Gå direkt till innehållet

Journalistik när den är som bäst

Avslöjandet om den misstänkta penningtvätten i SEB är journalistik när den är som bäst. Nils Hanson, redaktör Uppdrag granskning, hyllar journalisterna bakom avslöjandet.

Linda Larsson Kakuli, Axel Humlesjö och Per Agermark får Stora journalistpriset för granskningen av Swedbank. Foto: Henrik Montgomery/TT

Avslöjandet om den misstänkta penningtvätten i SEB är journalistik när den är som bäst. Uppdrag gransknings reportrar har ännu en gång gjort det jobb som myndigheterna borde ha gjort.

För en vecka sedan vann teamet Joachim Dyfvermark, Linda Larsson Kakuli, Axel Humlesjö och Per Agermark Stora journalistpriset för granskningen av Swedbank. Sällan har en vinnare varit så självklar. Det nya avslöjandet om Wallenbergfamiljens flaggskepp SEB blir ytterligare en bekräftelse på att detta team intar en särställning i år.

Jag som haft nöjet att få vara redaktör för journalisterna kan vittna om att de har kvalitéer som är perfekta för detta avancerade grävjobb. Låt mig berätta lite om dem. Joachim Dyfvermark är en av Sveriges mest prisbelönta journalister. Alla de nationella och internationella priserna, diplom och troféer, ligger undanskuffade i ett hörn. Nya utmaningar står alltid på tur. Avslöjande om korruption har varit ett återkommande tema i hans arbete.

Joachim påbörjade granskningen av misstänkt penningtvätt tidigt 2018 i Nya Zeeland. Han var där på ett halvårs tjänstledighet vilket inte hindrade honom från att söka underlag gällande de svenska storbankernas verksamhet i Baltikum.

Joachim insåg tidigt att han behövde hjälp av Linda Larsson Kakuli, kollega med förmåga att rensa och systematisera innehållet i dokumenten. Linda är en av Sveriges mest erfarna datajournalister. Hon har haft en central roll i arbetet med de senaste årens stora läckor, Panama- och Paradisdokumenten är två exempel.

Hennes uppdrag har krävt månader av tålamod: att gå igenom hundra tusentals rader i Excel med innehåll som måste sorteras och bearbetas för att dokumenten ska kunna analyseras. Linda liknar det vid att sortera prylar i snickarverkstan: skruvar i en låda, spik i en annan låda och bultar i en tredje. Lindas arbete gjorde det möjligt att identifiera bankernas ”röda flaggor” i form av misstänkta kunder.

Axel Humlesjö kom till Uppdrag granskning för tio år sedan, bara 21 år gammal. Han har gjort det mesta på redaktionen och har all anledning att trivas i sin nuvarande roll. Axel torde vara den grävare i världen som vunnit mest priser i år. Hans och Ali Fegans granskning, FN och mörkläggningen, har gett förstapris i de allra tyngsta tävlingarna, Emmy, IRE och Prix Europa. I granskningen av bankerna har hans förmåga att odla källor i USA haft en avgörande betydelse.

För att få ytterligare spets i arbetet med att analysera transaktionerna har teamets dessutom förstärkts av den skicklige frilansande ekonomireportern Per Agerman.

I program efter program har vi kunnat följa medarbetarnas envetna sökande efter precision. De har varit öppna med sin osäkerhet. Svagheter i bevismaterialet har blottlagts. Intervjuade experter har fått uttrycka sin tvekan.

Brister som vi journalister normalt brukar vilja ligga lågt med har istället lyfts fram. Det är en öppenhet som inger förtroende.

Teamet har också varit angeläget om att behandla bankerna på ett rättvist sätt. De har, för att kunna förbereda sig inför intervju, erbjudits att i god tid ta del av slutsatser och underlag. När den trilskande presschefen på SEB krävde två dagar för att gå igenom materialet erbjöd teamet honom fyra dagar. Det är en generositet som borde bemötas med det som vi önskade:

En intervju med vd:n Johan Torgeby som gett omvärlden missvisande information om affärerna i Baltikum. Men den intervjun fick vi inte. Vd:n ställde inte upp. Samma taktik hade Swedbank i vår första granskning i våras. Något banken senare fick anledning att ångra.

De svenska storbankerna tycks ha en del att lära av Uppdrag gransknings team. Detsamma gäller även vissa svenska myndigheter.

Nils Hanson, redaktör Uppdrag granskning