för tungmetaller som ger men för livet.