2018 har hittills varit ett stökigt år runtom i Halmstad kommun. Det har varit flera fall av skadegörelse, anlagda bränder och andra typer av vandalisering. För att ta några exempel har både Kattegattgymnasiet och Östergårdsskolan vid flera tillfällen fått utrymmas efter att någon eller några startat bränder. Men det tar inte stopp där.
– Vi har haft ett femtiotal rutor som krossats sedan årsskiftet. Och det är främst på skolor. Man har eldat mopeder, eldat på husfasader, eldat på lekställningar, slagit sönder lampor och kastat ner takpannor. Det är otroligt kostsamt och otroligt onödigt, säger Peter Öhrn.
Vill bromsa utvecklingen
Han tillägger att det normalt sätt inträffar sådana här brott i anslutning till skolavslutningar, men att det nu under våren varit en ovanligt stor ökning. I samma veva har polisen märkt att allt fler yngre ansluter sig till grupper som driver runt och förstör.
– Det är alarmerande och jag tycker vi måste sätta fokus på det här. Ungdomarna är vår framtid och vill man bromsa så att de inte hamnar i grövre kriminalitet så ska man göra det nu, säger Peter Öhrn.
Coolhets-faktor lockar
Ofta handlar det om ungdomar som är mellan 14 och 17 år. I vissa fall kan de vara ännu yngre. Grupperna innehåller ibland uppemot 20 individer och orsaken till att de dras in varierar.
– Antingen vågar man inte stå emot eller så finns det en coolhets-faktor, det vill säga att man tycker det är häftigt. Och det är bekymmersamt eftersom de triggar varandra, säger Peter Öhrn.
”Sätter skräck i de yngre”
Handlar det om tyngre kriminella konstellationer finns det också risk att de yngre medlemmarna utnyttjas. Det kan också blir svårt att dra sig ur.
– De äldre sätter skräck i de yngre genom att exempelvis hota med stryk eller att gå på deras anhöriga, säger Peter Öhrn.
”Föräldraansvaret A och O”
I Halmstad finns i dag två områdespoliser som är inriktade på att försöka hålla koll på och skapa relationer med ungdomarna. Och även om Peter Öhrn anser att det behövs fler på det området understryker han att mycket av ansvaret ligger hos föräldrarna.
– Det är inga andra som kan uppfostra ens barn. Sen ska självklart både skolan och samhället sätta sina gränser samtidigt som vi finns där. Men föräldraansvaret är A och O, säger han.