Frågor och svar om unga med oklar könstillhörighet

Publicerad

Antalet unga som söker sig till sjukvården för könsidentitetsutredningar ökar kraftigt.
Efter SVT:s rapportering om detta lät vi fyra sakkunniga svara på frågor. Här är svaren och frågorna.

Här är frågorna och svaren från chatten om könsidentitet och ökningen av unga som söker sig till sjukvården för könsidentitetsutredningar.

Samuel: Kommer vården för transpersoner att finnas kvar 2018?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset: Det räknar jag med. Det som händer 2018 är att diagnosen byter namn till Gender incongruense (svensk översättning inte klar), den kommer att fortsätta att vara en diagnos men den kommer inte ses som en psykiatrisk sjukdom. I och med att det är en diagnos så bör det finnas transvård men den blir nog organiserad på annorlunda sätt. Det är hur vården ska orgnasieras som Socialstyrelsen och landstingen måste fundera över, så att alla som behöver kan få bra vård.
Samuel: Kommer vården för transpersoner att finnas kvar 2018?
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Könsdysfori, som är det man behandlar med könsbekräftande behandling, kommer att finnas kvar som diagnos. Om man får diagnosen kommer man att kunna få könsbekräftande behandling. Skillnaden man har tänkt göra i den diagnosmanual som den svenska vården använder är att man flyttar könsdysforidiagnoserna från kapitlet psykiatriska sjukdomar till ett annat kapitel eller gör dem till ett eget kapitel.
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset: Mellan 1960-2010 var det 681 personer som ändrade juridiskt kön. Av dessa har 15 ansökt om att få återgå till de kön de tillskrevs vid födseln. 11 av de 15 hade gjort sin transition före 1990 så det verkar avta. Sammanfattningsvis så är det mycket få som ångrar sig. Ja de som ångrar sig får hjälp både att ändra kroppen tillbaka men även samtalshjälp.
Bibbi: Hur många av de, som genom kirurgi bytt kön, ångrar sig senare och kan man på något vis hjälpa de patienterna?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
~~Mellan 1960-2010 var det 681 personer som ändrade juridiskt kön. Av dessa har 15 ansökt om att få återgå till de kön de tillskrevs vid födseln. 11 av de 15 hade gjort sin transition före 1990 så det verkar avta. Sammanfattningsvis så är det mycket få som ångrar sig. Ja de som ångrar sig får hjälp både att ändra kroppen tillbaka men även samtalshjälp

Samuel: Kommer vården för transpersoner att finnas kvar 2018?
Frank Berglund, förbundsordförande, RFSL Ungdom: Ja det tror jag! Vad vi ser är det inte ett vårdbehov som kommer minska.
Dionysos: Det kan inte ha undgått någon att en stor transrörelse har uppkommit de senaste åren. Många av de som definierar sig som transpersoner verkar umgås med varandra och utvecklar egna sociolekt och värderingar som ofta avviker från majoritetssamhällets. Kan den stora ökningen bero på att det är fråga om en livsstil/subkultur som för tillfället är populär, som helt enkelt drar till sig olika typer av personer och att en av normerna i den kulturen är att inte identifiera sig som det biologiska kön man är född till?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: För vissa personer bland den mycket kraftiga ökningen vi ser skulle det kunna handla om just det, det är bland annat det vi menar med samhällsströmningar som en förklaring. Syftet med utredningen är att förstå vem/vilka som är bäst hjälpta av en könsbekräftande process och det är också därför utredningen är omfattande och över lång tid.
Dionysos: Det kan inte ha undgått någon att en stor transrörelse har uppkommit de senaste åren. Många av de som definierar sig som transpersoner verkar umgås med varandra och utvecklar egna sociolekt och värderingar som ofta avviker från majoritetssamhällets. Kan den stora ökningen bero på att det är fråga om en livsstil/subkultur som för tillfället är populär, som helt enkelt drar till sig olika typer av personer och att en av normerna i den kulturen är att inte identifiera sig som det biologiska kön man är född till?
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Att det finns möjligheter att hitta andra transpersoner kan göra det enklare att förstå sig själv som transperson. Om man inte ser transpersoner runt omkring sig har man inte samma möjlighet att tolka det man känner, utan man kanske ser sig själv som konstig eller sjuk i stället.

I och med att samhället fortfarande inte är inkluderande för transpersoner, med mycket våld, trakasserier och diskriminering mot transpersoner och påföljande psykisk och fysisk ohälsa, har jag mycket svårt att tänka mig att någon skulle vara transperson i en strävan att vara populär eller smälta in. Kort sagt: Jag tror inte att det handlar om popularitet, jag tror att det handlar om att transpersoner fått ökad synlighet, nya möjligheter att hitta varandra och fler möjligheter till vård.
 

Ellinor Nivie: Hej Cecilia och tack för ett informativt inslag. Du nämner att miljögifter kan tänkas bidra som orsak till att könsdysfori uppstår (om jag förstår dig rätt) Vilken typ av gifter pratar vi om och vad gör de med kroppen? Finns det möjlighet att ta del av den forskningen?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej Ellinor, tack själv för frågan.  Det jag menade var att vi vet inte varför någon utvecklar könsdysfori könsinkongruens. Vi tror att något går på annorlunda sätt under fosterutvecklingen eller när man är mycket liten bebis. Vad det är som gör att det går annorlunda vet vi inte. Miljögifter var bara ett exempel det kan vara virus eller något helt annat.

Samuel: Hur lång tid brukar det ta från att få remiss till att få hormonbehandling/operationer? (Jag råkade skicka samma fråga flera gånger, ursäkta)
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Samuel, och tack för din fråga. Jag kan svara på vad som gäller för barn och ungdomar. Från att en remiss är skickad tar det i dagsläget cirka 10 månader till ett första besök hos oss. Sedan tar utredningen cirka 3-6 månader för att ställa en preliminär diagnos inför pubertetsstoppande hormoner. Sedan rör det sig oftast om minst 6 månader innan könskonträra hormoner sätts in (då krävs en fastställd diagnos) och då skrivs ytterligare remisser till plastikkirurgi (ta bort bröst, underlivskirurgi) där väntetiderna nu är cirka 3 månader för ett första besök, cirka 1 år för underlivskirurgi.
Jubel: Hur kan det komma sig att SVT inte fick tag i någon att intervjua som inte ångrat sig. Trots att det sägs att de flesta inte ångrar sig så kommer de som tittar antagligen bara komma ihåg intervjun med den som ångrade sig ��
Malin Attefall, redaktör för Vetenskapens värld: Vi har gjort program tidigare med andra transpersoner. Den här gången tyckte vi att det var intressant att lyfta fram Emmas historia. Man vet ganska lite om den här gruppen unga som söker till sjukvården. Fenomenet är så pass nytt.
 

