Som 24-åring kom Maryam Mickelsson till Sverige från Iran 1999. Hon studerade kvällstid på komvux i Malmö och var inneboende i Vellinge.

– Jag busspendlade varje dag och det satt alltid en man från Bangladesh längst fram i bussen, berättar hon.

En kväll körde bussen fel och folk började plötsligt prata med varandra. Mannen på framsätet var orolig att han skulle komma försent till jobbet och Maryam passade på att fråga vad han jobbade med.

-Han arbetade på ett äldreboende och jag frågade om han kunde fixa ett arbete till mig där, säger Maryam.

”Annars hade jag inte vågat fråga”

Hon fick ett telefonnummer till chefen som ledde till ett vikariat. Chefen hjälpte henne också senare att ansöka om att validera sin utbildning.

– Just att bussen körde fel gjorde att folk började prata. Annars hade jag inte vågat fråga mannen på bussen eftersom min svenska inte var så bra, säger hon.

 Idag är hon undersköterska och arbetar som stödassistent och har arbetat sedan 2002 i Malmö stad.

Jobbet var vägen till språket

Hennes råd till de som kommit från ett annat land till Sverige, är att våga prata fast man inte kan så mycket svenska.

Jobbet har haft stor betydelse för henne att lära sig språket.

– Femtio procent lärde jag mig på jobbet. Jag hade aldrig vetat vad en pannkaka eller vad kalops var om jag inte jobbat, säger hon.