Svenska rasbiologins långa historia

Uppdaterad
Publicerad

Forskare Tapio Tamminens bok ”Folkhemmets mörkare sida” belyser extremhögerns rötter i Sverige. Sverigedemokraternas valseger och det massiva stödet med över 800 000 röster väckte funderingar om partiets bakgrund och orsaken till framgången.

I början av 1900-talet blev rashygien en vedertagen vetenskap som påverkade politiken i många länder. Det är någonting som forskaren och kulturantropologen Tapio Tamminen tar upp i sin bok ”Folkhemmets mörkare sida”.

– I bakgrunden till studien finns en lång historia, som är en sömlös fortsättning på arvet från andra världskriget, förklarar han.

Enligt Tamminen hade Sverige en central roll i skapandet av rasläran i Europa.

– Särskilt under 50- och 60-talen hade Sverige en ganska central roll när nynazistiska nätverk skapades på olika håll i Europa.

Enligt den svenska rasläran var till exempel finländare och samer inte lika renrasiga som svenskar. Tapio Tamminen berättar att Sverige redan under 1920-talet var det ledande landet inom rasbiologi.

– Det första rasbiologiska institutet grundades i Sverige år 1922. Tyskland fick ett institut 5 år senare, och tyskarna hämtade mycket lärdom från Sverige, säger han.

Forskaren uppmanar oss att fundera över skälen till den ökade nationalismen, och extremhögerns frammarsch i Europa. I flera länder har de radikala högerpartierna fått ökat stöd. Han påminner om att fenomenet bottnar i ett raspolitiskt tankesätt.

– Just nu läggs inte tonvikten på ras, utan på kulturell renhet, men i praktiken är det samma sak. Vi måste lära oss att förstå bakgrunden för att bli av med sådana tankesätt.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.