Jonte: Samhället har blivit mer accepterande idag, vilket naturligtvis är bra. Om man som vuxen absolut känner att man finns i fel kropp så ska det finnas möjlighet till korrigering. MEN,den dramatiska ökningen vi ser idag bland barn och tonåringar (som vi bara sett början på) är mycket oroväckande. Kan det möjligtvis bero på införandet av normkritisk förskola, prideparader och hbtq-certifiering av förskolor, ett samhälle där könsroller absolut ska suddas ut? Jag tror detta är ett oerhört farligt samhällsexperiment. Unga människor har tillräckligt svårt att hitta sin identitet ändå.
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Jonte och tack för din fråga. Vi vet helt enkelt för lite om vad den kraftiga ökningen av könsdysfori hos barn och unga beror på. Men man måste komma ihåg att det är en så krävande utredning och livsväg att gå att jag utgår från att de som gör det har sina mycket starka skäl och att det är osannolikt att de exempel på tillåtande samhälle du tar upp bidrar- Däremot underlättar det för en mycket utsatt grupp.
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för ditt mejl! Det finns inga vetenskapliga belägg för att uppfostran eller andra uppväxtfaktorer skulle påverka en persons könsidentitet. Vår erfarenhet är att unga som är det kön de tilldelades när de föddes inte funderar över sin könsidentitet. Däremot är det vanligt att unga funderar över sådant som könsroller, hur man förväntas vara som tjej eller kille, och sexuell identitet.

Man gör inte heller någon irreversibla könsbekräftande behandling för personer som är yngre än 15–16 år. Det är den ålder då personer rent generellt kan få fatta beslut som rör deras egen vård.
Jonte: Samhället har blivit mer accepterande idag, vilket naturligtvis är bra. Om man som vuxen absolut känner att man finns i fel kropp så ska det finnas möjlighet till korrigering. MEN,den dramatiska ökningen vi ser idag bland barn och tonåringar (som vi bara sett början på) är mycket oroväckande. Kan det möjligtvis bero på införandet av normkritisk förskola, prideparader och hbtq-certifiering av förskolor, ett samhälle där könsroller absolut ska suddas ut? Jag tror detta är ett oerhört farligt samhällsexperiment. Unga människor har tillräckligt svårt att hitta sin identitet ändå.
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Det finns inga vetenskapliga belägg för att uppfostran eller andra uppväxtfaktorer skulle påverka en persons könsidentitet. Vår erfarenhet är att unga som är det kön de tilldelades när de föddes inte funderar över sin könsidentitet. Däremot är det vanligt att unga funderar över sådant som könsroller, hur man förväntas vara som tjej eller kille, och sexuell identitet.

Man gör inte heller någon irreversibla könsbekräftande behandling för personer som är yngre än 15–16 år. Det är den ålder då personer rent generellt kan få fatta beslut som rör deras egen vård. 

