Skred och ras kan uppstå både av naturliga skäl och på grund av mänsklig påverkan. Ofta handlar det om en kombination av flera faktorer. Störst risk för skred och ras är det i jordslänter som innehåller jordlager med låg hållfasthet och i bergslänter med svagheter i berggrunden.
Här är några av de stora svenska skreden
När snälltåget från Norrköping kommer ångandes har banvallen i Getå, strax utanför stan, gett vika och jorden glidit undan. Tåget kör rakt ner i en ravin. 42 människor omkommer. Året är 1918.
I Surte, Västergötland, inträffar ett större jordskred den 29 september 1950. Skredmassorna blockerar Göta älv. En person omkommer och 31 bostadshus förstördes. Flera av husen flyttas mer än 100 meter.
På eftermiddagen den 30 november 1977 släpper markytan under ett villaområde i Tuve. Raset förflyttar ett område stort som 37 fotbollsplaner som på bara några sekunder glider ner mot Kvillbäckens dalgång. Åtta peroner omkommer, 67 hus flyttar sig och 230 personer blir hemlösa.
Tuve – en väckarklocka
Skredet i Tuve skapar stor oro hos allmänhet, beslutsfattare och geotekniker. Regeringen beslutar att börja göra översiktliga karteringar av skredrisker i bebyggda områden.
Efter katastrofen i Tuve genomfördes flera åtgärder för att undvika fler ras i området. Hus närmast rasområdet förankrades i berggrunden med betongfyllda stålrör och 100.000 kubikmeter lera flyttades och ersattes med sprängsten.
Tio år senare bildas en skredkommision.
Kunskapen och möjligheterna att bedöma skredrisken har blivit oerhört mycket bättre sedan Tuve. Men skred och ras kan inte undvikas helt då naturen är i ständig förändring.
Område i riskzonen
Ett av de största skreden i senare tid är det i Vagnhärad 1997. Mitt i natten rasar lerslänten ner mot Trosaån och tar med sig flera hus. Ingen person skadas allvarligt, trots att flera befann sig inne i husen.
Att området låg i riskzonen visste man och efter detta ställde sig många frågan hur den här typen av slänt, med så låg säkerhetsfaktor, kunde vara bebyggd över huvudtaget.
På kvällen den 20 december 2006 kunde det gått riktigt illa. En bit av E6:an vid Småröd, söder om Munkedal, rasar samman. 13 fordon dras med i skredet eller kör ner i skredmassorna. 28 människor räddas ur raset, tre av dem skadas fysiskt, men ingen omkommer.
Utredningen visar sedan att byggbolaget som arbetade med E6:an hade lagrat för stora mängder av fyllnadsmassor, som ”tryckte i gång” det underliggande lerlagret.
I dag finns en särskild delegation för ras- och skredfrågor.