Trots sin dammiga och torra uppsyn är månen långt ifrån en torrboll. Analyser av material från månen visar spår av vattenmolekyler vilket tyder på att vatten en gång i tiden måste ha funnits på himlakroppen.
Hur vattnet en gång har tagits sig dit är däremot en fråga som forskare länge försökt ta reda på.
Nu visar en ny studie att vattenleveransen inträffade då månen var i sin allra tidigaste utvecklingsfas, för 4,5 miljarder år sedan. Månen var då ett hett klot med en yta som endast bestod av lavaoceaner.
Vatten kunde då levereras till månens inre genom att asteroider, bärande på insprängt vatten, togs sig igenom lavahavet.
Alexis Brandeker är astronom vid Stockholms universitet. Han har tagit del av studien och menar att man nu fått en ytterligare pusselbit som kan förklara varför man idag hittar spår av vatten på den annars så torra månen.
– I den nya studien har man sammanställt tidigare data och gjort mer noggranna beräkningar. De stödjer även vad man tidigare har trott, säger Alexis Brandeker, astronom vid Stockholms universitet.
Månen föddes ur jättekollision
Idag är forskarvärlden om att månen en gång skapade för 4,5 miljarder år sedan, då en ung jord kolliderade med en mindre himlakropp. Den enorma mängd materia som då uppstod i explosionen slogs sedan samman och månen bildades.
En av teorierna om varifrån det vatten som hittats på månen kommer ifrån involverar därför jorden. Enligt vissa forskare är vattnet i själva verket en rest från jordens tidiga vattenresurser som följde med då månen bildades.
Även om forskarna bakom den nya studien inte helt vill utesluta att månens vatten kan ha tillkommit vid två olika tillfällen så tyder de nya resultaten på att vattnet främst ska ha uppstått efter det att månen bildades.
Sammansättning avslöjar ursprung
För att kunna ta reda på varifrån vattnet kommer har forskare noga analyserat det material som samlats ihop vid tidigare månexpeditioner. Forskarna har framförallt studerat hur stor andel av vattnet som består av vanligt väte och hur mycket som är väte med en extra neutron, så kallat tungt väte, eller deuterium.
Det visade sig att halten tungt väte var samma som den nivå som finns i asteroider.
– Halten av deuterium är olika i olika delar av solsystemet. Månen har samma halt av deuterium som asteroider. Det är just därför man tror att vattnet kommer från asteroider, säger Alexis Brandeker.
I studien har forskarna även gjort beräkningar på den tidsperiod då vatten ska ha levererats till månen. Enligt resultaten ska månen ha fått utstå en ganska lång period av asteroidbombardemang. Exakt hur lång period det kan ha varit är svårt att säga exakt men enligt de nya resultaten ska det ha pågått mellan 10 till 200 miljoner år.