– Forskarvärlden borde hålla fast vid fakta. Inte anpassa budskapet så att det passar de politiker som i åratal inte förmått göra något åt klimatproblemet, säger den tyske klimatpolitiske experten Oliver Geden syrligt.
Geden tillhör en växande skara kritiker som menar att klimatforskarna friserar sanningen om möjligheterna att klara 2-gradersmålet – ambitionen att hålla jordens uppvärmning under 2 grader, smärtgränsen för verkligt allvarliga klimatförändringar.
Klimatutmaning underdrivs
– Det har blivit som en smitta bland forskare som gör utsläppsscenarier och policyrapporter till politiker. Utmaningen att klara 2-gradersmålet underdrivs konsekvent, instämmer den brittiske klimatforskaren Kevin Anderson.
– Vi håller på att underminera forskningen genom att föra in tveksamma antaganden i våra analyser av 2-gradersmålet. Inte minst spekulationer om så kallade minusutsläpp, menar Kevin Anderson.
För att förstå kritiken kan det vara bra att backa bandet till 2009 och det havererade klimattoppmötet i Köpenhamn. Inför Köpenhamn var budskapet från forskarvärlden att dom globala utsläppen måste sluta växa mycket snart. Utsläppskurvan borde nå sin topp runt 2015 och börja minska senast 2020 för att chansen att hålla temperaturen under 2 grader skulle vara god.
Utsläppen spräckte förhoppningar
Nu, när världen till slut håller på att förhandla fram ett globalt klimatavtal, har det hunnit bli 2015. Men utsläppen fortsätter att växa. Ingen tror längre att de kommer att nå sin topp innan 2020. I själva verket pekar världens utsläppslöften i det kommande Parisavtalet mot att utsläppskurvan kommer att fortsätta uppåt till 2030. I bästa fall kan utsläppslöftena skärpas under kommande år. Kanske så att toppen nås några år innan 2030.
Hur kan man i så fall hävda att 2-gradersmålet längre är möjligt?
– Det som hänt är att forskarna försökt hitta nya sätt att klara 2-gradersmålet. Framför allt har de infört något som kallas minusutsläpp. Det bygger på att man i framtiden ska kunna ta koldioxid ur atmosfären i stor skala, säger Oliver Geden.
Minusutsläpp kan köpa världen tid
Alla utsläppsscenarier bygger på en mängd antaganden. Men grunden är enkel. Världen kan bara släppa ut en begränsad mängd växthusgaser i atmosfären. Annars kommer jordens temperatur med stor sannolikhet stiga över 2-gradersstrecket. Den här så kallade kolbudgeten motsvarar enligt FN:s klimatpanel IPCC 1000 miljarder ton koldioxid från och med 2011.
Med dagens utsläpp förbrukar världen 40 miljarder ton av kolbudgeten varje år. Den räcker med andra ord fram till 2035 – om världen fortsätter som idag och sen lutar tvärt. Men världen kan inte sluta tvärt. Det tar tid att få ner utsläppen. Det är därför forskarna kommit fram till att de måste nå sin topp senast 2020. Annars blir takten som de måste skäras ner orealistisk.
Det är här minusutsläppen kommer in. Minusutsläpp betyder att ta bort koldioxid från atmosfären istället för att släppa ut. Minusutsläpp ökar kolbudgeten istället för att förbruka den. Om världen i framtiden skulle kunna suga koldioxid ur atmosfären så skulle man helt enkelt kunna köpa sig mer tid.
Alla lutar sig mot minusutsläpp
– Det som hänt är att forskarna mer och mer börjat använda sig av minusutsläpp. I den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC bygger nästan alla scenarier för att klara 2-gradersmålet på minusutsläpp. Och det är det här som är utgångspunkten för FN:s klimatförhandlingar, säger Oliver Geden.
– Det är enorma mängder minusutsläpp som förutsätts. I vissa fall utökas kolbudgeten med 40-50 procent. Det är som 10 års utsläpp för hela världen. Det är därför man kan hävda att 2-gradersmålet fortfarande är möjligt, menar Oliver Geden.
Det finns flera sätt som teoretiskt kan leda till minusutsläpp. Den teknik som ofta lyfts fram kallas BECCS. Det är en tänkt kombination med biobränsleeldade kraftverk, där koldioxiden renas ut och sedan lagras i underjorden. Eftersom biobränslen i sig grovt sett innebär nollutsläpp så ger biobränslen med koldioxidlagring minusutsläpp.
– Det har experimenteras en del med tekniker för att rena ut koldioxid från fossileldade kraftverk och lagra den i underjorden, så kallad CCS. Men det har bara prövats i mycket begränsad omfattning. Teknikerna är dyra och långt, långt ifrån den massiva skala som skulle krävas. Dessutom finns en rad politiska och hållbarhetsmässiga problem med storskalig användning, säger Oliver Geden.
