Området myllrar av förkastningar, zoner där kontinentalplattor möts och skaver mot varandra. Just här handlar det om att Stillahavsplattan långsamt pressas in under Eurasiska plattan. Spänningar byggs upp i jordskorpan och här på ytan märker vi av det i form av jordbävningar och vulkanism.
Jordklotet på röntgen
Forskare från Japan har nu analyserat data från över 6000 jordbävningar som inträffat mellan 2002 och 2011. Genom att titta på hur seismiska vågor från jordskalv rör sig genom manteln och jordskorpan kan forskarna skapa tredimensionella bilder av jordens inre. Metoden kallas seismisk tomografi.
– Det kan jämföras med datortomografi som används inom medicinen, men vi tittar på seismiska vågor istället för röntgen. Det är ett kraftfullt verktyg för att hitta strukturella avvikelser i jordens inre, säger Dapeng Zhao, professor i geologi och en av författarna bakom den nya studien.
Jordskalvet den 11 mars förra året gav upphov till en rad efterskalv. Ett av de kraftfullare inträffade den 11 april 2011 i Iwaki, 6 mil sydväst om Fukushima. Det höga trycket som uppstår mellan kontinentalplattorna gör att vatten som finns bundet i mineralerna frigörs och börjar vandra upp mot jordytan. Vätskan kan öka aktiviteten hos befintliga förkastningar genom att friktionen mellan plattorna minskar. Det var detta, tillsammans med störningarna från det stora skalvet den 11 mars samma år, som utlöste de många efterskalven i Iwaki.
Kulturskillnader
Det forskarna nu sett är att liknande problem finns i förkastningar i nära anslutning till Fukushima. Även här finns det frigjort vatten som rör sig upp genom jordskorpan och detta ökar risken för en framtida jordbävning nära kärnkraftverket. Därför råder forskarna till att mer fokus borde läggas på att säkra Fukushimakraftverket för nya jordbävningar.
Det är som vanligt svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en närmare angivelse för när det kommer inträffa, men forskarna bakom studien menar ändå att det sannolikt kommer inträffa inom en snar framtid. Det kan tolkas som ett rätt starkt påstående för att komma från en seismolog, men det finns också en kulturskillnad när det gäller seismologers språkbruk mellan å ena sidan Japan och å andra sidan Europa och USA.
– Det är lite olika traditioner när det det gäller vilken ton man använder. I Japan är man ju av förståeliga skäl mer benägen att göra förutsägelser, medan det i USA ses som mindre rumsrent att explicit försöka förutsäga tidpunkten för framtida skalv, säger Björn Lund, seismolog vid Uppsala Universitet.
Han menar dock att det fortfarande finns risk för efterskalv efter den stora jordbävningen i mars förra året.
– Senast i morse hade vi ett skalv av magnituden 6,0 utanför Tokyo och eftersom området är så aktivt finns det en konstant risk för skalv runt 7,0 i i stort sett hela landet. Ett kraftverk i gott skick klarar det, men nu när Fukushima är trasigt så måste man fråga sig hur väl det skulle klara ett sådant skalv idag.
Olof af Wåhlberg
SVT Vetenskap