”Helt crazy” med tvära temperaturkast

Publicerad

– Renen hittar inte längre föda, berättar Niila Inga från Laevas sameby utanför Kiruna. Och vi kan inte vända oss till våra äldre för att få råd. Ingen har upplevt något liknande förrut.

När vi träffar honom i slutet av februari är hans renar spridda över hela samebyns område, från Kebnekaise i norr till sommarlanden i Piilijärvi, 10 mil sydost om Kiruna.

Vi har svårare att hålla kontroll på dem, vi tappar dem ut på bilvägar, järnvägar, in i bebyggelse… folk bli irriterade på att det kommer ren in på ställen där det inte är vanligt, och det är ju för att renen söker mat, säger han.

Niila Inga som är ordförande i Laevas sameby upplever klimatförändringarna varje dag på fjället.

– Snön förändras på grund av vädret så att renen inte hittar föda, och riskerar att svälta ihjäl, berättar han.

Från 37 grader kallt till åtta plusgrader

Det är de plötsliga kasten mellan perioder av kyla och värme under vintrarna som hotar renskötseln. När snön ömsom fryser, ömsom smälter bildas tjocka islager som gör att djuren inte hittar maten, renlaven, under snön. En enkät bland landets samebyar visar att de flesta renskötare numera har problem med betet på grund av vädret.

– I vinter har det varit helt crazy. Vi hade en dag när det var 37 grader kallt. Nästa dag var det åtta plusgrader, säger Niila Inga.

Ingen att fråga

I vanliga fall brukar Niila Inga vända sig till sin far eller någon av de äldre i samebyn, när han grubblar kring svårigheter med renarna, men det är inte möjligt i det här fallet.

– Jag kan inte ringa hem och fråga ” nu gick renarna hit – är det bra eller dåligt?” för han vet inte. Han har aldrig upplevt det. Under mina 17 år i rennäringen har jag inte varit med om en enda ”normal” vinter, säger han.

Eftersom samernas rennäring bygger på muntlig överföring av kunskaper och traditioner innebär de nya förutsättningarna stora svårigheter för den generation som nu ska föra arvet vidare.

Niila Ingas renar klarar sig än så länge genom att äta hänglavar från träden. Men andra renskötare har börjat stödmata djuren under delar av vintern.

I Parrakka, några mil från Piilijärvi, matar Tor-Erik Huuva djuren fram till april månad för att vajorna, renkorna, ska vara i bra kondition till kalvningen i vår.

Det är en lite märklig upplevelse att gå in i hägnet och se djur som normalt lever i det vilda tigga godis från en plastpåse.

– Så där blir många renar med den här matningen, det är inte alls som en ren ska bete sig, säger Tor- Erik.

Tor- Erik säger att han undviker utfodringen i det längsta, eftersom ingen riktigt vet hur det på verkar djuren i det långa loppet. Själv är han orolig för att det ska påverka deras beteende, så att de blir sämre att själva söka efter mat nere i snön.

Ett bondeliv

Matningen innebär också en stor omställning för renskötarna själva:

– Det blir ju ett bondeliv det här, med matning morgon och kväll, inte alls som den traditionella renskötseln, säger Tor-Erik.

 Men även om rennäringen står inför stora förändringar, så kan få renskötare tänka sig ett annat liv:

– Nej, det finns inte i min värld. Det här ligger i mina gener, det här är jag, det är min identitet och mitt liv, säger Niila Inga.

Se reportaget om samerna, rennäringen och klimatförändringarna i Vetenskapens värld måndagen den 10 april 20:00 i SVT2.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer