Varje år 11-12 augusti uppträder denna astronomiska scen. Det är ett stjärnfall som härstammar från kometen Swift-Tuttle som senast drog förbi jorden 1992 och kommer tillbaka om si så där 110 år.
Kometen lämnade efter sig ett stort bälte av sand och grus. När gruset kommer in i jordatmosfären förbränns det. Det är då stjärnfallen på natthimlen kan ses.
-Det som gör att man kan se stjärnfallen på så långt håll är inte själva stenen utan den upphettade luften efter den, säger Gunnar Sporrong, föreståndare för Slottsskogsobservatoriet i Göteborg.
Svansen blir kvar
När en istäckt komet passerar nära solen på sin långa bana avdunstar den gas och stenmaterial som funnits i isen. Det bildar kometens svans. När kometen försvinner blir svansen med grus och sand kvar runt vår planet.
Det finns flera sådana meteorbälten som kometer skapat. Detta stjärnfall eller meteorregn kallas Perseiderna eftersom det förefaller komma ifrån stjärnbilden Perseus i öster.
Visningar på observatoriet
Slottsskogsobservatoriet ordnar visningar både lördag och söndag.
-Vi börjar lite lugnt vid 22-tiden. Det måste bli mörkt och Perseus behöver komma upp. De första stjärnfallen kommer in en flack vinkel vilket gör att de bildar långa stråk. Sedan blir det bättre ju längre natten lider.
Även om stjärnfallen ser ut att komma från stjärnbilden Perseus i öster ser man dem allra bäst genom att titta rakt upp.
-Av tradition brukar jag lägga mig med fötterna mot Perseus eftersom jag tycker det är trevligt att titta åt det hållet. Men har man fri sikt åt ett annat håll går det lika bra.