Foto: Janerik Henriksson/TT
Debattinlägg

Aase Berg: ”Bort med Snille och Smak – in med Skärpa och Klarspråk!”

Publicerad

”Skicka alla ledamöter på studiebesök till Sveriges Författarfond, där man hanterar sina tillgångar med hög transparens och tidsbegränsade förordnanden som motverkar fjäskbaserad vänskapskorruption, och släng ut narcissisterna och de flummiga teologerna och yogabuddhisterna och plocka in rationella nördar med sinne för obehagliga sanningar, typ Lena Andersson och PC Jersild”, skriver Aase Berg.

Det finns ett annat ord för tystnadskultur, nämligen ordet Smak.

Det används av dem som tycker det är lågklassigt och smaklöst att uttala obehagliga sanningar. Den Goda Smaken används för att möjliggöra och mörka dubbelspel.

Inom högre klasser räknas det inte särskilt osmakligt att agera som Kulturprofilen har gjort, även om det i backspegeln nog anses att han gick lite väl långt.

Men det mest osmakliga är troligen att brudarna snackar öppet om det.

Nu är många av övergreppen preskriberade eller omöjliga att bevisa. Det är det som är grejen med tystnadskultur, det tar oerhört lång tid att riva loss den goda smakens munkavle.

Att Kulturprofilens övergrepp har kunnat fortgå i åratal är alltså inte orsaken till krisen utan bara ett symptom, liksom jävsituationen och de ekonomiska oegentligheterna inom Svenska Akademien.

Det är den borgerliga tystnadskulturen som är sjukdomen.

Det är däremot snarast ett friskhetstecken att akademins ledamöter är medialt och socialt fumliga och konstiga. Det är inte konstigheten som gör dem till en sluten sekt.

Alla normala människor liknar varandra, men kufar är kufar på olika sätt.

Att använda Akademien som en kuvös för kufar är alltså lovvärt i politiskt avseende; en protest mot de massmedieburna marknadskrafter som gör oss alla till strömlinjeformade varumärken.

Men det har ändå viss betydelse vilken diagnos de inblandade har. Narcissism är till exempel ingen lämplig störning att odla. Frågan är då vilken typ av kufar man ska satsa på.

Många skulle till exempel tveka inför att utan insyn låta Samhalls anställda sätta sprätt på en budget i klass med NASAs.

Jag har alltid sett Lotta Lotass som en ovanligt lämplig ledamot i Akademien; hon är uppenbarligen ett socialt inkompetent ufo och därmed förhållandevis okorrumperad.

Social kompetens kan lika gärna vara en black om foten som en tillgång, för den grundas ofta i en bekräftelsehunger som göds av andras fjäsk. Att smöra för narcissister med stor plånbok är enkelt, att smickra autister är omöjligt.

Men Lotass försvarande av Frostenson med uttalandet att ”Den som är utan synd må kasta första stenen” är dock djupt problematiskt.

Menar hon att vi ska avskaffa rättssystemet och enbart lita till gudomlig förlåtelse när det gäller ekonomiskt fiffel?

Överrepresentationen av religiösa opportunister, medan exempelvis psykoanalytiker, jurister och diplomater lyser med sin frånvaro, är en av orsakerna till den osunt sektliknande luddigheten i Akademien.

Religion är per definition en tystnadskultur, eftersom den alltid cirklar kring en osynlig premiss som aldrig kan redovisas (det övernaturliga), och uttrycker sig i trubbiga metaforer och abstraktioner som skulle avfärdas som amatörmässiga banaliteter inom den kvalificerade litteraturen (Godhet, Kärlek, Skuld, Förlåtelse).

Varken gud eller kungen har direkt gjort sig kända som experter på väl underbyggd konflikthantering: ”Nu vänder vi blad.”

Att sopa saker under mattan står inte högst på listan i den seriösa diplomatins handbok.

Nej, släng ut narcissisterna och de flummiga teologerna och yogabuddhisterna och plocka istället in rationella nördar med sinne för obehagliga sanningar, typ Lena Andersson och PC Jersild.

Kalla in de ledamöter som visat prov på annat än lynniga ryggmärgsreflexer, det vill säga Danius och de tre avhopparna (Det tål att upprepas – ingen av de tre har brutit jävsreglerna i sina uttalanden, medan exempelvis Horace Engdahl visar noll eftertänksamhet i sitt fnoskiga smutskastarutbrott i Expressen.)

Skicka sedan alla ledamöter på studiebesök till Sveriges Författarfond, där man hanterar sina tillgångar med hög transparens och tidsbegränsade förordnanden som motverkar fjäskbaserad vänskapskorruption.

Ta in ateister, klarsynta vetenskapsmän och författare utan grandios självbild och så kallad Smak.

Och framför allt: skrota valspråket.

Snille är närmast liktydigt med geni, precis som Smak en upphöjt snobbig etikett för självgoda och korrumperade borgarbrackor.

Så låt oss skingra grumlet och byta logga åt dessa valhänta akvariefiskar. Jag föreslår Skärpa och Klarspråk.

Om författaren Aase Berg:

Visa

Aase Berg debuterade 1997 med diktsamlingen Hos rådjur. Den följdes bland annat av en trilogi om moderskap, där den Augustnominerade diktsamlingen Forsla fett ingick. Aase Berg är också litteraturkritiker och 2011 tilldelades hon Dagens Nyheters kritikerpris Lagercrantzen.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Krisen i Svenska Akademien

Mer i ämnet