Forskarna konstaterar att nedskräpningen av plast är ett globalt och snabbt växande problem. Riskanalysen, som publiceras i vetenskapstidskriften The proceedings of National Academy of Sciences, bygger på vetenskapliga studier av plastens påverkan på djurlivet sedan 1960.

Då hittades plast i magen på fem procent av alla sjöfågelarter. Sedan dess har produktionen av plast varit explosiv, med en produktionstakt som fördubblats vart elfte år.

Av den plast som tillverkas dumpas mellan 5 och 13 miljoner ton i haven varje år. Där kan det ta hundra år innan den bryts ner.

Misstar plast för mat

Sjöfåglar är särskilt utsatta, skriver forskarna.  De misstar lätt färgglada påsar, kapsyler och plastbitar för mat och äter upp dem, med följden att de sätter i halsen, förgiftas och tappar i vikt.

Enligt en studie hittades i genomsnitt 30 bitar plast i varje fågelmage och som mest 200 bitar i en enda fågel.  Sjöfåglar kan också fastna och strypa sig själva, eller så bygger de bon av plast de hittar, som deras nykläckta ungar fastnar och kvävs i.

Störst påverkan har plastföroreningarna i de södra delarna av Indiska oceanen, Stilla havet och Atlanten, ett område som annars ses som relativt orört. Men i dessa vatten är koncentrationen av plast som högst, som mest har 580.000 bitar plast per kvadratkilometer uppmätts.

– Vi är särskilt oroade för pingviner och albatrosser som lever i dessa områden, säger forskaren Erik van Sebille till tidningen phys.org.

Bättre sophantering behövs

De alarmerande resultaten till trots är hoppet inte ute för havets fågelliv.

– Vi ser att de insatser som gjorts för att minska nedskräpningen i Europa har gett mätbara resultat efter mindre än ett decennium. Det visar att förbättringar i vanlig avfallshantering globalt kan göra skillnad för djurlivet och att det kan gå snabbt, säger forskaren Denise Hardesty.