Vilseledande om oprövad teknik
– Det är inget problem om några av forskarnas scenarier prövar möjligheten med minusutsläpp och BECCS. Men när i stort sett alla bygger på minusutsläpp så har man fört in ett beroende som är djupt problematiskt. Plötsligt bygger 2-gradersmålet på en teknik som inte finns. Man missleder allmänhet och politiker. Ett korrekt budskap borde vara: ”Det här skulle möjligen kunna fungera, men chansen att det ska göra det i stor skala är liten”, menar Kevin Anderson.
– Idén bygger dessutom på att jordens temperatur under en tid tillåts passera 2 grader, innan minusutsläppen får effekt. Det är ett stort vågspel. Ingen vet hur klimatsystemet hinner reagera innan temperaturen kan fås ner igen, fortsätter Kevin Anderson.
– Om man läser IPCC:s rapport noggrant så varnas för att det här är oprövade tekniker. Men det är inte så det framställs i allmänhet. Det sägs bara att 2-gradersmålet alltjämt är fullt möjligt. Enligt min mening har det skapats en kultur bland forskare och politiker där man försöker få fram siffror och budskap att 2-gradersmålet fortfarande är möjligt, hävdar Oliver Geden.
Forskarna försvarar sig
Niklas Höhne tillhör de ledande forskare som arbetat med IPCC:s scenarier – och politisk rådgivning och utvärdering av världens klimatlöften. Niklas Höhne säger sig förstå oron när det gäller beroendet av minusutsläpp – men inte kritiken att man målar upp en vilseledande bild.
– Jag håller med om att minusutsläppen är en avgörande fråga. Ju längre världen väntar desto mer måste man luta sig mot minusutsläpp. Fram till 2020 går det att klara sig utan. Men om utsläppen fortsätter att växa till 2025 eller 2030 så krävs mer och mer minusutsläpp. Och det är en avgörande risk. Vi vet inte om eller hur tekniker som BEECS fungerar i stor skala, säger Niklas Höhne.
Men är det inte i så fall vilseledande att luta sig mot minusutsläpp?
– Jag håller med om att det är farligt att luta sig mot minusutsläpp – om man samtidigt utgår från att det går att vänta med att minska världens utsläpp. Men det är inte avsikten.
Katastrof ge upp 2-gradersmålet
Men tror du själv att minusutsläpp är möjligt i stor skala?
– Det är ärliga svaret från oss som forskare är att vi inte vet. Vi vet inte om minusutsläpp är möjliga i framtiden. Och vi vet heller inte om 2-gradersmålet längre är möjligt. Vår uppgift som forskare är att peka på de vägar som kan finnas för att klara det. Mitt problem med Oliver Gedens kritik är att han tycks mena att vi ska ge upp 2-gradersmålet. Det vore en katastrof. Utan det skulle världen stå utan mål och riktning, säger Niklas Höhne.
– Jag tror inte att 2-gradersmålet längre är möjligt. Och faktum är att många klimatforskare privat erkänner att 2-gradersmålet är kört. Så varför komma med halvsanningar till politiker och allmänhet? Jag förstår inte nyttan med det, säger Oliver Geden.
Så vad ska man säga?
– Det har blivit antingen eller. Antingen klarar vi 2 grader eller så är det katastrof. Men jag tror att det håller på att ske ett pragmatiskt skift. Hela Parisavtalet är ett tecken på det. Jag hör alltfler som säger att 3 grader visserligen är värre än 2 – men bättre än 4-5. Vi måste helt enkelt göra allt för varje tiondels grad vi kan få ner temperaturen, säger Geden.
Drastiska utsläppsminskningar krävs
Kevin Anderson håller inte med.
– Att tro att världen kan hantera 3 graders uppvärmning är också att lura sig själv. Redan 2 grader är en högsta smärtgräns. Problemet är att världen väntat så länge att agera att vi nu står inför två närmast omöjliga framtidsalternativ. Antingen en otänkbar global uppvärmning – eller en drastisk omställning för att undvika detta. Det finns fortfarande en liten chans att klara 2-gradersmålet. Men då måste vi våga erkänna vad som faktiskt krävs. Inte gömma oss bakom science fiction-lösningar.
Och vad är det som krävs?
– Det som krävs är betydligt snabbare och dramatiska utsläppsminskningar än vad som diskuteras. Vi i västvärlden behöver minska våra fossila utsläpp med 80 procent till 2030 och vara nere på noll 2050. Det här är inte omöjligt. Men det kräver en samhällsomställning som de flesta politiker inte är beredda att diskutera.
Jag frågar Niklas Höhne om han tror att det är möjligt att klara 2-gradersmålet utan minusutsläpp.
– Väldigt få modeller pekar på det. Men det säger inte att det är omöjligt. Allt det här bygger på modeller och antaganden. Våra modeller har till exempel misslyckats helt att förutsäga den extremt snabba expansionen för förnybar energi som ägt rum dom senaste åren. Ingen vet hur snabbt vi kan pressa den utvecklingen. Ingen av oss kan förutspå framtiden.