Sjuksköterskebristen på Sahlgrenska drabbar många människor runt om i Sverige. En av dem är Petra Hall från Piteå. Hon lider av larynxpapillom, en kronisk tumörsjukdom som sätter sig i strupen, och som kräver regelbundna operationer för att Petra ska kunna prata och i slutändan andas.
Men de senaste åren har hon fått vänta allt längre på sina livsviktiga operationer.
– Det längsta jag har fått vänta är fem månader. Då var jag faktiskt rädd för mitt liv, det var riktigt illa, berättar hon.
Opererats drygt 100 gånger
Petra har de senaste 19 åren opererats drygt 100 gånger på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, dit hon har blivit remitterad från sitt sjukhus i Norrbotten.
Hennes sjukdom kräver nya operationer med 8-10 veckors mellanrum, då tumörerna i strupen växer under hennes trakeotomi, ett så kallat strupsnitt som innebär att man gör en öppning på halsens framsida för att skapa fria luftvägar.
Men på senare tid har det dröjt allt längre mellan kallelserna. Istället har Petra själv eller hennes läkare fått ringa till Sahlgrenska och be dem ta in henne på akutoperation.
– För det blir ju till slut akut. Jag kan ju inte andas, berättar Petra.
Anledningen till de uteblivna kallelserna uppges vara sjuksköterskebristen, bland annat på operationssjuksköterskor och anastesisjuksköterskor enligt Petra.
– Det är sant, de har ju en brist, men jag blir irriterad när jag hör ledningen för Sahlgrenska sitta i tv och säga att det inte är någon större kris och att patienterna ska kunna känna sig säkra. Så fungerar det ju inte på riktigt, säger hon.
”Patientsäkerheten inte hotad”
Hans Lönroth, områdeschef på område 5 på Sahlgrenska, den del av sjukhuset som har hand om flest operationer, är väl medveten om sjuksköterskebristen. Enbart på Sahlgrenska saknas det åtminstone 20 sjuksköterskor, och han tror att det handlar om ungefär samma antal i Mölndal och på Östra sjukhuset.
Trots det tycker han inte att patienterna behöver oroa sig för att patientsäkerheten ska hotas.
– Jag tycker inte patientsäkerheten är hotad, för vi kan prioritera bland de patienter vi har. Däremot så kommer de patienter som inte har livshotande tillstånd att hamna längre ner i kön, säger Hans Lönroth.
Enligt honom måste sjukhuset prioritera de svårast sjuka, men varför Petras operationer har skjutits fram kan han inte svara på.
– De patienter som har andningshinder ska prioriteras och det är väldigt olyckligt om det inte har skett, säger han.
Extrem ångest
Men sjukhuset försäkran om att alla ska få vård lindrar inte Petras oro.
– Det blir ju en oro och en ångest. Jag har varit med om ett antal gånger när det går väldigt snabbt tills det täpper igen. Det är extrem ångest att inte kunna andas och veta att det inte finns något annat hjälpmedel än operation, säger hon.
Om det inte blir bättre än att Sahlgrenska bara opererar de som är svårast sjuka så får de börja kallas för ett akutsjukhus, tycker Petra.
– Då är det inte längre ett vårdande sjukhus, inte ett universitetssjukhus. Då är det ett plåstersjukhus som bara tar det mest akuta, istället för att ha en regelbunden vård för sina patienter, säger hon.