Maria L: Ni menar att könxöverskridande behandling ökar bland alla grupper av människor, Är könsbyte särskilt vanligt vid autism eller finns det även vid neuropsykiatri över lag, såsom ADHD, utvecklingsstörning mm? Har länge haft känslan av att NPF och annorlunda könsidentitet har ett samband. Maria L
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Maria och tack för din fråga. Ja, du har rätt i att det är betydligt vanligare med neuroatypiska tillstånd bland de som söker för könsdysfori. I litteraturen cirka 25 %, men betydligt fler vid vår mottagning.
Samuel: Hur lång tid brukar det ta från att få remiss till att få hormonbehandling/operationer? (Jag råkade skicka samma fråga flera gånger, ursäkta)
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset: Hej det beror lite på hur gammal man är när man söker hjälp. Se svar från Louise Frisen om man är under 18. Om man är över 18, så genomgår man en utredningen den är individualiserad och beror lite på hur långt man kommit själv när man söker vård. En dle söker tidigt och tror att de kanske behöver hormoner eller kirurgi, andra söker senare och lever kanske redan som d ekön de känner sig som. Snitt tiden i Stockholm som är en av de mottagningarna som gör utredningar är 6 månader. Sedan är det ca en månad till innan man får träffa hormonläkare och få hormoner. Tyvärr så är det längre kö för kirurgi idag den kan variera mellan 3-12 månader beroende på var man bor i landet.
Karin: Hej! Vad tänker ni, främst Louise och Cecilia, om psykologernas roll i transvård efter 2018? Tror ni att det kommer att förändras, eller kommer utredningarna se ut på samma sätt- med en psykologutredning inkluderad. Följdfråga: är det obligatoriskt att på alla specialistenheter i Sverige träffa en psykolog under utredningen?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Karin och tack för din fråga. Psykologernas roll kommer vara fortsatt viktig eftersom det enda sättet att förstå en persons könsidentitet är att fråga och prata – det finns inget prov att ta på blod eller hjärna. Så oavsett om diagnosen ryms inom psykiatrin eller inte kommer utredningen och bedömningen sannolikt se liknande ut.
Hanna: När kommer Sverige få en lagstiftning som slutar lägga sig i transpersoners vård?
Frank Berglund, förbundsordförande, RFSL Ungdom: Hej Hanna! Jag håller med om att det är frustrerande att det finns lagar som specifikt reglerar den könsbekräftande vården för transpersoner. På ett sätt önskar jag verkligen att lagstiftningen inte la sig i, utan att personer fick bestämma mer själva. Samtidigt kan lagstiftning vara ett skydd som garanterar att personer får tillgång till vård. Dock ser vi idag att lagstiftningen idag kan hindra transpersoner från att få rätt vård i tid. Det RFSL Ungdom kämpar för angående lagstiftning som reglerar transvård är att vården och juridiken ska skiljas åt. Vi vill inte att det ska krävas tillstånd från socialstyrelsens rättsliga råd för att få tillgång till nytt juridiskt kön och underlivskirurgi (som är den enda könsbekräftande vården som reglerar i lagstiftning på det sättet). Jag nämner här juridiskt kön och underlivskirurgi eftersom de regleras genom samma lag. December 2014 kom en utredning som föreslog ändringar i lagen som reglerar underlivskirurgi, dvs könstillhörighetslagen. Ännu finns tyvärr ingen proposition eller plan för att göra de bra förslagen till lag, även om regeringen sagt att de vill. Förhoppingsvis får vi en ny könstillhörighetslag nästa år! 
Kim: Jag är en femtonårig kille, (fast född som tjej) och jag vill verkligen byta kön. Jag har pratat med en Kurator en gång, men hon sa att det inte gick att göra något åt förrän man blev arton. Men i programmet i kväll såg jag att det gick att ta hormoner när man är sexton. Stämmer det? Hur ska jag få kontakt med någon för att faktiskt göra något åt det? Och isåfall vem? Snälla svara, jag har ångest över det här varje dag!!
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Kim! Det var väldigt tråkigt att höra att kunskapen fortfarande brister på sin håll, att det finns möjlighet till hormonbehandling (och viss kirurgi såsom att ta bort brösten) före 18 års ålder. Jag föreslår att du vänder dig tilll en ungdomsmottagning där det ofta finns stor kunskap och ber om en remiss till något av de team som utreder unga under 18 år. Lycka till, vänliga hälsningar Louise
Karin: Hej! Vad tänker ni, främst Louise och Cecilia, om psykologernas roll i transvård efter 2018? Tror ni att det kommer att förändras, eller kommer utredningarna se ut på samma sätt- med en psykologutredning inkluderad. Följdfråga: är det obligatoriskt att på alla specialistenheter i Sverige träffa en psykolog under utredningen?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset: Jag tror att det kommer att förändras men jag vet inte hur. Hur utredningarna bedrivs idag  beskrivs i Socialstyrelsens kunskapsstöd se deras hemsida. Det står inte explicit, obligatorisk psykologutredning men i praktiken är det nog så på teamen. 
Susanna B: Malin Attefall. Detta var vad jag kommenterade för en kvart sedan som ni inte tog in. Det är dålig journalistik att låta undantagen reprensetera gruppen
Malin Attefall, redaktör för Vetenskapens värld: Vi har inte valt bort din fråga, men vi får många just nu. Jag ska utveckla mitt svar om val av medverkande. Vi läste om ökningen av unga som sökte sig till sjukvården, tyckte att det var ett intressant fenomen och kontaktade de främsta forskarna på området i Sverige. Vi bad om hjälp att hitta en person som kan göra livet med könsdysfori mer begripligt och både reportern och jag tyckte att Emma berättade på ett bra sätt. Om hon är representativ eller inte vet man inte ännu, för den forskningen har inte hunnit göras. Alla stora studier som gjorts har handlat om vuxna transsexuella. Jag tycker att även Emmas historia är viktig och det nämns i programmet att det gäller just unga. 
Orolig att hon gör fel: Min dotter pratar om att hon vill bli kille, hon är 16 år och jag har svårt att ta till mig det. Svårigheten är att det inte märkts något på henne utåt vare sig i lek eller kläder. Det har inte funits någon som helst förvarning innan. Det enda som vi vet är att hon uttalat sig som bisexuell. Kan det vara så att det inte finns någon förvarning?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej ”orolig att hon gör fel”! Ja, det är inte så sällan som föräldrar inte märkt något under tidig barndom. Det enda sättet att förstå ditt barn är att få kontakt med någon professionell, förslagsvis inom något av de team som utreder unga under 18 år, eller i första hand via en ungdomsmottagning där kunskapen kring dessa frågor är stor. Önskar dig och ditt barn lycka till.
Orolig att hon gör fel: Min dotter pratar om att hon vill bli kille, hon är 16 år och jag har svårt att ta till mig det. Svårigheten är att det inte märkts något på henne utåt vare sig i lek eller kläder. Det har inte funits någon som helst förvarning innan. Det enda som vi vet är att hon uttalat sig som bisexuell. Kan det vara så att det inte finns någon förvarning?
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej du oroliga, vad bra att du hör av dig! Jag kommer att benämna ditt barn med pronomenet han när jag svarar eftersom det troligen är det som bekräftar ditt barns könsidentitet.

En vanlig föreställning om transpersoner är att det ska ha märkts från det att man är väldigt liten att man inte har det kön som alla andra tror att man har. Så är det för en del, men långt ifrån för alla.
I mitt arbete ser jag att det är vanligt att unga märker att de är trans i samband med puberteten, då kroppen förändras. En del märker att de är trans långt senare i livet. Det är inte alls ovanligt att man verkligen försöker vara det kön man tilldelats, och då märks det inte heller.

Tro på det ditt barn berättar för dig, låt honom veta att han är älskad precis som han är och som den han kommer att vara i framtiden, hjäp honom till utredning om han önskar det. Stöd från familj och andra närstående är en viktig faktor som gör att unga transpersoner kan må bra, så du är viktig!

Maria L: Ni menar att könxöverskridande behandling ökar bland alla grupper av människor, Är könsbyte särskilt vanligt vid autism eller finns det även vid neuropsykiatri över lag, såsom ADHD, utvecklingsstörning mm? Har länge haft känslan av att NPF och annorlunda könsidentitet har ett samband. Maria L
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej Maria L, vi vet att ungefär 25% av personer som är över 18 och söker hjälp också har någon form av autismspektrum drag. Vi vet dock inte hur det är i gruppen med autismspektrumdrag hur många där som har eller upplever könsinkongruens. Sambanden mellan ADHD el utvecklingstörning och könsinkogruens är inte kända 

