Han är en stjärna i NHL och klassiska New York Rangers. Men vägen fram till succén har kantats av en känsla av att inte passa in.

– Det kändes som att man alltid behövde hävda sig lite mer. Man behövde vara lite bättre för att bli accepterad, säger Zibanejad och fortsätter.

– Men det var en extra morot som fick en att sträva efter att bli bättre och bli bäst.

”Känns i luften”

Mika växte upp i Stockholm i en iransk-finsk familj och talar svenska, finska och engelska dagligen.

Som barn gick han i Södermalmskyrkans kristna skola. Till SVT Sport säger han att det var en plats som skiljde sig från hockeyvärlden.

– Det är nånting i luften. Jag känner ju skillnad där jag gick i skola, med många som hade en invandrarbakgrund. Där var det en helt annan atmosfär där alla var lika, säger Mika.

– Jag har aldrig känt mig utstött för min bakgrund, men det finns nånting.

Finland första val

2008 var en säsong full med vägskäl för Mika Zibanejad. Han spelade för AIK och var på väg mot ett genombrott på hockeyrinken.

I en intervju till Aftonbladet berättar han att han funderade på vilket land han ville representera i landslagsammanhang.

– Två av mina vänner skulle över på en camp för Finlands U15-landslag. Jag fick också en inbjudan, men till slut kunde jag inte åka. Hade blivit något problem med mitt finska medborgarskap och någon annan regel.

Den vackra generationen

Istället för Finland blev det Sverige. Ett val som skulle bära frukt nästan direkt då Sverige tog junior VM-guld 2012 och Mika avgjorde finalen mot Ryssland.

Förutom tre spelare är det samma generation som vann mot Ryssland som idag tar med sig VM-bucklan hem till Sverige och kungsträdgården. Däribland Zibanejad, vilket på persiska lägligt betyder den vackra generationen.

– Jag har sett fram emot det. Jag har gått och drömt om det, nu får det verkligen hända, säger New York Rangers-stjärnan.

En förebild för alla

Med hans bakgrund och framgångarna som kommit hoppas han kunna inspirera alla, framförallt barn från förorten att också spela hockey.

– Det handlar om hur man förvaltar den här chansen. Man får lite mer ögon på sig och får visa det på banan och vinner mer respekt från allihopa, det får en att vilja vara mer aktiv.

– Det kommer bli intressant att följa ifall mitt engagemang skapar möjligheter för barn i förorten att få chans att spela hockey, och se om de gillar det.