När en massiv stjärna dör exploderar den och kallas då supernova. En sådan explosion skulle kunna utplåna allt liv på jorden, men ingen stjärna ligger tillräckligt nära för att utgöra ett hot. Foto: Nasa/Handout

Livet är svårt att utplåna

Uppdaterad
Publicerad

När solen dör utplånas allt liv på jorden. Men fram till dess kommer det att finnas levande organismer på planeten. Inga kosmiska katastrofer – inte ens en direktträff av en stor asteroid – kommer att kunna utplåna livet helt och hållet.

När liv väl har uppstått är det oerhört motståndskraftigt, det framgår i en ny studie som har publicerats i Scientific Reports.

Vi vet att 76 procent av alla arter förintades i slutet av kritperioden för 66 miljoner år sedan när jorden kolliderade med en främmande himlakropp, sannolikt en asteroid med en diameter på 10–15 kilometer.

Inga fyrfota djur med en kroppsvikt på över 25 kilo överlevde katastrofen, bortsett från ett fåtal sötvattenlevande krokodiler och sköldpaddor.

Med största sannolikhet skulle tragedin upprepas om jorden än en gång råkade träffas av en stor asteroid, eller komet. Alla stora djur skulle dö, troligen också alla människor.

Men många små arter skulle överleva. Och till och med om katastrofen skulle ta död på merparten av dessa skulle några av dem ändå ta sig igenom flaskhalsen.

De tuffaste djuren

Forskarna, som är verksamma vid University of Oxford i Storbritannien och Harvard University i USA, har tittat på sannolikheten för total utplåning av allt liv på jorden.

De har utgått från de mest stryktåliga djuren på jorden – de så kallade björndjuren eller trögkryparna. De bildar en egen stam inom djurriket, Tardigrada, som gick sin egen väg för över en halv miljard år sedan. De är mycket små, mellan 0,3 och 1,2 millimeter långa, och liknar små knubbiga björnar, därav deras namn.

I naturen lever de flesta i vatten, medan några finns på land. Men detta säger inget om deras anpassningsförmåga som är häpnadsväckande.

De kan överleva utan mat och vatten i 30 år och klarar sig flera minuter i så låga temperaturer som 272 minusgrader och så höga som 150 plusgrader. De kan utstå det enorma trycket nere i Marianergraven i Stilla havet, klarar sig under lång tid i rent vakuum ute i rymden, och tål extremt höga strålningsnivåer.

Kosmiska katastrofer

Hur tar man död på sådana varelser? Tre möjliga kosmiska katastrofer har beaktats – en kollision med en gigantisk asteroid, en exploderande stjärna eller en gammablixt.

Vad gäller asteroiden drar forskarna slutsatsen att den måste vara gigantisk, med en diameter på runt 500 kilometer, för att den ska kunna utplåna alla organismer. Det finns bara ett par dussin asteroider och dvärgplaneter med sådan massa i solsystemet – och ingen av dem korsar jordens bana. Slutsatsen blir att ingen himlakropp hotar livet på jorden.

En exploderande stor stjärna, en supernova, skulle kunna få allt vatten på jorden att koka bort, men då får den inte befinna sig längre bort än 0,14 ljusår. Den närmaste stjärnan, Proxima Centauri, är mycket mer avlägsen, fyra ljusår bort.

Gammablixtar är kortvariga, oerhört kraftfulla utbrott av gammastrålning i rymden. De härrör oftast från kollapsande massiva stjärnor. Om en sådan nådde jorden på ”nära” håll, inom ett avstånd på 40 ljusår, vore det slutet för allt levande, men alla blixtar som observerats har befunnit sig mycket långt bort.

Livet fortsätter

Slutsatsen blir att björndjuren, plus ett antal härdiga bakterier, kommer att överleva ända tills vår egen sol dör. Det innebär att livet kommer att fortsätta på jorden i ytterligare drygt två miljarder år. Alla stora organismer, som människor och elefanter, kommer att förintas långt dessförinnan, men björndjuren, eller deras ättlingar, kommer att finnas kvar in i det sista.

Studien ger värdefulla insikter om möjligheterna att hitta liv på andra planeter i universum. Chansen att hitta några varelser som liknar oss själva är sannolikt mycket små – vi är stora och sårbara – men det kanske finns möjligheter att hitta små organismer. Om livet väl uppstått tycks det vara extremt svårt att utplåna det.

Liv

Under de kommande åren kan det bli möjligt att upptäcka molekyler som är nödvändiga för liv i atmosfären på planeter utanför vårt eget solsystem.

En sådan upptäckt vore dock inte ett bevis för att liv verkligen förekommer på dessa planeter. Vi vet exempelvis inte hur livet uppstod på jorden, vilka processer som gav upphov till självreplikerande molekyler som RNA och DNA. Det gör det svårt att förutsäga hur många planeter som eventuellt skulle kunna härbärgera levande organismer.

Däremot tycks livet vara extremt stryktåligt när det väl har uppkommit. Det uppstod på jorden för över 3,8 miljarder år sedan, och har sedan dess, trots otaliga katastrofer och massutdöenden, aldrig varit i närheten av att utplånas.

Källa: Scientific Reports

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.