Helena: Hej! Jag har en dotter på 12 år som först NU sen ett par månader har uttryckt att hon känner sig som kille. Det är förvirrande, eftersom hon tidigare varit EXTREMT ”tjejig”! Alla andra som jag har hört om med stark könsdysfori har känt så sen de var riktigt små. Hur trovärdigt är det då när denna känsla kommer mitt i puberteten, och dottern dessutom är otroligt osäker på sig själv och blyg? Jag menar, kan det vara ett sätt att fly det jobbiga i att bli kvinna? Och hur stor är möjligheten att känslan ”går över” som det gjorde för Emma?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Helena och tack för din fråga! Jag förstår att det kan komma plötsligt för dig som förälder. Jag känner väl igen det du beskriver, att känslan av att tillhöra fel kön uppstår först i samband med pubertetsinträdet och alltså inte behöver ha manifesterat sig tidigare. Det är förstås svårt att svara på hur stor möjligheten är för just ditt barn att det går över. Jag skulle rekommendera er kontakt med något av de team som utreder unga under 18 år för att få hjälp att reda i situationen. Lycka till!
Maria: Hej, hur hjälper man bäst en 9 -åring som känner att hon har föds i fel kropp? Vem vänder man sig till?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Maria! Jag rekommenderar att ni vänder er till något av de team som utreder unga under 18 år, för en 9-åring är det dock i praktiken endast teamet för könsidentitetsutredningar vid BUP, Astrid Lindgrens barnsjukhus som är aktuellt. Remiss krävs, från husläkare, BUP elelr ungdomsmottagning.
Kvaad: Malin Attefall: Kan förstå att Emmas historia känns som bra tv, men förstår ändå inte hur en person som uppenbarligen inte är trans, (och som cecilia tidigare sagt en del av en extremt liten grupp i och med att hon ångrat sig) är relevant i ett program som ska handla om unga transpersoner.
Malin Attefall, redaktör för Vetenskapens värld: Reportaget handlar om unga som söker sig till sjukvården för könsidentitetsutredning. Emma är en sådan person. Som hon beskriver i programmet var hennes upplevelse att hon var en pojke. Den beskrivningen kan varken du eller jag säga emot. Emma valde att återgå till sitt första kön efter några år. Det är inte samma sak som att hennes upplevelse inte var verklig. Ännu vet varken forskarna, allmänheten eller vi journalister vad ökningen av ansökningar betyder eller vilka som ingår i gruppen. Därför är Emmas historia lika relevant som någon annans. Att få vuxna transsexuella ångrar sig är väl känt och kildrat i Vetneskapens värld förut. Hur det är med alla de unga som söker till sjukvården just nu vet vi inte. Bra vetenskapsteve är teve som är relevant. Jag tycker att vårt program var relevant.
Kim: Jag är femton och vill verkligen byta kön från tjej till kille. Vem/vilka ska jag vända mig till och hur lång tid kommer det att ta?
Frank Berglund, förbundsordförande, RFSL Ungdom: Hej Kim! Det finns olika sätt att komma till transvård. Till exempel kan du ta kontakt med en ungdomsmottagning och en psykolog, och be dom skriva en remiss till ett utredningsteam. Sedan kommer du få träffa läkare, sjuksköterskor, kurator och lite andra personer som jobbar med att ge vård till transpersoner som dig. Du kommer få berätta om hur du känner och dina behov, och så kommer du få hjälp. Beroende på vart du bor i landet kan det ta olika lång tid. Det brukar ta ganska lång tid med hela utredningen, men du kommer få stöd på vägen och kan påbörja t.ex hormonbehandling innan du får nytt juridiskt kön. Jag rekommenderar också att hänga med andra transpersoner och få stöd! Du hittar oss till exempel i RFSL ungdom och Transammans. Om du vill läsa mer om vårdprocessen kan du göra det på transformering.se Kram
Mamma: Kan inte den höga pressen på kvinnor via sociala medier och dylikt påverka att man inte längre vill ”leva” som kvinna, utan väljer att ses som man istället?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej ”mamma” och tack för din fråga. Jag tror att det skulle kunna förklara tankar kring könsroll och könsidentitet som ju är så vanliga under tonåren, men knappast att gå så långt som att initiera en könsidentitetsutredning. Dessutom är väntetiderna så långa att flera selekteras bort bara där, sedan är utredningsprocessen så krävande – syftar till att förstå just vilka som är bäst hjälpta av könsbekräftande behandlingar.
Östgötsk mamma: Tack för ett mycket bra inslag. Har ett barn på 19 som är ickebinärt dvs identifierar sig varken som man eller kvinna. Hen har precis påbörjat en utredning i Linköping, känns bra att hen äntligen fått komma dit. Däremot känner vi en viss oro eftersom läkare/vårdpersonal säger sig ha så lite erfarenhet just av ickebinära personer. Är detta något som ni som jobbar inom transvården kommer att ta tag i? Känns ibland som det skulle varit lättare/bättre om hen velat byta kön istället för att få hjälp att korrigera kroppen så att hen slipper dysfori?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej östgötsk mamma, det stämmer att vården inte har så stor erfarenhet av personer som är ickebinära.Men kunskaperna växer. Vi har på ANOVA i Stockholm tagit emot ickebinära personer som önskat hjälp sedan 2010 så vi börjar få bra erfarenhet o vi kan vid behov stödja gruppen i Linköping. Jag rekomenderar också ditt barn att söka RFSL ungdom i Linköping , transformering.se för att få möjlighet att träffa andra ickebinära personer.

Mikael Ekman: Hej, jag som är mitt emellan man och kvinna, född man men önskar att få operation utan att byta juridiskt kön har ingen som helst möjlighet att få operation i dagsläget pga rättsliga rådets bipolära lagar, när kommer dessa att uppdateras för att följa en modern värld?
Frank Berglund, förbundsordförande, RFSL Ungdom: Hej! Jättebra fråga, det undrar vi också. Vi har kämpat för förändring av den lagen i flera år nu, det är hög tid att könstillhörighetslagen görs om! Det kom en utredning i december 2014 som gav förslag på en ny och mycket bättre lag, med sänkt åldersgräns och en uppdelning mellan juridik och medicin. Remisstiden på den gick ut för ett år sedan och allt vi har hört är att de fortfarande diskuterar remissvaren som kommit in och inte riktigt är överens om hur att gå vidare. Det är livsviktigt för transpersoner att det blir en ny lag, så vi hoppas definitivt att vi har en ny könstillhörighetslag 2017!
Samuel: Finns det något annat än Nebido-sprutor, t.ex gel?
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Man kan, förutom som sprutor, också få testosteron som gel som man smörjer på kroppen. Olika slags behandling och olika doser passar för olika personer, om man gör en könsidentitetsutredning bestäms det tillsammans med en endokrinolog (hormonläkare) som man får träffa efter diagnos.
Dionysos: Hur ser kopplingen ut mellan att utsättas för prenatalt könshormon och könsdysfori? Vad jag förstått finns det kopplingar till ”könsatypiskt beteende”, men gäller detta också upplevelsen av vilket kön man tillhör?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Dionysos, detta vet man väldigt lite om. Det är än så länge bara en hypotes att könsdysfori beror på att fostret utsatts för motsatta könets könshomrmoner under graviditeten. Det finns kopplingar till könsatypiskt beteende för t ex flickor och kvinnor med en hormonsjukdom där de utsatts för höga doser testosteron under gravididteten, men det är mycket ovanligt att de sedan byter kön (till man). Detta faktum talar också emot hypotesen att det skulle bero på prenatal hormoner.
Mamma till en transkille: Var i Sverige finns de utredningsteam som kan utreda könsdysfori hos unga personer? Jag antar att det bara är dessa team som kan fastställa en diagnos?
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Utredningsteamen finns vid universitetssjukhusen, i Lund, Alingsås, Linköping, Stockholm, Uppsala och Umeå, och så TS-teamet för barn (personer under 18) som finns på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm där Louise Frisén jobbar. Här kan du också se var teamen finns: http://www.transformering.se/korrigering/transvard/utredningsteam

Det stämmer att det bara är dessa specialiserade team som kan ställa en transsexualismdiagnos eller någon av de andra diagnoser som ger tillgång till könsbekräftande behandling.

