I kväll så var det dags för riksdagspartiernas ekonomiska talespersoner att med hjälp av bensindunkar och skattkistor visa hur just de kan få pengarna att växa och räcka till just det de tycker är viktigast.
I ett högt tempo så klarades bland annat vinster i välfärden, jämlikhet, pensionärernas skatter och så tungviktarämnet skatter av. Innan debatten så ropade jag uppenbarligen ut i tomheten då jag efterfrågade olikheter mellan huvudkombatanterna – Moderaterna och Socialdemokraterna.
Vinster brände till
Socialdemokraterna har fortfarande ett pedagogiskt arbete att utföra om varför man inte vill ta tillbaka regeringens inkomstskattesänkningar som man är så missnöjd med. Anders Borg utmanades inte å andra sidan om varför det helt plötsligt är fel att fortsätta skattesänkningarna.
Men det brände till kring vissa frågor – en av dem var vinster i välfärden. Kan kvalité garanteras när det finns vinster inom välfärdssektorn? Vänsterpartiet var tydligast med att dessa inte kan kombineras under några omständigheter medan de övriga rödgröna svarade – nja.
Ska prövas hårdare
Regeringspartierna tror att bättre kontroller är lösningen. Något socialdemokraternas Magdalena Andersson också vill se – naturligtvis annorlunda uttryckt. Det innebär med stor sannolikhet att någon form av vinster blir kvar vid ett regeringsskifte.
Det vi fått reda på ikväll är att vinstdrivande välfärdsföretag kommer att prövas hårdare – oavsett regeringsfärg.
När det gäller skillnaden i skatt och ersättning mellan att arbeta och vara arbetslös (A-kassa), sjuk (sjukförsäkring – som inte nämndes i debatten) och att vara pensionär (högre skatt) stod blocken som väntat emot varandra. Med ett undantag – samtliga partier utom Anders Borgs Moderaterna ville höja A-kassan.
Dessa skillnader är en del av regeringens politik av att det alltid skall vara mer lönsamt att jobba. Men eftersom det handlar om försäkringar hade åtminstone jag velat veta mer vad rimliga nivåer på ersättning är av Anders Borg för den som oförskyllt blir arbetslös eller sjuk. Det samma gäller pensionärernas skatter – man väljer ju inte att bli äldre.
Svårt att spela svåråtkomlig
Och så var det det här med Socialdemokraternas Magdalena Anderssons utsträckta hand över blockgränsen till Folkpartiet. En fråga som fick en snabb nobb av Folkpartiets Carl B Hamilton. För precis som på baler så behövs det två för att dansa. Men i höst med ett osäkert valresultat där inget av blocken får majoritet eller en bekvämt stor minoritet samtidigt som en nyckfull världsekonomi spelar spratt.
Då kan det vara svårt att ”spela svåråtkomlig” och sitta som en panelhöna. Man kan inte alltid välja vem man då måste dansa med. Det som först kändes trist och tråkigt kan kännas ”...alldeles, alldeles underbart”