SVT Vetenskaps medicinreporter tror på cellen i år.

”Håller envist fast vid stamceller”

Uppdaterad
Publicerad

Det är ingen särskilt djärv gissning att tro på celler i år. Många av förhandsfavoriterna till Nobelpriset i fysiologi eller medicin är upptäckter som förklarar hur våra minsta beståndsdelar fungerar.

Tippade vinnare är allt från komplicerade kärnreceptorer till mer fantasieggande upptäckter som cellens eget lim. Men jag håller med en dåres envishet fast vid stamcellerna – basen för alla våra celler.

För det är något djupt fascinerande med tanken att alla celler uppkommit ur andra celler och att varenda liten cell på jorden troligen har ett gemensamt ursprung i några få celler som fanns för 3,5 miljarder år sedan.

Cell-lim

Supertipparen Thomson-Reuters, som varje år utifrån statistik från vetenskapliga tidskrifter sammanställer sina nobelfavoriter, tror på adhesion – eller hur celler fastnar i varandra. Deras huvudfavoriter är finskfödde Erkki Ruoslahti, japanen Masatoshi Takeichi och amerikanen Richard Hynes. De tre herrarna har gemensamt kunnat förklara hur det går till när blod klumpar ihop sig i sår till exempel och beskrivit de molekyler som har såna här limmande egenskaper.

Och eftersom Thomson-Reuters förra året kunde stoltsera med att alla nio vetenskapliga vinnare någon gång figurerat på deras listor (de listar alltså nio forskare inom varje kategori, totalt 27 namn varje år och slår sedan ihop dem till en särskild lista över alla de någonsin tippat på) finns det mycket som talar för dem som nobelpristagare – antingen i år eller inom något år.

Cellfunktion eller stamceller

Jag skulle också sätta några kronor ett par andra viktiga upptäckter som beskriver hur våra celler egentligen fungerar. En favorit är hur ämnen kan transporteras ut och in i cellen, vilket amerikanerna James Rothman och Randy Shekman forskat kring.

Elwood Jensen, Pierre Chambon och Ronald Evans är männen som troligen kommer att belönas om Nobelförsamlingen väljer kärnhormonreceptorer – alltså hur särskilda proteiner inuti cellen fångar upp signalämen som könshormon, stresshormon och D-vitaminer

Och med risk för att upprepa tidigare års spekulationer; en vacker dag kommer stamceller att få nobelpriset och jag hoppas att det blir innan min personliga favorit Sir John Gurdon blir för gammal för att hämta sitt pris, som han borde dela med unge japanen Shinya Yamanaka och mannen som hittade den första mänskliga stamcellen James Til från Kanada.

Wild cards

Sedan kan jag inte låta bli att kasta in några wild cards. Som säkert inte vinner, men som skulle göra nobeltiden ännu lite festligare, om de kunde belönas. För det är något fint över upptäckter som kommit till omedelbar nytta för mänskligheten.

Tänk om Roy Calne och Thomas Startzl, männen som gjorde den första levertransplantationen skulle få pris, eller Tu Youyou, kvinnan som tog fram malariamedicin ur växter och räddade många liv.

Och mer vardagliga upptäckter som förändrat livet för många. Varför inte belöna Alec Jeffreys, som kom på det som kallas genetiska fingeravtryck, alltså att man kan använda DNA-spår för att identifiera brottslingar.

Man skulle även kunna ge nobelpris till kändisen Craig Venter för att han varit med och kartlagt människans hela arvsmassa och i så fall också till hans ärkerival Francis Collins.

Men uppriktigt sagt tror jag egentligen inte på någon av de namnen. Nobelförsamlingen brukar belöna grundforskning, den typen av upptäckter som lär oss mer om oss själva och som andra forskare kan bygga vidare på.

Just upptäckter av celltypen.

Så jo, 2012 kommer nog att bli cellens år.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.