Sara: Louise och Cecilia, Hur ser ni på det faktum att det är olika lång väntetid vid olika team från remiss till första besök på teamet? Samt hur ser ni på att utredningstiden till diagnos också skiljer ordentligt mellan teamen.
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Sara, vid teamet för unga har det länge varit enbart BUP vid Astrid Lindgrens barnsjukhus som utrett unga under 18 år och med tanke på det kraftigt ökande antal remisser är de långa väntetiderna förståeliga, men inte acceptabla. Den kraftiga ökningen har skett så snabbt att vården helt enkelt inte hängt med. 
Moa: Jag tycker att även Emmas historia var viktig, hon och hennes historia måste också få finnas. Och ta plats. Tack för att ni tog med hennes berättelse.
Malin Attefall, redaktör för Vetenskapens värld: Tack Moa! Så resonerade vi också.
Samuel: Jag kom ut som transkille i slutet av juli i år och är nu 20 år. Jag har velat vara en kille sedan lågstadiet (7-8 år), men vågade aldrig berätta för någon/visade inga tecken på det förens nu (eftersom jag trodde att jag var den enda som hade de här tankarna). Är det vanligt?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Samuel, jag känner väl igen din beskrivning och tycker naturligtvis det är tråkigt att du känt dig så ensam om dina tankar under din uppväxt. Jag skulle tro att det är lättare idag när öppenheten är större och det finns mycket utbyte av information via internet,
Liam: vad för risker finns det med mastektomi
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Liam, riskerna med mastektomi är desamma som vid alla kirurgi, dvs blödning, infektion, men utan att vara kirurg skulle jag säga att det ändå är mycket ovanligt att något sådant inträffar.
Sara: Louise och Cecilia, Hur ser ni på det faktum att det är olika lång väntetid vid olika team från remiss till första besök på teamet? Samt hur ser ni på att utredningstiden till diagnos också skiljer ordentligt mellan teamen.
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset: Hej Sara, det är inte bra alls att det är långa väntetider på flera team för att få starta en utredning. Många lider oerhört i dessa köer. Optimalt vore 1-3 månader. Det är dessutom inte alls bra att det inte är jämlik vård i hela landet utan att om man bor i ”fel” landsting så får man vänta längre. Sedan 2015 kan man dock välja öppenvård var man vill i landet så en som patient kan man då välja en annan mottagning.
Mamma: Min tjugoåring har de senaste åren kommit fram till att hen vill leva som man, men är inte riktigt beredd på att göra ett könsbyte. Hur vanligt är det?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej ”mamma”! Det är inte så ovanligt att processen sker gradvis och att insikterna kommer successivt. 
A: När man gör en könsidentitetsutredning vad är det som ingår i den? Senaste tiden har jag stött på många som kommer med argumentet att det är så många som ångrar sig efteråt (vilket det av vad jag förstått här inte är), men de anser att utredningen inte är tillräckligt ingående med andra ord.
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Jag citerar det Cecilia Dhejne skrev tidigare i chatten, angående hur många som ångrar sig:

”Mellan 1960-2010 var det 681 personer som ändrade juridiskt kön. Av dessa har 15 ansökt om att få återgå till de kön de tillskrevs vid födseln. 11 av de 15 hade gjort sin transition före 1990 så det verkar avta. Sammanfattningsvis så är det mycket få som ångrar sig.”

I en könsidentitetsutredning ingår att man träffar psykiatriker (läkare specialiserad på psykiatri), psykolog och kurator. Man gör mycket ingående och noggranna utredningar för att risken för ”ångerfall” ska vara fortsatt mycket låg och för att personer inte ska utsättas för det lidande som en felaktig behandling kan medföra.

Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: A, här kan du läsa mer om hur en könsidentitetsutredning går till: http://www.transformering.se/korrigering/transvard/konsutredning
Maria L: Tack Cecilia för Ditt svar. Kanske är detta en förklaring till ökningen av människor som byter kön dvs att även de inom autismspektrum kan söka för detta. Kunde forskare rent av också titta litet närmare på andra grupper inom neuropsykiatrin? En del flickor med ADHD är ju sk pojkflickor och många med utvecklingsstörning har mindre tydligt kön. Maria L
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej Maria L  och det är på väg studier där man tittar på sambanden mellan framför allt ASD.  Det är en bra forskningside, att också titta på utvecklingsstörning och ADHD, tack. 

Anhörig: Fråga med koppling till Dionysos' fråga: vad menas med prenatala hormoner? Kan ett flickfoster påverkas av att mamman har höga halter av testosteron eller är det en yttre påverkan som avses?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Med prenatala hormoner menas till exempel att ett flickfoster utsätts för höga doser av testosteron uner fosterlivet. Vid det sjukdomstillstånd jag nämnde kommer hormonerna från barnets egen produktin av testosteron, men man kan också tänka sig1. från modern, t ex via höga doser hormoner som hon får i sig, eller en yttre påverkan även om det inte är vanligt förekommande.
Mikael Ekman: Hej Frank, tackar väldigt mycket för svaret, mycket bra att lagen äntligen ses över, själv åkte jag utomlands för att göra min operation.
Frank Berglund, förbundsordförande, RFSL Ungdom: Tack själv :) Du lyfter en jätteviktig aspekt som gör könstillhörighetslagen så problematisk idag. Den är säkert till för att folk ska vara helt säkra innan de genomgår kirurgi. Men idag gör den att folk går miste om vård de behöver för att orka leva, eller att folk som har råd tar sig utomlands och får betala själv. Så ska det inte behöva vara.
Mamma: Min tjugoåring har de senaste åren kommit fram till att hen vill leva som man, men är inte riktigt beredd på att göra ett könsbyte. Hur vanligt är det?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej Mamma, det du beskriver tycker jag är vanligt. Det är inte alla som har behov av att ändra juridiskt kön, eller få könsbekräftande medicinsk behandling för att ändra kroppen. Det kanske bara räcker med att man vet. För andra kan det vara en del av en ganska lång inre resa ”coming -out process, där man kan känna sig som man eller trans o från början inte förmulera mer än det och för vissa kommer sedan andra behov.

