Applåderna, kramandet, gratulationerna, handskakandet. Det var som att det aldrig ville ta slut. Efter över två veckors intensiva förhandlingar slog klimatmötets ordförande, Laurent Fabius, klubban i bordet. Att den 12 december 2015 kommer skrivas in i historieböckerna har vi förstått vid det här laget.
Men var det tröttheten som byttes mot eufori? Eller var det genuin glädje som delegaterna från de 196 FN-länderna kände? Och känner de samma sak i dag när de vaknar upp?
Svaret är ja. För allt annat hade känts som ett enormt misslyckande. Det fick bara inte misslyckas.
Att åka från Paris utan avtal hade rent ut sagt varit pinsamt. För hela världen. Parisavtalet är ett erkännande om att klimatförändringarna är en realitet och de händer här och nu. Det har aldrig hänt tidigare.
Men var de så att mötet i Paris, mest räddade själva FN-processen? Att det var klimatförhandlingarna man räddade och inte klimatet?
Ja, till viss del. Det globala klimatavtal vi nu har löser ingen klimatkris. Det ställs inga krav varken på länders åtaganden om utsläppsminskningar eller vem som ska bära den mesta av skulden och betala klimatnotan.
Men avtalet bygger på solidaritet, på klimaträttvisa och framför allt på ländernas egna samveten. Avtalet gör klart att vi måste gå mot en fossilfri värld och att det är de rika länderna som ska stå för de finansiella resurserna till utvecklingsländernas klimatanpassning, utsläppsminskningar och omställning till en grön ekonomi. Andra länder ”uppmuntras” att bidra frivilligt.
Men det är inte bara samvete. Länderna har under året fått lämna in sina klimatplaner, som är frivilliga och ligger utanför avtalet, men de ska kontrolleras och revideras vart femte år. Det står i avtalet. Och det är en viktig mekanism för samvetet. De flesta vill ju ändå göra hemläxan. Så är vi människor funtade.
Målet om den globala uppvärmningen ska hållas en bra bit under två grader, med sikte på 1.5 grader är en stor seger för många. Särskilt för de små ö-nationerna och många låginkomstländer som drivit den frågan hårt.
Kommentaren ”det är inte ett perfekt avtal, men det är ett avtal som ska leda oss mot en fossilfri värld”, upprepas som ett mantra av många av världens chefsförhandlare. Eller som FN:s generalsekreterare uttryckte det:
– I dag kan vi titta våra barn och barnbarn i ögonen. Nu har vi en mer habil värld. Och nu måste vi fortsätta vara förenade. Världen startar imorgon. Grattis till er alla, sade Ban Ki Moon.