Dödskallesvärmaren är en nattfjäril som på sommaren lägger sina ägg i Europa och sen migrerar till Afrika där den övervintrar. Den är lätt att känna igen eftersom den har ett märke som liknar en dödskalle på ryggen vilket har gjort den till en mytomspunnen insekt. Svärmaren blev känd genom 90-tals filmen ”När lammen tystnar” och den breder ut sina gula vingar på själva filmaffischen.
Radiosändare på ryggen
Nu är dödskallesvärmare den första nattliga insekt som biologer har lyckats följa efter för att kartlägga dess migrationsvägar. Biologer vid tyska Max Planck Institute for Animal Behavior klistrade fast små radiosändare på fjärilarnas ryggar. De släppte dem fria i södra Tyskland och kunde följa färden söderut från ett litet enmotorigt flygplan.
– Vi flög med dem och kunde spåra dem var och en för sig när de flög över Alperna. En svärmare följde vi i nittio kilometer. När det blir ljust på morgonen landar de och sätter sig på en trädstam för att sova, säger Myles Menz som är zoolog vid Max Planck Institutet och som ledde experimentet.
Studien publicerades i veckans Science.
Rak riktning söderut
Experimentet visade att dödskallesvärmarna flög i oväntat raka banor vilket enligt Myles Menz är ovanligt för djur som flyger långa distanser.
När det blåste hårt flög de närmare marken för att bättre kontrollera vindbyarna. Då kan de också kompensera för vindriktningen. Blåser det till exempel hård sidovind styr de mot vinden för att inte driva åt fel håll. På så sätt håller de sin raka riktning söderut.
– Den här förmågan tyder på att dödskallesvärmarna har en sofistikerad magnetisk kompass som gör att de kan navigera så bra, säger Myles Menz.
Fortfarande stort mysterium
Det har gjorts många studier på flyttfåglar och migrerande insekter, men ännu har man inte listat ut hur den här magnetiska kompassen fungerar.
– Att ta reda på var det magnetiska sinnet sitter på de här djuren är fortfarande en av de stora utmaningarna för oss, säger Myles Menz.
Spela videon för att se när Myles Menz jobbar med dödskallesvärmarna.