Anna: Hej! Finns det någonstans där jag som mamma och även syskonen till min som som är transperson kan vända sig för att få stöd? Det skulle vara så himla bra att få prata med andra i samma situation.
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Anna! Ja, det finns grupper för anhöriga vid RFSL ungdoms verksamhet http://rfslungdom.se där det också finns information till dig/er som anhörig.
Kramdjur: Hej! När jag var barn och tonåring trodde jag att jag var transexuell FTM. Men sedan i 17-årsoldern insåg jag att jag nog vill ha min kvinnokropp. Dock har jag aldrig känt mig hemma i könsrollen och det sociala könet kvinna. Funderar nu på om jag kan få diagnosen könsidentitetsstörning utan närmare specifikation. 1. Kan den diagnosen passa in på mig? Hittar ingen info om kriterier för denna. 2. Var hittar jag det? 3. Hur får jag den diagnosen? 4. Måste man könsidentitetsutredas för att få den diagnosen? 5. Vart vänder jag mig? Jag känner mig som en hen. Varken som kvinna eller man. Men känner mig ensam om det. Det talas mycket om transpersoner, men då syftar man oftast på transexuella, min grupp talas det inte om.
Frank Berglund, förbundsordförande, RFSL Ungdom: Hej Kramdjur! (så gulligt ord) 1. Ja det är mycket möjligt att den passar in på dig! 2. Jag kommer på rak arm inte heller på vart en hittar diagnosen, men borde gå att googla sig fram. 3 + 4 + 5. Du behöver träffa ett könsutredningsteam, ja. Om du bor i Stockholm finns det ett särskilt team för ickebinära som du kan kontakta, det heter ANOVA. Du kan gå till en psykolog eller vårdcentral och be att få en remiss dit, eller så kan du skriva en egenremiss (mejla trans@rfslungdom.se om du vill ha mer info om egenremiss). Det är ganska vanligt att vara ickebinär, de senaste åren har det pratats mer om det upplever jag, åtminstone i hbtq-kretsar. Jag håller verkligen med om att det är dåligt med representation av ickebinära i media! Låt hoppas fler ickebinära ges plats snart. Läs gärna mer om transidentiteter och transvården på transformering.se, och du kan alltid mejla trans@rfslungdom.se för mer information. Kram
Oliwia: Det var någong som ställde en fråga om icke-binära personer innan och ni nämnde ANOVA. Hur kommer man i kontakt med ANOVA i Stockholm?
Frank Berglund, förbundsordförande, RFSL Ungdom: Du kan antingen få en remiss via en läkare eller psykolog, eller så kan du skriva en egenremiss. Du kan läsa mer om hur en utredning går till och hur du får kontakt med teamen här: http://www.transformering.se/korrigering/transvard/konsutredning
Helena: Jag uppskattade att Emma var med i programmet, och så öppet berättade om sin ”resa”! Dum fråga kanske, men kommer hon alltid att ha den manliga rösten kvar?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Helena, ja, effekterna av testosteron (här=rösten) är irreversibla, dvs oåterkalleliga, vilket är skälet till att en vill vara så säker som möjligt på att det är bästa hjälpen innan start av dylik behandling.
Kapten: Hej! I programmet säger Cecilia att den faktor som får en människa att känna sig tillhöra andra könet, inte verkar vara något psykologiskt eftersom alla mottagnigar i Sverige visar liknande resultat med ökande belastning. Min fråga är hur du kan utgå ifrån det perspektivet utan att ta hänsyn till att Sverige eller ens västvärlden inte representerar till hur det ser ut över hela jordklotet?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej Kapten, stort tack för din fråga som ger mig möjlighet att utveckla svaret något som inte låter sig göras i en 4 minuters intervju. Mina skäl till att jag tror att könsinkongruens könsdysfori inte beror på rent psykologiska orsaker är följande.
Det gjordes en del forskning på 70-80 talet där man undersökte psykologiska förklarngsmodeller utan att man fan belägg för några av dem. Det finns dock allt mer forkskning som visar att både när det gäller hjärnavbildning och undersökningar som mäter hjärnans funktioner så liknar personer som uppelver sig tex ha en manlig könsidentitet mer män en kvinnor.
Den ökning som vi ser i Sverige, och i Europa syns överallt i hela världen.

Kramdjur: Hej! När jag var barn och tonåring trodde jag att jag var transexuell FTM. Men sedan i 17-årsoldern insåg jag att jag nog vill ha min kvinnokropp. Dock har jag aldrig känt mig hemma i könsrollen och det sociala könet kvinna. Funderar nu på om jag kan få diagnosen könsidentitetsstörning utan närmare specifikation. 1. Kan den diagnosen passa in på mig? Hittar ingen info om kriterier för denna. 2. Var hittar jag det? 3. Hur får jag den diagnosen? 4. Måste man könsidentitetsutredas för att få den diagnosen? 5. Vart vänder jag mig? Jag känner mig som en hen. Varken som kvinna eller man. Men känner mig ensam om det. Det talas mycket om transpersoner, men då syftar man oftast på transexuella, min grupp talas det inte om.
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Vad bra att du har hittat ord för vem du är. :) Om man bara hör talas om transsexuella kan det vara svårt att få syn på vem man själv är om man som du varken är kvinna eller man. Många (du är långt ifrån ensam!) med liknande upplevelser som du tycker att begreppet ickebinär beskriver dem själva bra – kolla gärna upp det i till exempel ordlistan på Transformering.se om du inte stött på det tidigare!

