Variabla stjärnor är en typ av stjärnor som regelbundet varierar sin ljusstyrka, de pulserar. Men det finns en typ av variabla stjärnor som astronomer inte har kunnat urskilja något som helst regelbundet mönster i, tills nu.

– När vi har observerat de här stjärnorna tidigare så hörde vi bara toner utan inbördes ordning. Det var som att lyssna på en katt som går över tangenterna på ett piano, säger Tim Bedding, professor i astrofysik vid University of Sydney och huvudförfattare till en studie som publiceras i veckans Nature.

Klinkandet blev en melodi

Men nu har det rymdbaserade planetletar-teleskopet Tess observerat tiotusentals stjärnor och 60 av dem visade sig vara variabla stjärnor som har en väldigt låg frekvens, de pulserar med en frekvens på runt en halvtimma.

Klinkandet på piano har nu blivit en melodi.

 I klippet ovan kan du höra det ljud som Tim Bedding refererar till. Det är stjärnornas pulserande som har omvandlats till ljud – för att vi ska få en känsla för det. Ljudet är dessutom uppsnabbat.

– Det här är långsamma och mycket mer komplicerade stjärnor än vår egen, säger Oleg Kochukhov, professor i astrofysik vid Uppsala universitet.

Solen pulserar också

Men vår egen sol pulserar också, med en frekvens på fem minuter. Solens ljusstyrka går upp och ned samtidigt som radien ökar och minskar i samma takt.

– Ljuset från en stjärna berättar bara vad som finns på ytan, men det här pulserandet är kopplat till vad som händer inne i stjärnorna, säger han.

 Men varför är det då viktigt att ta reda på vad som händer inne i stjärnorna?

– Vi vill veta hur stjärnorna fungerar för att kunna förutsäga vad som kommer att hända, och veta vad som har hänt med dem. Exempelvis var vår egen sol 40 procent svagare när livet först utvecklades på jorden. Det är viktig kunskap för astrobiologer som letar efter liv på andra planeter, säger Oleg Kochukhov.