En variant av nödvattentank – en så kallad flexitank – fylls upp av en tankbil för att förse lantbruk i Norra Kvinneby på östra Öland med vatten, hösten 2016. Foto: Niclas Wimmerberg/SVT

Vattenbrist – en kommunal sak

Uppdaterad
Publicerad

Någon nationell plan för att klara dricksvattenförsörjningen finns inte – ansvaret vilar på de enskilda kommunerna. Förutsättningarna för dricksvatten tillgång varierar kraftigt mellan kommunerna.

Människor boende t storstadsregionerna löper inte risk att drabbas av dricksvattenbrist om grundvattennivåerna sjunker. I Stockholm finns att ta ur Mälaren, i Göteborg finns vatten att ur Göta älv.

– Värre är det på platser med små grundvattenmagasin, säger Christina Nordensten statsinspektör på Livsmedelsverkets tillsynsavdelning och projektledare för VAKA, den nationella vattenkatastrofgruppen som består av samlad expertis på området från hela Sverige.

Områden som ligger illa till är södra och sydöstra Sverige: Öland och Gotland, som varit drabbade av vattenbrist i fjol, och Småländska höglandet, där man varit på gränsen till vattenbrist under åren som varit.

Akuthjälp för kommuner

Om en kommun drabbas av akut dricksvattenbrist går det att begära hjälp från VAKA, som har nödvattenmaterial – enkelt beskrivet mobila containrar med stora bag-in-box-depåer – stationerade på sex platser i landet.

Vid akut vattenbrist kan utrustningen köras iväg till berörda platser. I första hand är hjälpen tänkt för akuta föroreningar, eller när dricksvattnet på annat sätt blir otjänligt. Men VAKA bistår också med expertis och råd i förebyggande syfte. Hitintills har man hjälpt 30 kommuner med att ta fram nödvattenplaner.

– Olika förvaltningar måste vara med. Det fungerar inte om det sitter en ensam VA-gubbe eller gumma med informationen. Frågor som måste besvaras är: Vem ska få vatten först? Vad ska man prioritera: Äldreomsorgen, sjukhus, skolor, dagis, tillagningskök? säger Mats Eriksson-Uhr, statsinspektör vid Livsmedelsverket med tekniskt ansvar för materielen.

Kommunerna rustar

Enligt Christina Nordensten finns medvetenhet från kommunernas sida.

– Det finns väldigt mycket bättre beredskap nu är för bara tio år sedan. Det finns ett enormt intresse från kommunerna att skapa egna lösningar. Fler kommuner inser att de måste göra något själva. Vissa har gått ihop och köpt utrustning själva, system som liknar våra, även stora tankbilar, så att man kan köra fram vattnet.

Hur bedömer du beredskapen ute i landet i stort?

– Det är svår att svara på övergripande. Det beror på var och vad det finns för möjligheter, säger Christina Nordensten och nämner Öland som plats med stora utmaningar.

Grundvattnet rinner bort

På ön finns mycket åkermark, något som kräver avrinning genom täckdiken. Hela Öland sluttar åt öster, för att klara avrinningen har man utdikat från öster till väster.

– Det gör allt vatten rinner av Öland. Detta tillsamman med en porös berggrund som inte håller kvar vattnet gör att det blir svårt för grundvattnet att stanna kvar. Där kan man fundera på om man ska lägga igen dikena. Samtidigt är Öland en viktig producent av mjölk, men de behöver också vatten till sina kor. Det är dubbelt: hur mycket åkermark ska vi ha till priset av hur mycket vatten vi ska få in i landskapet? De här frågorna måste länsstyrelsen driva tillsammans med kommunerna i länet.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.