Om man har könsdysfori – det vill säga att man mår dåligt över att det kön man tilldelades när man föddes inte stämmer överens med ens könsidentitet eller om man upplever hinder i sin vardag kopplat till detta – och inte uppfyller diagnoskriterierna för transsexualism kan man få diagnosen könsidentitetsstörning utan närmare specifikation eller övrig könsidentitetsstörning. En sådan diagnos sätts efter en könsidentitetsutredning och ger tillgång till olika typer av könsbekräftande behandling. Har man inte könsdysfori, om man inte har behov av att ändra på sin kropp för att må bättre eller känna sig mindre hindrad i vardagen, finns det ingen anledning att ställa diagnos – det man diagnosticerar är inte att någon är transperson, utan att en person har ett lidande som kan minskas eller avhjälpas med viss vård. 

Alla utredningsteam ska kunna ställa dessa diagnoser, så om du vill göra en utredning behöver du komma i kontakt med ett utredningsteam. Olika team har olika bestämmelser för hur man kan komma dit. Ibland behöver man en remiss från psykiatriker, i andra fall från en husläkare eller en ungdomsmottagning. Hör gärna av dig till RFSL Ungdom på trans@rfslungdom.se om du vill ha tips på vart du kan vända dig och hur det funkar där just du bor.
 

Mamma: Jag har en känsla av att det är enklare att få ett fungerande sexliv som transkvinna än som transman när man gjort en könsoperation. Som transman är man tvungen att ta till olika hjälpmedel för att genomföra ett samlag. Kan inte det påverka att man kanske inte är beredd att göra en könsoperation?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej mamma, det är många orsaker till att alla inte vill genomgå operationer. Det kan vara så att man inte behöver det för att må bra. När det gäller sex så finns det många sätt att ha sex på  så visst kan det du beskriver spela roll för vissa men inte för alla.

Tim Leffler, SVT Vetenskap: Tack allesammans för era intressanta frågor! Våra gäster jobbar på för fullt för att hinna svara på så mycket som möjligt. Om cirka 15 minuter så avslutar vi chatten. Tills dess är det bara att fråga på!
Pappa till E : Vill bara tipsa om Transammans! Ingen fråga men vi har fått massa stöd därifrån och gått i samtalsgrupp, det var jobbigt att behöva tänka om men visade sig vara viktigt för vår familj. Så jag vill tipsa alla anhöriga om att göra det.
Erik: Om man konturnerligt har haft tankar på könsbekräftande behandling, men nu i samband med remiss (till ANOVA) börjar tveka på sig själv och känna sig mer flytande och icke-binär än transman, bör man då vänta med sin utredning eller påbörja den ändå och se vart den leder? (Jag har svårt att kunna vara mig själv nu när jag bor hemma än när jag bodde själv under mina studier, och försöker ständigt intala mig att det är för allas bästa om jag vore trans, utan kunde vara cis osv. Men detta får mig att känna mig nere och ledsen.)
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Erik! Jag rekommenderar dig ändå att inleda en utredning, där ju tyngdpunkt läggs på just utforskande samtal, inte på att du behöver prestera eller vara bombsäker. Önskar dig lycka till!
Erik: Om man konturnerligt har haft tankar på könsbekräftande behandling, men nu i samband med remiss (till ANOVA) börjar tveka på sig själv och känna sig mer flytande och icke-binär än transman, bör man då vänta med sin utredning eller påbörja den ändå och se vart den leder? (Jag har svårt att kunna vara mig själv nu när jag bor hemma än när jag bodde själv under mina studier, och försöker ständigt intala mig att det är för allas bästa om jag vore trans, utan kunde vara cis osv. Men detta får mig att känna mig nere och ledsen.)
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej Erik vad bra att du frågar. Man kan komma till ANOVA och vara osäker på vad man vill o prata om det. Man kan även chatta på transformering.se eller gå med i någon av RFSL grupper. Jag vet inte hur gammal du är men man kan också vända sig till en ungdomsmottagninge med transkompetens  och prata med någon där.

Oliwia: Jag har hör och sett(på t.ex. youtube) att ”kvalitén” på mastektomin inte är den bästa eftersom att det är gratis i Sverige. Stämmer det?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Oliwia! Nej, det stämmer inte, sjukvård i Sverige är gratis men i många avseenden är den ändå världsbäst (otroligt eller hur). Inte minst är våra plastikkirurger vädligt duktiga, uppdaterade och forsknings- och utvecklingsaktiva.
Erik: Om man konturnerligt har haft tankar på könsbekräftande behandling, men nu i samband med remiss (till ANOVA) börjar tveka på sig själv och känna sig mer flytande och icke-binär än transman, bör man då vänta med sin utredning eller påbörja den ändå och se vart den leder? (Jag har svårt att kunna vara mig själv nu när jag bor hemma än när jag bodde själv under mina studier, och försöker ständigt intala mig att det är för allas bästa om jag vore trans, utan kunde vara cis osv. Men detta får mig att känna mig nere och ledsen.)
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Jag tycker att det är viktigt att den här typen av känslor som du skriver om också får plats. Man behöver inte veta vem man är eller vara säker på vad man vill för att göra en könsutredning. Om det visar sig under utredningen på ANOVA att en utredning som ickebinär skulle passa dig bättre så anpassar man din utredning efter det. Under utredningen kan du också få stöd i att utforska din könsidentitet, om du vill ha det. Om du vill ta en paus under utredningen kan du också göra det. Så ett kort svar: Om du vill göra en utredning tycker jag att du kan påbörja den och ge dina funderingar plats under utredningen. 

Det enklaste i Sverige i dag är ju att vara cisperson, så det är inte konstigt att ha de tankarna du beskriver. Men till sist handlar det om vad som är ditt bästa. Fortsätt gärna att ta reda på det!

Oliwia: Jag har hör och sett(på t.ex. youtube) att ”kvalitén” på mastektomin inte är den bästa eftersom att det är gratis i Sverige. Stämmer det?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej Oliwia,allt som kostar pengar är inte bäst. Rent genrellt så blir kirurger bättre ju mer de operera så det är en viktigare faktor än pengar. Hur bra resultat blir beror även på hur stora bröst man har vilket avgör vilken tekning man kan använda.

