Det har tidigare gjorts försök att tillverka konstgjort pärlemor, men det har inte lyckats så bra som nu. Svårigheten är bland annat att få små, små så kallade aragonitplattor att fästa ihop ordentligt och på rätt sätt. Aragonit är en form av det naturligt förekommande saltet kalciumkarbonat.

Man kan likna pärlemor vid en tegelvägg, där tegelstenarna i det här fallet är små, små plattor av aragonit. Mellan plattorna finns ett slags protein som binder samman dem – en sorts murbruk, skulle man kunna säga.

Pärlans mor

Pärlemor är ett väldigt hårt material som sitter på insidan av musselskalen och det är det som på sikt hjälper till att bilda pärlor. Det klassiska exemplet är ett sandkorn som kommer in i en mussla, men det är vanligare med parasiter av olika slag.

Musslan reagerar då genom att ”ta hand om” sandkornet genom att klä in det i pärlemor. Man skulle kunna kalla det för ett slags immunförsvar.

Syntetiska smycken?

Förutom att förvandla parasiter till vackra pärlor i musslorna, används även pärlemorn i sig till exempelvis smycken. Kommer vi då på sikt att hitta pärlor i våra butiker tillverkade av den här sortens syntetiska pärlemor? Eller smycken som är täckta med syntetisk pärlemor?

Nja, det är osäkert. Visserligen gick den många gånger snabbare att tillverka, men det är troligen ganska dyrt. Som material för andra typer av produkter kan det däremot vara användbart.

– Man skulle kunna tänka sig att det kan användas i bilar eller kanske skottsäkra västar, just för att det är så lätt och tåligt, säger Jan Asplund på Sveriges gemmologiska riksförening.

Referens: Li-Bo Mao et al. Synthetic nacre by predesigned matrix-directed mineralization. Science, 2016. DOI: 10.1126/science.aaf8991.