Åke Bergman, professor i miljömedicin, ger mer information kring uppgifterna om miljögifter i gårdagens avsnitt av Vetenskapens värld. Foto: Ur Folke Rydéns dokumentärfilm ”Den andra vågen”.

Foster mest utsatta för miljögifter

Uppdaterad
Publicerad

Gårdagens avsnitt av Vetenskapens värld, med Folke Rydéns dokumentärfilm ”Den andra vågen” om miljögifter i Östersjön, väckte oro och många frågor bland tittare. Vi kontaktade därför Åke Bergman, professor i miljömedicin, för att få svar.

– Amningen tycker jag inte att man ska oroa sig för. Däremot ska man vara uppmärksam på vad man utsätter sig själv för under själva graviditeten. Miljögifter kan ge skador på fostret som påverkar individen resten av livet, säger Åke Bergman.

Foster är känsligare

Att exponering för miljögifter är särskilt farlig under fosterutvecklingen beror på att många fosterstadier är extremt känsliga för yttre påverkan.

Till exempel kan utveckling av könsorgan och hjärna rubbas på grund av miljöexponering. Fostret har heller inga skyddande barriärer och är därför inte motståndskraftiga.

– Tidigare trodde man att placentan, moderkakan, fungerar som en skyddande barriär för fostret, men så är det inte. Näringstransporten in till fostret via moderkakan är väldigt effektiv, men transporten ut är mycket dålig, säger Åke Bergman.

Jämnar ut sig när barnet växer

Ser man till barnet i filmen, Alfred, så kommer miljögifterna han nu har i blodet att utjämnas när kroppen växer till, enligt Åke Bergman.

– Man kan även påpeka att mamman till barnet, rent teoretiskt sett, kan ha haft högre halter av miljögifter i sitt blod när hon själv föddes, än vad hennes son visade sig ha i filmen.

Kan ge diabetes

Oro är varken konstruktivt eller hälsosamt menar Åke Bergman och därför tycker han inte att mammor ska oroa sig alltför mycket för vissa uppgifter i filmen.

Samtidigt medger han att huvudpersonernas blodprovssvar är bekymmersamma och menar att de pekar på att samhället måste reagera – nu.

– Redan nu vet vi att miljögifter är en bidragande orsak till att allt fler människor drabbas av nervsjukdomar, diabetes och beteendeförändringar. Och gifternas reproduktionsstörande effekter är extra bekymmersamt med tanke på vad det kan få för evolutionära följder på sikt.

Effekter redan vid låga halter

Forskare pratar om lågdoseffekter – ämnen som har effekt redan i mycket små mängder. Hormoner fungerar till exempel i väldigt låga koncentrationer och många kemikalier har liknande lågdoseffekter.

– Vi vet fortfarande väldigt lite om hur kemikalierna samverkar och i vilka halter de är verksamma, säger Åke Bergman.

Men trots bristande kunskap är medvetenheten om kemikalier och dess effekter generellt mycket bättre i Sverige än i många andra delar av världen som ofta har betydligt akutare miljöproblem inpå knuten.

– I Sverige har det forskats länge om kemikalier och jag tycker man bör lyfta det faktum att vi lyckats sänka halterna av de mest persistenta gifterna, så som DDT och PCB, med en tiondel sedan 70-, 80- och 90-talet.

Krävs kraftiga åtgärder

När effekterna av kemikalier som DDT blev kända sattes kraftfulla åtgärder in. Åtgärder som vi fortfarande skördar frukterna av, menar Åke Bergman. Och liknande insatser är vad som krävs i dagsläget om vi ska få bukt med de nya kemikalierna.

Faktum är att halterna av de nya kemikalierna faktiskt gått ner något under 2000-talet. Men för den sakens skull kan vi inte slå oss till ro, menar Åke Bergman.

Ingen kontroll

– Vi kan absolut inte slå oss på bröstet och tro att läget är under kontroll. För det är det långt ifrån. Vi ser en våg av nya kemikalier som vi inte har någon som helst kontroll över och där vi inte vet vilka effekter de har på djur och natur, inklusive oss själva, säger Åke Bergman.

Mest bekymmersamt tycker han att de många hormonstörande ämnena är, och att vi exponeras för dessa ämnen dagligen.

Skiljer oss inte från djuren

Att vi människor skulle vara mer motståndskraftiga mot de kemiska miljögifterna än andra djur, dementeras av Åke Bergman.

– Vi har cirka 50 olika hormonsystem i kroppen. Ungefär lika många som andra ryggradsdjur har. Och vi liknar andra vertebrater på väldigt många fler sätt än så. Det finns alltså ingen anledning att tro att människan skulle vara någon särart som reagerar annorlunda på miljögiftsexponering.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.