Sjutton procent. Så många väljare bytte parti under valrörelsen 2010. Resultatet kommer från de stora valundersökningar som genomförs vid varje val. En av sex väljare berättade före valet att de skulle rösta på ett visst parti men vittnade efter valet att de i själva verket röstat på ett annat.
Undantagen är väl kända
Alla partier drömmer om att utnyttja den växande väljarrörligheten under valrörelserna. Tänk att få ett så stort genomslag för sin valkampanj att de många väljare som är sena till beslut strömmar till partiet i sista stund. Valrörelsebytarna är många, ungefär en miljon väljare.
Men det är ovanligt med valrörelseraketer. I själva verket förändras partiernas styrkeförhållanden inte särskilt mycket under de sista fyra veckorna av en valrörelse. Undantagen från huvudregeln är dock väl kända.
Vi minns Folkpartiets valspurter 1985 och 2002 (Westerberg och språktest). Vi minns hur Vänsterpartiet och Kristdemokraterna på kort tid vann många nya väljare i 1998 års valrörelse (Schyman och Svensson). Men sedan då?
FP inblandat två gånger
Vi kan inte hänga upp oss på de valspurter och valförluster vi råkar komma ihåg. Följer vi sex-åtta partier under sammanlagt 13 valrörelser bakåt i tiden är det 91 fall vi kan studera. En genomgång visar att spurtvinsterna och -förlusterna för partierna har varit mindre än plus minus en procentenhet i femtiofyra fall av nittioen.
Tio-i-topplistan över de största spurtvinster och spurtförluster ger spännande insikter om dynamiken i svenska valrörelser och justerar ned orimliga förväntningar om hur mycket partier oftast kan förlora eller vinna när det gäller att vinna röster från andra partier i ett kritiskt slutskede.
Folkpartiet är inblandade i de två största spurtvinsterna i valrörelsehistorien. I valet 2002 (+4,1 procentenheter) handlade det i huvudsak om sena väljarvinster från Moderaterna till Folkpartiet. FP-vinsterna 1985 kom i huvudsak från Moderaterna och Centerpartiet.
Svårt att vinna många väljare
De valrörelser då enskilda partier har gått framåt eller bakåt mest – 1985, 1998 och 2002 – har en intressant gemensam nämnare: de valen var ospännande eftersom regeringsfrågan var avgjord; väljarna hade klart för sig hur kampen om regeringsmakten skulle sluta.
Kanske är detta en viktig förutsättning för att nya valrörelseraketer ska se dagens ljus. Om det inte är spännande i regeringsfrågan skapas större utrymme för överraskningar de sista veckorna av en valrörelse.
Det är svårt att vinna många väljare från andra partier under en kort valrörelse. Spelar då valrörelser inte någon roll? Jo. Valrörelser har stor betydelse för väljarnas röstvilja, intresse, förtroende och kunskaper. Men det är ovanligt att valrörelser skyfflar omkring väljare mellan partierna i någon dramatisk omfattning.