Ö-områden ska göras malariafria. Foto: SVT

Svensk forskare försöker utrota malarian

Uppdaterad
Publicerad

Ny taktik ska hindra myggorna från att bli smittade med parasiten.

Malarian i världen har gått ner, men fortfarande dör över fyra hundra tusen människor i malaria varje år. Och ett fullt fungerande vaccin ser ut att dröja. 

Men en forskargrupp från Karolinska institutet är just nu i västra Kenya där man ska försöka utrota malarian helt genom att ge samtliga människor malariamedicin.

Sveriges Television följde med malariaforskaren Akira Kaneko till öarna Kibougi och Ngodhe i Viktoriasjön. Akira är ute på ett på ett till synes omöjligt uppdrag. I områden som klassas som bland de hårdast malariadrabbade i världen ska sjukdomen utrotas på två månader.

– På åtta veckor kommer det inte att finnas malariaparasiter i vare sig människor eller myggor, säger malariaforskaren Akira Kaneko.

Ingen som kan smitta myggorna

Samtliga invånare på öarna Kibougi och Ngodhe ska ges malariamedicin. Metoden kallas Mass Drug Administration, eller MDA. Tanken med det är inte bara att människorna ska bli friska för sin egen skull utan att det inte ska finnas någon som kan smitta myggorna med malariaparasiten. För det är så malaria sprids.

Malaria är en parasit som bärs av myggor. För att en mygga ska bli bärare av malariaparasiten måste den sticka en malariasmittad människa. Först då kan kan den föra vidare malariaparasiten till andra människor. Myggan själv blir inte sjuk och för heller inte parasiten vidare till sin avkomma. Och finns det inga människor med malaria finns det heller inga malariaparasiter för myggorna att föra vidare.

– När de nya myggorna utvecklas från larver bär de alltså inte på malaria. Så det gäller att det inte finns några människor som de kan få parasiten ifrån, säger Akira Kaneko.

Problem med smittade som vägrar delta

Om det finns malariasmittade människor kvar kan hela projektet vältas. De kommer att bli reservoarer av malara där myggor får med sig parasiter och smittar dem som faktiskt blivit av med sjukdomen. Akira och hans forskargrupp gör därför allt för att nå samtliga invånare på öarna.

Men inte alla vill vara med. På en bergsluttning med bor Christine Atieno. Hon vill inte att forskarna ska ta malariaprov på henne. Trots att hon bor i ett av de absolut värst malariadrabbade områdena i världen säger hon att hon inte vill vara med i studien.

– Nej, jag vill inte vara med. Jag är inte rädd för att få malaria, säger Christine Atieno.

I Christines fall det visar sig att det egentligen bara handlar om en rädsla för att bli stucken i fingret. Och efter lite övertalning av temat ställer hon upp.

Däremot vägrar omkring tio procent av olika skäl att vara med i studien. Det kan bero på att man bär på HIV och därför inte vill lämna blod eller att man helt enkelt är frisk och inte förstår varför man ska äta mediciner.

”Det sprids rykten”

– Det sprids en del rykten på öarna att vi egentligen testar för något helt annat. Att vi inte alls testar för malaria, säger läkarstudenten Ida Regnér som är med i projekten under en period.

Uppdraget känns kanske omöjligt, men Akira Kaneko har faktiskt lyckas med ett liknande projekt förut. På ön Aneityum i Vanuatu i Stilla havet. Där utrotade han malaria hos hela befolkningen under 90-talet och höll ön smittfri så länge projektet pågick en bra bit in på 2000-talet. 

Själva medicineringen är bara en del av projektet. Distribution av myggnät och utbildning av lokala myndighetspersoner och sjukvårdspersonal är minst lika viktiga delar. För många ambitiösa malariaprojekt har enligt Akira stupat på att inledande insatser inte följts upp.

Folk slutar skydda sig

– När forskarna lämnar en plats brukar användningen av myggnät gå ner. Befolkningen slutar att skydda sig när malarian inte är ett stort problem längre. Internationella hjälporganisationer brukar också vara dåliga på att följa upp, säger Akira Kaneko.

Malarian har gått ner men fortfarande smittas 220 miljoner smittas varje år, de flesta just här i Afrika. 660 000 dör och allra värst drabbade är barnen och de gravida kvinnorna.

För att forskargruppen ska lyckas med sin ambition att utrota malarian på öarna krävs att lokalbefolkningen bidrar med hårt arbete och stort engagemang. Många människor från fastlandet och andra öar besöker öarna. Dagligen landar båtar vid stranden. För att försäkra sig om att besökarna inte smittar öns myggor med malariaparasiten har det byggts något som linar en tullstation. En byggnad där alla nytillkomna ska testas för malaria. 

Svenska förändringar utrotade 1800-talsmalarian

Nya vanor och bättre tillgång till malarialäkemedel kan vara avgörande för att utrota malaria. Det har visat sig tidigare i historien. I Sverige var Malaria vanligt långt in på 1800-talet, men när lantbruket och människors boende och vanor förändrades började sjukdomen minska. På 1930-talet var sjukdomen helt borta här.

I Afrika är utmaningen förstås mångfalt större. Men allt handlar om att steg för steg utöka områdena.

– Vi börjar på öarna här. Sedan vill vi fortsätta till fastlandet och så småningom hela Kenya. Och det här kan vara ett sätt att komma tillrätta med malariaproblematiken i hela Afrika söder om Sahara, säger Akira Kaneko.

Mer om malariaforskningen i Vetenskapens värld, måndag 4/4 klockan 20 i SVT2 eller SVT Play.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.