Därför älskar eller hatar vi ”hen”

Publicerad

En del använder nya ord som ”hen” som en politisk handling. Andra reagerar med fasa på dessa språkliga nykomlingar. Båda grupperna har mer gemensamt än de kanske tror, visar en ny svensk avhandling.

När Daniel Wojahn, som har tyska som modersmål, började forska om feministiska språkförändringar i svenskan, låg vårt land ännu i lä. Jämfört med de språkliga bataljer som pågick för fullt i tysk- och engelskspråkiga länder, var den svenska diskussionen ”mycket lågmäld”, ja den beskrevs av språkvetare rentav som ”viskande”.

Men så, 2012, kom debatten om pronomenet ”hen” och sedan dess har feministisk språkaktivism varit en het potatis även hos oss.

– De som upprörs över användandet av ”hen” och andra ord som språkaktivisterna lanserat, menar ofta att ”det är typiskt svenskt” att vara så ”överdrivet jämställdhetsivrande” och haka upp sig på ”språkliga bagateller i viljan att vara politiskt korrekt” och att resten av Europa och världen skrattar åt oss för det vi gör. Men sanningen är att de här frågorna har diskuterats mycket längre och utförligare i flera andra europeiska länder och även i USA, säger Daniel Wojahn, som på fredag lägger fram sin avhandling om språkaktivism vid Uppsala universitet.

Nya ord, reaktioner och rekommendationer

Han har tittat på tre spelare i ordkriget: 1) språkaktivisterna, som lanserar nya ord för att komma åt osynliggörandet av kvinnor i språket, användandet av mannen som norm och den normativa synen på kön och sexualitet, 2) de som reagerar negativt på de nya orden, och 3) den institutionaliserade språkvården, närmare bestämt Språkrådet och Svenska Akademien.

Det visar sig att språkaktivisterna och de som blir upprörda och arga över de nya orden har en hel del gemensamt, medan språkvården intar en ställning för sig.

– Jag har bland annat analyserat cirka 2 000 negativa kommentarer som folk postat till kommentarsfält till tidningstexter. Det är tydligt att folk tycker att språk spelar roll och att de antar att det sätt vi formulerar oss på har betydelse för hur vi ser på världen, säger Daniel Wojahn.

”Könlöst hopkok”

– Det som upprör är den normkritiska intentionen med de nya orden. De som är negativa till nyorden antar att kön är något stabilt, men i samma kommentar kan de varna för att använda ord som ”hen” därför att ”våra barn kommer att bli könsförvirrade” och få problem med sin identitet. De befarar att alla människor kommer att göras till ett ”könlöst hopkok”.

De kritiska har alltså vad Daniel Wojahn kallar ”en verklighetskonstruerande syn på språk”. Det vill säga att språket kan ändra våra kön och vår könsidentitet och förändra maktordningar.

– Där har de samma syn som språkaktivisterna! säger Daniel Wojahn.

Efter att ha gått igenom 17 handböcker från 1960-talet fram till idag, kan han däremot konstatera att språkvården ser språket som något som avbildar verkligheten, snarare än konstruerar den.

– Språkvården bortser nästan helt från all politisk potential när de ger sina rekommendationer.

Rekommenderar det etablerade

Hållningen hos språkvården har knappt förändrats alls under perioden, enligt Daniel Wojahn. Den rådande språkvårdsprincipen är att ”orden som är etablerade är att föredra”.

– Men genom att säga att de föredrar och rekommenderar de etablerade orden säger de samtidigt att de föredrar och rekommenderar den samhällsordning vi har idag, säger Daniel Wojahn.

Nu syns dock tecken på att språkvården börjar ändra inställning.

– Det har kommit några få rekommendationer som lägger över ansvaret på språkbrukaren. De här nya råden, som är från slutet av 2014 och början av 2015, förklarar att en del kan reagera på vissa ord, att de till exempel kan uppfattas som utmanande eller diskriminerade och att det är upp till språkbrukaren själv att välja, säger Daniel Wojahn.

En del av de nya ord som språkaktivisterna lanserat handlar om att benämna sådant vi hittills saknat ord för, till exempel könsidentiteter som går utöver kvinna och man. Nyorden handlar alltså inte bara om förslag på att könsneutralisera titlar som till exempel brandman och vetenskapsman, utan också om att skapa ord som människor behöver för att kunna beskriva sig själva. Så har ord som till exempel transperson, intergender, nongender och pansexuell uppstått.

Benämna normen

Ett annat nyord, som tog sig in på senaste nyordslistan, är cisperson. Det står för någon som har en stabil könsidentitet och som aldrig blivit diskriminerad för den. Alltså någon vars könsidentitet stämmer med den som registrerades vid födseln.

– Det är ett väldigt politiskt ord som kan komma att användas mer. Det är ett spännande ord för att det inte skapats för att benämna det avvikande, utan för att benämna normen. Normen benämns väldigt sällan annars. Det står till exempel sällan att någon är heterosexuell, utan det är det avvikande som nämns, säger Daniel Wojahn.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer