Det är studier av både nedskrivna och muntliga källor som fått forskare vid University of Otago att dra den omvälvande slutsatsen. Materialet tyder på att olika stammar av Maorifolket på Nya Zeeland genomfört ett flertal resor till den istäckta kontinenten, kanske redan under medeltidens första århundraden, rapporterar The Guardian.

”Upptäckte inte den”

Upptäckten av Antarktis tillskrivs stamledaren Hui Te Rangiora, som enligt studien alltså var långt före de ryska upptäcktsresande som nådde kontinenten 1820 och betraktas som pionjärer.

– Vi upptäckte inte den, det är en väletablerad berättelse, säger forskningsledaren Priscilla Wehi till New Zealand Herald.

Anledningen till att urpsrungsbefolkningens resor inte erkänts är, enligt Wehi, att de historiska bevisen till stor del bygger på muntlig tradition – källor som inte har samma status som brev, böcker eller annat nedskrivet material.

– Historien tenderar att berättas av en röst och det finns ofta ett dominerande narrativ. Ursprungsbefolkningars historia och även kvinnohistoria blir ofta osynliggjord, därför handlar det här om att synliggöra den.

Viktig för Antarktisforskning

I berättelserna från maorifolkets Antarktis-expeditioner beskrivs havet som ”kolossalt med bergshöga vågor i vilka en kvinna, vars hårlockar sveper över vattenytan, dväljer” – en ”dimmig, disig och mörk plats som aldrig träffats av solen”.

Förhoppningen är att den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Royal Society of New Zealand, kan bidra till nya kunskaper, inte bara om jordklotets sydligaste kontinent.

– Att ta hänsyn till underrepresenterade grupper, och särkilt maorierna, är viktigt för både nutida och framtida forskningsprogram om Antarktis, enligt Priscilla Wehi.