Den 15 januari 2009 lyckades ett inrikesplan mirakulöst nödlanda på Hudsonfloden mitt i New York. ”Miraklet på Hudsonfloden” kallades händelsen, där 155 passagerare klarade sig oskadda. Själva orsaken till planets haveri var att planets båda jetmotorer slagits ut på grund av en krock med flygande kanadagäss.

– Det är helt uppenbart att många tillfälligheter hade kunnat leda till ett helt annat resultat, sade en av planets kaptener, Chesley Sullenberger, till CBS News förra året, på femårsdagen av nödlandningen.

Och det här är bara ett av tusentals fall där fåglar och flygplan kolliderar. Enligt forskare är det är ett växande problem, både för fågelliv och flygtrafik. De senaste 20 åren har antalet kollisioner med fåglar sexdubblats i USA: drygt 11 000 rapporterades där år 2013, och 338 svenska flygplan krockade samma år med fåglar enligt Transportstyrelsen. Det är en ökning med 93 procent sedan 2010.

Dödat 200 människor

Det är inte bara fåglarna som skadas av kollisionerna. Hittills har fler än 200 människor dött världen över till följd av fågelkollisioner, och författarna bakom artikeln uppskattar att skadorna kostar 900 miljoner dollar årligen, bara i USA.

– Dessa interaktioner i luften mellan djur och människor ignoreras ofta när man tänker på ekologiska konsekvenser av mänskliga aktiviteter. Åtgärder för att bevara djurs ekosystem har fokuserat på marken, men hot i luftrum ha sällan tagits med i beräkningen, skriver forskarna i Science.

Men flygplan, helikoptrar och drönare är inte den enda risken för fåglarna. Vindkraftverk är en av de största bovarna, menar man i debattartikeln.

– Det är framför allt rovfåglar som slås ihjäl av vindkraftverk. Det beror på deras beteende, de är skickliga flygare med god syn. De är vana att väja nära ett objekt som står stilla, men vindkraftverk rör sig snabbt och kan bli en dödsfälla på en hundradels sekund, säger Martin Green, fågelforskare och doktor i zooekologi vid Lunds universitet.

Riskerar utdöd

Varje år migrerar miljarder fåglar mellan olika världsdelar och påverkar olika ekosystem genom att föra med sig födoämnen, pollen och parasiter. Forskarna bakom artikeln menar att det är livsviktigt för bevarandet av den biologiska mångfalden att vi låter dessa fåglar vara i fred.

Mänskliga strukturer som byggnader, kraftledningar, antenner och vindkraftverk orsakar miljontals dödsfall bland djur årligen genom kollisioner, och har ökat risken för utdöd bland flera arter, enligt forskarna. Martin Green tror dock att varningarna är överdrivna.

– I regel är det ganska få fåglar som dör av detta, kanske 30 000 fåglar per år i Sverige. Det utgör ingen fara för någon arts överlevnad, men det kan komma att ändras framöver. Regeringens mål är att fördubbla antalet vindkraftverk till år 2020, och i framtiden kommer behovet av förnybar energi bara öka. Vi måste se till att bygga på rätt ställen och undvika rovfåglar som inte är så många till antalet, säger han.

Begränsad framgång

Men de brittiska och argentinska forskarna i Science menar att drastiska åtgärder måste vidtas för att minska massdödandet av fåglar och andra flygande djur. En del görs redan för att undvika onödiga fågeldödsfall; bland annat används modifierade fönster med visuella markörer i byggnader och döda fåglar plockas bort från vindkraftverk för att förhindra att asätare lockas dit och dödas, men dessa metoder har haft begränsad framgång.

– I Sverige är det här något man tar hänsyn till, men många metoder har varit verkningslösa. Vi har testat att färga kraftverken, vilket inte fungerat. Man har också försökt med skrämselmekanismer, men fåglarna vänjer sig snabbt vid dem, säger Martin Green.

Ny forskning

Men mycket ny forskning bedrivs på området och hoppet för framtiden är nya system där en dator automatiskt kan upptäcka en rovfågel och snabbstoppa vindkraftverket. Inga sådana system finns färdiga ännu, men forskarna är överens om att det kommer lösa åtminstone en del av problemen. I Sverige forskas också på nya metoder för att varna fåglarna för fara.

– Ljusbaserade metoder för att undvika fågelkollisioner har antagligen störst potential, eftersom synen är fåglarnas förmodligen viktigaste sinne och ett av djurvärldens mest avancerade. Visuella varningssignaler bör kunna bli både effektiva och samtidigt osynliga eller diskreta för människor, eftersom vi till exempel uppfattar färger annorlunda än fåglar. Detta ger oss en möjlighet att förena motstridiga intressen från djurskydd och design, säger Anders Ödeen, docent i zooekologi vid Uppsala universitet som forskar på fågelkollisioner.

Andra åtgärder som föreslås i artikeln är att undvika att bygga vindkraftverk och flygplaster i fågeltäta områden och att upprätta speciella luftrumsreservat, både tillfälliga och permanenta.

Inte etiskt okej

Trots att Lundforskaren Martin Green inte helt håller med debattartikelns författare om riskerna för utrotning av fågelarter, håller han med om att det ändå finns andra anledningar att minska kollisioner mellan fåglar och mänskliga konstruktioner.

– Det finns många som bryr sig om fåglar som ifrågasätter det etiska med att orsaka så många fåglars död på det här sättet. I trafiken dör ju många miljoner per år. Men ju mer vi gör i luften desto mer kommer vi påverka. Att vi människor blir allt fler går inte ihop med att behålla biologisk mångfald. Det blir mindre plats för andra levande organismer, säger han.

Anders Ödeen är inne på samma spår. 

– Jag tror att detta är angeläget, inte i första hand för att det hotar hela arter utan på grund av hög fågeldödlighet på vissa platser, ekonomiska skador och att människoliv hotas i extremfall, säger han.

Det handlar alltså både om att undvika katastrofer, som den farliga nödlandningen mitt i New York i januari 2009, och att rädda ett alltmer hotat fågelliv.