Gösta Arvedson (FP) föddes på Väddö 1925. I början av 50-talet gick han med i Folkpartiets ungdomsförbund.
– Det har hänt väldigt mycket sedan jag var ung. Jag gick med i Folkpartiet på Bertil Ohlins tid. Då hade vi ett verkligt ungdomsförbund som var väldigt aktivt. Man får en del erfarenhet under åren, säger han.
Hjärnan fungerar – men benen är svaga
I årets val kandiderar den 89-årige frälsningssoldaten för Folkpartiet i Örnsköldsvik – som den äldste av alla riksdagskandidater i Sverige. Han tackade ja till att stå på listan, med villkoret att han inte ville stå på valbar plats.
– Jag känner så mycket folk överallt i Sverige så därför ville de ha med mig på listan. Om hjärnan fungerar kan man vara med. Jag är aktiv fortfarande och håller mig vid liv, även om jag är lite svag i benen. Men det ska väl gå över så småningom.
Fyller 18 strax innan valet
Gösta Arvedson är mer än 70 år äldre än den yngste på årets riksdagslista, 17-årige Jacob Andersson. Han står på Centerpartiets lista i Nygård och fyller 18 år bara ett par dagar innan riksdagsvalet.
Vilket flax?
– Ja! Det känns bra att jag som så ung kandidat ändå har möjlighet att stå med på listan. Så att man har både unga och gamla med. Det är viktigt att det finns människor att rösta på från alla kategorier – både kön, ålder och religion är viktigt.
Han började intressera sig för politik när han, bara 12 år gammal, praktiserade i riksdagen med riksdagsledamot Annika Qarlsson (C).
– Det var roligt och intressant och lärde mig mycket om politik. Man fick en känsla för varför en del beslut tar tid i den demokratiska processen. Ett halvår senare gick jag med i ungdomsförbundet och sedan började jag engagera mig på kommunnivå, säger han.
Vill kämpa för de unga
Jacob studerar teknik på gymnasiet och tänker studera vidare till lantmäteriingenjör om han inte kommer in i riksdagen. Chansen att han kryssas in i riksdagen kanske inte är gigantiska, men skulle han ta sig in vill han kämpa för de unga.
– Jag vill vara en röst för ungdomarna. Det ska finnas mer saker för ungdomar att göra och de ska inte vara utanför samhället, utan komma in naturligt på ett helt annat sätt i dag, säger han.