Meteorbältet Perseiderna syns på natthimlen över Genevesjön och Mont Blanc Foto: Scanpix

Krock i extrema farter ger vackra stjärnfall lördag kväll

Uppdaterad
Publicerad

Några gånger om året möter jordklotet i sin bana moln av grus och stoft, ofta rester från en komet.

Nu är det dags igen: lördag kväll kan meteorsvärmen Geminiderna ge en vacker upplevelse. Om bara himlen är klar...

Det har kallats ”årets häftigaste stjärnfall”, och det kanske det kan bli – det är inte så lätt att förutspå egentligen vilken meteorsvärm som ger bästa upplevelsen. Men vi färdas med drygt 107.000 km/tim i vår bana runt solen, och molnet att grus och stoft har en annan bana och en annan hastighet, så krocken blir verkligen i extrem fart. Och när gruskornen susar in i atmosfären förångas de på ett ögonblick, vilket ger de vita spår på himlen som vi kallar stjärnfall.

Gammal komet

Lyckligtvis för oss är det fråga om korn, inte större saker. I februari 2013 var det en stenbumling på 18-20 meter i diameter som plöjde sig in i atmosfären och exploderade ovanför den ryska staden Tjeljabinsk. Massor av glasrutor krossades, delar av en fabrik rasade, ett tusental människor skadades främst av glassplitter. Den var i princip samma sak som stjärnfallen, bara betydligt större.

Geminidernas grus är kanske material som brutits loss från en gammal komet:

– I just det här fallet känner man till ursprunget, och Geminiderna kommer från en utbränd komet eller möjligen asteroid som heter Phaeton. Den går i sin egen bana runt solen. Varje år vid den här tiden korsar banorna varandra och då uppstår meteorregnen, säger Alexis Brandeker, astronom vid Stockholms universitet.

Rymdsond ger vissa svar

Kometer är högaktuella nu, och det hänger samman med att den europeiska rymdsonden Rosetta för en månad sedan fick ner en landare på kometen 67P Tjurjumov-Gerasimenko. Det blev en stökig landning och farkosten var försvunnen ett tag. Innan dess instrument gav upp på grund av solbrist hann den få över en hel del signaler till hemmabasen, och senaste nytt är att kometens vatten inte påminner om det vatten som finns här på jorden. Och det betyder att det inte verkar som om den här sortens kometer kan ha gett upphov till jordens oceaner:

– Man har mätt förekomsten av deuterium, tungt väte, i kometisen och det verkar som det finns mer där än här på jorden. Så den här typen av kometer bidrog nog inte till jordens vatten, säger Brandeker.

Har mysteriet tätnat, eller finns alternativa teorier?

– Det finns alternativa förslag, och en idé är att vattnet kom hit från asteroider som innehöll mycket vatten. Man har mätt den här isotopen deuterium på asteroider och sett att det stämmer bättre överens med jordvattnet.

Thomas tipsar: så ser du stjärnfall

  • Himlen måste var molnfri och det måste förstås vara mörkt. Bästa chansen är fram till midnatt lördag kväll, för sedan går månen upp och då blir det svårare att se små ljussvaga objekt.
  • Helst ska man lämna stan där gatubelysningen gör natthimlen mindre mörk. Bästa platsen är ute på landet.
  • Det är meningslöst att använda kikare. Titta rakt upp mot den mörkaste delen av himlen. Ofta hinner man fånga stjärnfallet ur ögonvrån.

...Att en önskan framförd när man sett ett stjärnfall verkligen leder till önskat resultat, är tyvärr helt obevisat.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.