– Kommer vattnet från det interstellära mediet är det troligt att det finns vatten även i andra solsystem. Det ökar sannolikheten för att det också finns liv på andra planeter, säger Karin Öberg som är astronom på Harvard i Boston, USA, och medförfattare på en artikel som publicerades i Science på torsdagskvällen.

Liv på andra planeter

Frågan om vattnets ursprung är viktig för alla som vill ta reda på om det finns liv på andra planetsystem. Liv som vi känner det, är beroende av tillgång på färskt vatten. Om jordens vatten bildades i processer som var mer eller mindre unika för vårt planetsystem minskar chanserna att hitta vatten på främmande planeter. Men om vattnet kommer från det interstellära mediet är chanserna stora att många fler planetsystem blivit bevattnade.

För att ta reda på vad vatten kommer ifrån följer astronomer spåren av tungt vatten. Det består av vätemolekyler som har en extra neutron, och kallas för deuterium. Det är en isotop, och sådana används ofta av forskare för att avslöja olika ämnens ursprung.  Länge har det varit något av en gåta för astronomer varför det finns förhållandevis mer deuterium i jordens hav än vad det finns i själva solen.

Astronomer har misstänkt att vatten bildades i planetskivan efter att solen hade tänts. Men den datorsimulering som nu Karin Öberg har varit med att göra visar att tungt vatten inte har kunnat tillverkas i tillräckligt stor mängd som skulle behövas för att förklara de mängder av tungt vatten som faktiskt finns.

Solvindar

Vårt planetsystem bildades av att stoft och gas klumpade ihop sig och blev planeter som snurrade runt en sol i mitten. Från solen blåste starka solvindar som skyddade vårt unga planetsystem från den hårda kosmiska strålningen. Den datorsimulering som nu Karin Öberg och hennes kollegor har gjort, visar att bristen på kosmisk strålning i det unga planetsystemet gjorde att det inte kunde bildas tillräckligt med tungt vatten. Anledningen är att den kosmiska strålningen gör att molekyler blir positivt laddade (blir joner) som behövs för att vatten ska kunna bildas.

– Vår modell visar att det finns för få laddade molekyler i unga planetsystem, vilket gör att stora delar av kemin stängs av, inklusive den som annars skulle leda till vattenbildning, säger Karin Öberg.

Vattnet måste komma någon annanstans ifrån, nämligen den stora svarta rymden som breder ut sig mellan stjärnorna.

Nu återstår för astronomerna att kontrollera om den modell av hur det tidiga planetsystemet såg ut, och som de har använt sig av i datorsimuleringen, stämmer med verkligheten. Och ett sätt att ta reda på det är att undersöka just verkligheten. De observerar planetsystem som håller på att bildas just nu. 

– Vi använder oss av det nya radioteleskopet ALMA i Chile för att observera halten av joner i unga system som ligger 200- 800 ljusår bort. I slutet av året bör vi veta om de också har låga jonhalter och om vår simulering stämmer, säger Karin Öberg.