Kvaad: Hade det varit okej att på publik service sitta och spekulera i miljögifter, virus etc som orsak till homosexualitet? Hur är det okej att ”teorisera” på detta sätt när det kommer till transpersoner?
Malin Attefall, redaktör för Vetenskapens värld: Vi tycker att frågeställningen är intressant, men betonar gång på gång i programmet att ingen har några säkra svar. Däremot får Cecilia Dhejne redogöra för varför hon med sin bakgrund och sin expertis misstänker att det kan finnas mer än samhällsförklaringar till detta. Vi har gjort program om vad homosexualitet beror på. 
Elin: Cecilia Dhejne: Känns konstigt att ni diskuterar miljögifter som eventuell anledning till att transpersoner söker sig till vården mer, med tanke på att transpersoner inte är något nytt fenomen utan har funnits genom alla tider så som Hijras i indien. Hur ser du på det?
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset: Hej Kvaad, tack för din fråga o en möjlighet att förtydliga mig. Jag tror som du att ökningen beror på att fler söker vård att transpersoner alltid funnits men ej sökt så mycket vård. Man kan dock inte helt utesluta att det också är något annat. Dock måste det inte vara miljögifter.
Tjejen: Min kille är transperson o jag skulle behöva prata med nån om det. Han vill inte prata med mig utan vill att jag bara förstår allt. Men jag vet ingen annan som kan nåt om det här. Han är 31 o jag är 34, så ungdomsgrupperna jag hittat i storstäderna är inte rätt för mig/oss. Var kan jag vända mig??
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Du får gärna vända dig till oss på RFSL Ungdom på trans@rfslungdom.se – man får svar oavsett ålder. Transammans (http://www.transammans.se/) har både träffar och Facebookgrupper för transpersoner och närstående. En del RFSL-avdelningar har grupper för närstående till transpersoner, till exempel Transanhöriggruppen i Stockholm.
Susanna B: Skulle SVT våga rekommendera människor att gå med i visst politiskt parti? Troligen inte, men personer som söker könskorrigering skall alltså gå med i RFSL!!!
Malin Attefall, redaktör för Vetenskapens värld: Vi rekommenderar ingen att gå med i RFSL. Däremot besitter både Vierge och Frank från RFSL ungdom kunskaper och erfarenheter från sina förtroendeuppdrag inom RFSL som vi trodde skulle vara till glädje för tittarna. Jag tycker att deras svar i chatten visar att det var en rimlig slutsats. De har tillfört mycket kunskap och bredd, utöver det forskarna kommit med.
Madeleine: En undran då ... har ni gjort program även om vad heterosexualitet beror på? Och hur det kommer sig att folk blir cispersoner? Ibland behövs mer normkritik i de här sammanhangen.
Malin Attefall, redaktör för Vetenskapens värld: I just det här programmet tar vi faktiskt upp frågan vad tvåkönad sexuell förökning fyller för funktion i reportaget från Australien. Så ja, det händer att vi ställer oss även sådana frågor, även om jag gärna medger att det sker mer sällan.
 

Robin: Jag är sexton och vill göra ett könsbyte. Jag har pratat med ungdomsmottagningen i min kommun, men de säger att det inte går att göra något förrän 18 års åldern. Detta ser jag ju nu, efter att ha sett programmet, är fel. Finns det någon annan förening eller personer jag kan prata med?
Vierge Hård, Sakkunnig transfrågor, RFSL Ungdom: Hej och tack för din fråga! Ungdomsmottagningen har gett dig fel information. Chatten är på väg att stänga nu, men hör gärna av dig till trans@rfslungdom.se för att diskutera vidare vart du kan vända dig för att få hjälp!
Tjejen: Min kille är transperson o jag skulle behöva prata med nån om det. Han vill inte prata med mig utan vill att jag bara förstår allt. Men jag vet ingen annan som kan nåt om det här. Han är 31 o jag är 34, så ungdomsgrupperna jag hittat i storstäderna är inte rätt för mig/oss. Var kan jag vända mig??
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset:
Hej tjejen, om din partner går i utredningen någonstans så kan man höra om man kan få samtal där, eller om de kan rekommendera någon annanstans. Föreningen transammans finns på flera ställen utanför storstäderna och kan vara ett bra stöd. Transformering.se kan också ha tips beroende på var du bor

Tim Leffler, SVT Vetenskap: Tack för alla era frågor! Det har nu blivit dags att avrunda chatten. Den kommer att ligga kvar som en artikel på svt.se/vetenskap.
Anna: Lång fråga, egentligen tredelad – hoppas det går bra ändå. Intressant ämne, men samtidigt svårt att få något grepp om vad ökningen beror på. Finns det någon genetisk/biologisk förklaring då det gäller människor (liknande den som nämndes i den australiensiska dokumentären om ödlorna där ödlor med ZZ-kromosomer under vissa omständigheter kunde utvecklas till antingen han- eller honvarianter) eller baserar man i första hand könsidentiteten på personens „känsla“ av vad den är? Finns det någon som helst koppling mellan könsidentitet och könsroller /-stereotyper? Under senare tid upplever jag att man i det mediala landskapet (inklusive sociala media) ser en mer och mer polariserad bild av mans- respektive kvinnoframställningar; underblåsta av t.ex. skönhetsindustrin. Kan det vara så att de som inte känner sig hemma i dessa extrema representationer börjar ifrågasätta sin könsidentitet? Det är positivt att samhällets attityd har blivit mer accepterande av olikheter. Samtidigt saknar jag dock ett mer problematiserande förhållningssätt, som tittar mer långsiktigt på vad det kan innebära om allt fler genomgår könskorrigerande operationer. Är det helt oproblematiskt att hormonbehandla ett stort antal människor under resten av deras liv – för individerna själva, men även miljön runt omkring oss?
Louise Frisén, barnpsykiatriker, Astrid Lindgrens barnsjukhus och forskare vid KI: Hej Anna, ja, intressanta frågor. Finns ingen biologisk förklaring som man identifierat ännu utan könsidentiteten avgörs av vad personen själv beskriver och kan inte överprövas av någon annan, även om det är viktigt att säkerställa vad som är rätt åtgärd för just den personen. Det är ju inte oproblematiskt att genomgå varken kirurgi eller hormonbehandlingar. Jag skulle också vilja säga att det egentligen inet finns någon koppling mellan könsrollsbeteende (får ju bete sig som man vill oavsett könsidentitet) och könsidentitet, ej ehlelr med sexuell läggning. Dessa tre aspekter blandas ofta ihop, men är fristående från varandra.
Pappa: Hej mitt 13:åriga barn oroar sig om stopphormoner vad kan hända han är FtM
Cecilia Dhejne, specialist i psykiatri och sexualmedicin, Karolinska sjukhuset: Hej pappa, ditt barn och du ska diskutera den saken med barnendokrinologen innan ditt barn börjar med stopphormoner så ni båda känner er trygga avseende verkan o biverkan. Stopphormoenr har använts länge inom vården även för andra åkommor så de har erfarenhet och kan svara

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer