ABORT Sveriges abortlag bygger på ett ”livsduglighetskriterie”: abort tillåts tills barnet kan överleva utanför livmodern. Problemet är bara vad som menas med ”kan överleva”. Inte ens barn födda i normal tid kan överleva utan omvårdnad. Själv var jag beroende av mycket medicinsk expertis då jag inte andades själv på 40 minuter efter förlossningen och sedan krampade i fyra dygn. Idag lever jag emellertid ett mycket gott liv, trots en omfattande CP-skada. Det skriver Ola Samnegård.
Hösten 2006 föddes Amillia i Florida efter en graviditet på endast 21 veckor och sex dagar. Amillia kom till med assisterad befruktning, så hennes mor visste därför hela tiden var i graviditeten hon befann sig. Hon var dock tvungen att ljuga om graviditetslängden för att förmå läkarna att försöka rädda henne till livet, vilket fantastiskt nog lyckades.
Då det nu kommer larmrapporter om att sjukvårdspersonal i Sverige tvingas låta levande men aborterade barn ligga och dö, medan barn födda i samma vecka kan räddas till livet, måste vi fundera över det absoluta människovärdet. Jag tror de allra flesta inser att det finns ett absolut människovärde som gör att det alltid är fel att avsiktligt döda en oskyldig människa. Men då måste det finnas en bestämd punkt i individens utveckling då detta börjar gälla.
Sveriges abortlag bygger på ett ”livsduglighetskriterie”: abort tillåts tills barnet kan överleva utanför livmodern. Problemet är bara vad som menas med ”kan överleva”. Inte ens barn födda i normal tid kan överleva utan omvårdnad. Behovet av omvårdnad varierar praktiskt taget steglöst från barn till barn. Själv var jag beroende av mycket medicinsk expertis då jag inte andades själv på 40 minuter efter förlossningen och sedan krampade i fyra dygn. Idag lever jag emellertid ett mycket gott liv, trots en omfattande CP-skada. Då abortlagen skrevs syftades på när barnet kunde överleva med all den medicinteknik som stod till buds. Idag har teknikutvecklingen kommit dit att utarbetad praxis strider mot lagstiftarens intentioner. Alltså finns ingen bestämd punkt där fostret blir livsdugligt och därmed människa.
Skälet till att barn som går att rädda till livet lämnas att dö, är att Torbjörn Tännsjös skola accepteras i praktiken. Man hävdar att det som gör människan till människa är att hon aktivt interagerar med omvärlden. Beroende på hur tydlig självmedvetenhet som krävs bakom agerandet, hävdas olika tider för människoblivandet. Det rör sig om alltifrån första skriket till att barnet vittnar om självreflexion. Dessa hållningar medför att barn med vissa handikapp aldrig får människovärde. Men jag menar att detta ej har stöd i samvetet hos vanligt folk, där istället principen om att värna de värnlösa är rådande.
En vanligare tanke hos allmänheten, är att man blir människa vid födseln. På ett sätt är tanken fullt förståelig. Vi har nämligen lättare att relatera till folk vi kan se och höra. Det är lättare att få någon att flygbomba ett mål med enbart civila, än att få någon till att döda massa civila öga mot öga. Flygbombningen blir inte mer moraliskt rätt än det andra alternativet, fast att den känslomässigt är mycket lättare att genomföra. Frågan är nu om förlossningen har relevans för människoblivandet utöver att barnet blir synligt. Tänk dig ett kejsarsnitt. Om barnet blir människa vid förlossningsögonblicket, är det alltså inte mord om någon styckar barnet precisinnan det lyfts upp men mord om det görs direkt efter. Detta är naturligtvis inte rimligt.
Sjukvårdspersonalens önskemål om att döda fostret innan det drivs ut, handlar alltså om att slippa se det hemska man gör.
Utöver ovan vederlagda ståndpunkter om tiden för människoblivandet, så finns några till i debatten. Häribland är befruktningen en väl definierad tidpunkt där det kan vara rimligt att människan blir till. Även de andra alternativen föregår tiden för abort. I övrigt måste fosterutvecklingen ses som en process utan språng som kan vara tidpunkt för människoblivandet. Då tiden för abort är inne, rör det sig alltså om att avbryta livet på en människa.
Tanken att kvinnan har beslutanderätt över sin kropp är dock fullt rimlig. Problemet är bara att fostret, ej kan betraktas som en del av kvinnans kropp utan är en människa, låt vara helt innesluten och beroende av kvinnans kropp. Frågan är då om kvinnans självbestämmande får gå ut över en annan människas rätt till liv. Ett jämförbart fall är att en kvinna i ett u-land utan modersmjölksersättning avsiktligt låter sitt barn svälta ihjäl, genom att vägra amning, hävdande beslutanderätt över sin kropp. Jag tror inte att det är många som skulle säga att det är OK. Hennes självbestämmande får ej ta barnets liv. Det är ju en människa med absolut människovärde! Ja, just det. Men precis samma sak gäller fostret.
Vidare hävdas att bli aborterat skulle vara bättre för barnet än att födas oönskat. Att barn bör bli älskade är det nog ingen som vänder sig emot. Men gör faktumet att de inte är önskade det rätt att avbryta deras liv? Vi tänker oss ett par som vill ”skaffa” barn. Under graviditeten är barnet både önskat och älskat. Men kort före förlossningen spricker parets relation och ingen vill ha med vare sig partnern eller barnet att göra. Det nyfödda barnet är varken önskat eller älskat. Är det då rätt att ta livet av det? Nej, det är ju en människa med absolut människovärde! Ja, just det. Men precis samma sak gäller fostret.
Ett annat argument är att många kvinnor blir gravida helt mot sin vilja. Tydligast är exemplet med våldtäkt. Då måste offret väl iallafall ha rätt till abort? Att hon skulle behöva bära och ta hand om våldtäktsmannens barn låter kanske helt orimligt. Men om vi istället tänker oss ett annat fall, ökar klarheten: En vit kvinna lever med en svart man. De har sedan ett flertal månader försökt få barn. En dag blir hon våldtagen av en vit man. Sedan uppdagas en graviditet. Parets beräkningar tyder på att det med stor sannolikhet är hennes mans barn. Men vid födseln kan plötsligt alla se att det är våldtäktsmannens. Är det då rätt att ta livet av det? Nej, det är ju en människa med absolut människovärde! Ja, just det. Men precis samma sak gäller fostret.
Kvinnoförtryck ska bekämpas. Men detta onda kan inte rättfärdiga det andra onda – att ta livet av oskyldiga barn.
Är det då ingen skillnad på att begå abort och mord? Svaret är oftast ”jo”. Skillnaden ligger i om man är medveten om att människas liv tas eller inte. Om man på allvar tror att fostret inte är en människa är ansvaret mycket mindre. Men det kan inte helt avskrivas då man alltid har ett ansvar att söka Sanningen. Ett större ansvar har läkaren, sjukvården och politikerna. Dessa har mer möjligheter att söka sanningen och att påverka opinionen.