Det är de etablerade partierna Strängnäspartiet och Vingåkerspartiet (tidigare Vägen till livskvalitet) som återigen ställer upp i sina respektive hemkommuner. Båda har suttit i fullmäktige under flera mandatperioder, och under en tid även innehaft makten. Under den senaste mandatperioden har de dock varit i opposition.
Skolan viktig
För Vingåkerspartiet är det skolan som är den viktigaste frågan. Partiet vill samla resurserna till klassrummet, inte till administration och ledning, så att eleverna får bästa möjliga förutsättningar att utvecklas.
Även Strängnäspartiet är engagerat i skolfrågan. Partiet har stöttat M och S i deras arbete med att lägga ner flera Strängnässkolor för att samla resurserna till färre men större enheter. En annan viktig fråga är att utveckla området Visholmen i centrala Strängnäs.
Lämnade SD
I Flen finns nystartade Rättvisa i Flen med Per Grönlund, som hoppat av Sverigedemokraterna, i täten. Partiet har fyra kandidater på sin lista och hoppas ta sig in i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Partiets hjärtefrågor är att förändra det demokratiska systemet så att oppositionspolitiker får mer att säga till om, och att sänka politikernas arvoden.
Enligt Folke Johansson, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är det inte mycket som krävs för ett litet parti att ta sig in i kommunfullmäktige.
– Det är ganska lätt att få ihop tillräckligt många röster i en mindre kommun. Oftast kommer man långt med bara bekantas bekanta, säger han.
Lätt att halka ut igen
Desto svårare är det att hålla sig kvar.
– Det är vanligt att de inte blir så långlivade i fullmäktige. När man bildar ett parti kan man locka till sig väljare från hela den politiska skalan. Men i fullmäktige måste de ta ställning till en del höger–vänster-frågor, och då tappar den ena sidan av väljarskaran ofta förtroendet, säger Folke Johansson.
Några tidigare lokala partier som lyckats ta sig in i kommunfullmäktige i sörmländska kommuner är Mariefredspartiet, Alternativ 2000 och Trosa radikaler.