Vetenskap

Spåren klarnar från jordens undergång

Uppdaterad
Publicerad

Vi lever på jorden 2.0. Planeten jorden 1.0 utplånades i sin barndom, vid en kollision med en annan planet som kan ha varit kanske hälften så stor. Det var som när en ”slägga träffar en vattenmelon”, säger en ny forskningsrapport i dag.

Berättelsen om jordens våldsamma barndom började klarna när astronauterna kom hem från månfärderna 1969-72 med sina stenprover. De visade att jorden och månen har nästan exakt samma grundämnen och nästan exakt likadan sammansättning. Avståndsmätningar från astronauternas instrument visade också att månen avlägsnar sig från jorden med några centimeter om året.

Förödande kollision

Slutsatsen kunde bara bli att månen måste ha bildats mycket närmare jorden. Månens storlek och månens och jordens rotation talade också för att en annan himlakropp smällt till jordklotet från sidan, slitit loss stora mängder material som så småningom samlade ihop sig till den måne vi nu har. Fast betydligt närmare jorden då, i början.

Det fanns också tidigt en teori om en förödande, förintande kollision. Nu i år har mer noggranna mätningar lett till bland annat den studie som i dag publiceras i tidskriften Nature online: Att kollisionen faktiskt ledde till jordens undergång, inte bara stora skador på planeten.

Jorden ombildades

Kollisionen verkar ha varit extremt våldsam och lett till att jordens mantel, planetens huvuddel som ligger mellan jordskorpan och kärnan, förångades och slets loss. Det blev ett slags moln mer än 500 gånger större än dagens jordklot. När ångan svalnade, började månen bildas. Och jorden började ombildas. Det första jordklotet var borta.

Astronomen Anders Johansen vid Lunds universitet tycker att studien är fascinerande och trovärdig:

– Problemet har varit att man inte kunnat förstå varför jorden och månen innehåller samma grundämnen. Men med en våldsam kollision som förångar både jorden och den mindre planet som krockade, som brukar kallas Theia, gör det lättare att förstå att grundämnen blandades.

– Man kan till exempel titta på grundämnet kalium. Månen har mycket av den tunga kalium-isotopen och inte så mycket av den lätta. Det är ett tecken på att månen kondenserades ur ett ångmoln efter kollisionen, säger han.

Nya teorin kommer att hålla ett tag

Theia, som kan ha varit ungefär så stor som dagens planeten Mars, har inte lämnat några spår efter sig:

– Theia förångades totalt. Så dagens måne och jordklot innehåller bitar från kollisionen mellan jorden 1.0 och Theia, säger Johansen.

Nya mätresultat leder till nya teorier, sådan är vetenskapens gång. Anders Johansen tror att den här teorin kommer att hålla i många år framöver.

– Det är egentligen inte en ny teori, utan en variation på en gammal. Jag tror det är en bra teori, säger han.

Några skäl att vara tacksam för månens existens:

  • Jordens axel är ganska stabil och svajar inte så mycket. Det är månens tyngdkraft som bidrar till att stabilisera läget och skapar förhållandevis balanserade klimatzoner.
  • Månens gravitation påverkar också jordens hav och bromsar upp planetens rotation. Utan en stor måne hade jordklotet snurrat fortare, med ett dygn på kanske bara tio timmar. Det hade lett till en mycket mer blåsig planet, vilket kraftigt påverkat djur- och växtliv.
  • Månens dragningskraft håller också jordens magnetfält starkt och stabilt, och magnetfältet skyddar oss mot skadlig strålning från solen och universum.
  • Och så är den vacker att titta på också ...

Mer om Nature-rapporten här

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.