Maskarna är 2-9 cm långa och av arten havsborstmaskar som är släkt med både daggmaskar och iglar. De plockades upp av en fjärrstyrd ubåt på två till fyra tusen meters djup. Det är så djupt att solljuset inte når fram.

Invånarna där nere har i kompensation utvecklat självlysande organ. De behöver se varandra för att hitta någon att para sig med, eller för att locka till sig byten. Men de självlysande små bomber som de här maskarna släpper ifrån sig tror forskarna har ett annat syfte; att skydda sig mot fiender.

– Att släppa en sådan här bomb i ansiktet på någon i en sådan här helt mörk miljö måste vara en katastrof för ett rovdjur, säger marinbiologen Fredrik Pleijel på Tjärnö Marinbiologiska laboratorium som var med och hittade de självlysande maskarna.

En av de sju maskarna presenteras närmare i veckans Science. Det är en snabbsimmande varelse som har gröna blåser hängande runt halsen som forskarna tror att den släpper ifrån sig när den blir attackerad. Den har därmed blivit döpt till Swima bombiviridis, som betyder Simkunnig grön bombare på svenska.

Ulrika Engström