– Föräldrarna som vänder sig till oss är helt förtvivlade. Många av dom vabbar t ex var och varannan dag för att de inte vågar lämna sina barn. Då kan det vara barn som har en djup depression och är suicida. Att då som förälder bli lämnad i det är ju fruktansvärt frustrerande, säger Linn Törnlund som arbetar åt föreningen i Sundsvall.

Hela familjer drabbas

Linn Törnlund har själv mått psykiskt dåligt och tvingats söka vård akut och känner igen den förtvivlan som både patient och anhöriga upplever.

– Det är hela familjer som drabbas. Man blir osynliggjord. Det är många steg innan man söker sig till psykiatrin och det som händer när vården inte ser och hör är att det ökar känslan av att man inte är viktig.

Har inte tid att vänta

Men verksamhetschefen inom barn- och ungdomspsykiatrin, Lena Berglund Friberg,  hävdar att de med störst behov får hjälp inom utsatt tid. ”Vi klarar väntetiderna för de allra mest prioriterade grupperna”, säger hon. Men på UBUNTU har man en annan bild.

– Den bild vi har är att det blir ett glapp. Om hjälpen kommer så tar den väldigt lång tid. Personer som är svårt sjuka i psykisk ohälsa har inte tid att vänta men de har inte heller kapitalet att bråka och skrika om att de inte kan vänta, menar Linn Törnlund.

”Hålla handen”

Hon berättar att föreningens roll är att vara ett stöd i väntan på professionell hjälp. Men att de aldrig kan ersätta den uppgift vården har.  Långt ifrån alla som behöver hjälp av BUP har en anhörig att hålla i handen.

– Istället ökar trycket på oss som varken har kunskap, eller ekonomi att bemöta det. Man lägger ju inte över ansvaret på anhöriga och ideella när det gäller andra sjukdomar.

Mer om föreningen UBUNTU hittar du på deras Facebooksida.