– Det var en natt på jullovet som det höll på att gå väldigt långt. Jag ångrar ju allting just nu eftersom jag mår ju så pass bra. Men just då så kändes det som att det här var enda utvägen för mig för då slipper de mig och behöver inte se mig mer och då behöver inte jag känna mig så ledsen längre, säger 18-åriga Julia Öhlund från Piteå.

Kände sig utanför

Hon började må dåligt i skolan när hon gick i sjuan, hon kände sig så utanför att hon stannade hemma i flera månader när det var som värst.

– De sa ofta ”nä vi kan inte vara för många, du får inte plats” och så var det ofta, de ignorerade mig liksom. Så jag satt oftast hemma, gjorde ingenting, satt vid datorn i ett mörkt rum, säger Julia Öhlund.

Men vad hade du för tankar då?

– Att ingen ville ha någonting med mig att göra och att det är mitt fel att ingen ville vara med mig. Så om jag tänker tillbaka nu så så är det ju hemskt att jag ens haft de tankarna för att ingen ska ju behöva känna så, säger Julia Öhlund.

En glimma ljus

Men mitt bland alla svarta tankar den där jullovskvällen fanns en glimma ljus som hon inte kunna värja sig mot.

– Det fanns ju fortfarande kvar där i mitt huvud att min familj älskar mig och att jag hade kompisar som fortfarande brydde sig och det var väl det som gjorde att jag verkligen tänkte till en extra gång innan jag gjorde det. Tänk vad skulle dom göra utan mig och det är ju då man får upp massa bilder av att dom blir bara ledsna, säger Julia Öhlund.

Kompisar och pojkvän

Valet att ge livet en ny chans är nått som Julia Öhlund aldrig ångrat. För tack vare en lärare orkade hon sen även sluta vara självdestruktiv.

Och efter ungefär ett halvår försvann många av de jobbigaste tankarna om livet. Något som med tiden gjort att hon vågat släppa in både kompisar och en pojkvän i sitt liv.