Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Tvättbjörnar drabbades av skräck när högtalare med hundskall placerades ut. Det störde hela ekosystemen på öarna, eftersom mängden krabbor ökade kraftigt när tvättbjörnarna undvek att äta. Foto: Wikimedia commons/Creative commons

Rädsla kan utplåna djurarter

Rädsla för rovdjur kan i värsta fall utplåna hela populationer, visar ny forskning.

Det är exempelvis välkänt att bytesdjurens beteende förändrades dramatiskt när vargarna återinfördes till nationalparken Yellowstone i västra USA.

Detta märktes främst hos parkens wapitihjortar. Hjortarna började undvika vissa områden som de tidigare sökt sig till för att finna bete.

Effekten blev högst påtaglig. När vargarna kom tillbaka 1995 övervintrade 19 000 hjortar i parken. Idag är antalet nere i 5 000. Minskningen tros delvis bero på att vargarna skapat ett ”rädslans landskap” där hjortarna inte längre kan hitta föda och fortplanta sig lika lätt som tidigare.

Fruktade bönsyrsor

I den nya studien, som publiceras i Proceedings of the Royal Society, har forskare i Kanada under ledning av biologen Kyle Elliott granskat ekologin hos betydligt mindre bytesdjur — bananflugor.

I ett experiment har de specifikt tittat på hur flugorna reagerar på närvaron av bönsyrsor som är fruktade predatorer i smådjurens värld. En fluga som kommer för nära syrsans fångstarmar och käkar är räddningslöst förlorad.

Elliott och hans kollegor spred doften från bönsyrsor bland flera populationer av bananflugor. Hos stora populationer fick inte detta någon stor effekt, men hos mindre grupper av flugor blev resultatet förödande.

Så snart de uppfattat doften från bönsyrsorna ägnade flugorna mycket mer tid åt att hålla koll på omgivningarna. De ägnade mindre tid åt att äta, och på att fortplanta sig. Honornas allmäntillstånd försämrades och de lade färre ägg och fick en avkomma som var mindre till storleken än normalt.

Doften av död

I slutändan ledde detta till att flera av de mindre populationerna minskade i antal och dog ut. Risken för utdöende ökade sjufalt. Forskarna tror att detta är ett vanligt fenomen i naturen.

– Det har varit något av ett mysterium varför predatorer spelar så stor roll vid utdöenden. Men som vi visar räcker det med deras doft för att bytesdjuren ska minska i antal. Även när predatorerna försvinner är bytesdjuren i fara eftersom deras överlevnadsförmåga har blivit kraftigt försvagad på grund av doften av död i omgivningen, säger Elliott.

Det märkliga var att det var de mindre populationerna som drabbades hårdast. Rent intuitivt skulle man förvänta sig det motsatta — att de små grupperna, som inte behövde konkurrera om födan, skulle ha de den högsta tillväxttakten. Istället blev det tvärtom.

Fenomenet är dock välkänt bland forskare. Det kallas Allee-effekten efter den amerikanske biologen Warder Allee som var den förste att notera att små populationer ofta har den sämsta överlevnaden.

Exemplen är många. Små populationer av vissa antiloper, som hästantiloper och gnuer, kan ibland utplånas helt och hållet av lejon. Pumor kan eliminera små grupper av tjockhornsfår.

Rädslans landskap

I andra fall kan rädslan, eller skräcken, för rovdjur få återverkningar på hela ekosystem. Detta visas på ett slående sätt i en studie av tvättbjörnar på några öar utanför Vancouver i Kanada.

Tvättbjörnarna på öarna har inga andra fiender än enstaka tamhundar som kommer dit i sällskap med människor. Förutom vid dessa tillfällen behöver de inte frukta något i miljön utan kan röra sig obehindrat över öarna, dag såväl som natt.

Forskarna, som presenterar sina rön i Nature Communications, ändrade dock på allt detta. De satte upp högtalarna på två av öarna och spelade upp hundskall flera gånger per dag.

Resultat: tvättbjörnarna minskade sina födosök dramatiskt, med 66 procent. Detta ledde till ett uppsving för tvättbjörnarnas bytesdjur — krabbor och medelstora fiskar i tidvattenzonen längs stränderna, vilket i sin tur ledde till hårdare tider för de smådjur som krabborna och fiskarna lever av. En bättre illustration av rädslans landskap är svår att finna.

Fakta: Rädslan i naturen

Visa

Rädslan för rovdjur är en starkare kraft i naturen än vad de flesta föreställer sig. Den har dramatiska effekter på ekosystemet eftersom bytesdjuren gör sitt yttersta för att undgå att bli uppätna.

Rädslan gör att bytesdjuren undviker vissa miljöer där rovdjur håller till. Det medför att deras födointag minskar. Rovdjurens närvaro gör att den tid som läggs på födosök halveras, enligt forskarnas beräkningar.

Bytesdjuren tvingas också till ständig vaksamhet, vilket kostar energi. De kan inte lägga lika mycket tid på fortplantning, vilket medför sämre ungproduktion.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer